Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lelewel, Joachim - Lely, Sir Peter (Pieter van der Faës) - Lem - Le Maire de Belges, Jean - Lemaître, Frédérick - Lemaître, Jules - Léman, Lac - Leman, Philip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEMAN
1830—31 medl. av nationalregeringen, vistades
L. därefter som emigrant i Frankrike och
Belgien. 1853 började L. utgivandet av sina
betydande historiska verk under titeln ”Polska”
(20 bd). L. har också utg. viktiga numismatiska
och historiskt geografiska arbeten. P.Dhl.
Lely [liTi], Sir Peter, eg. Pieter van
der F a è s, tysk-engelsk målare (1618—80),
fick sin utbildning i
Haarlem men
upptog sedan van Dycks
eleganta stil, när han
överflyttat till
England, där han
porträtterade både Karl I
och Cromwell och
blev hovmålare hos
Karl II. Hans
porträtt av t.ex.
konungens älskarinnor (i
Windsor och i
Hamp-ton court) äro målade
i genremässig uppfattning. Ståtliga äro hans
amiralsporträtt (i Greenwich). I Kunstmuseet,
Köpenhamn, finnes av L. ett damporträtt. E.W.
Lelång(en), långsträckt sjö i n. Dalsland och
s.v. Värmland, mottager tillflöden från sjöarna
Stora Le—Foxen samt ö. och V. Silen och
avrinner genom Upperudsälven till Vänern. 93
m.ö.h.; 54 kvkm.; längd 40 km.; djup 47 m.
L. ingår i Dalslands kanal. S.E-s.
Lem, detsamma som extremitet (se d.o.). —
Konstgjorda lemmar, se Protes.
Le Maire de Beiges [lamä’r da bäTz], Jean
(1473—o. 1525), från Beiges’ by i Hennegau,
den förnämste bland les grands rhétoriqueurs
(se Frankrike, sp. 119). Jämte i tekniskt
avseende mönstergilla allegoriska dikter har
han efterlämnat ”Illustrations de la Gaule”
(1510—13), Frankrikes sagohistoria, börjande
med syndafloden och innehållande några
vackra skildringar. Ronsard har tagit stoff därav
för ”La Franciade”. ”Oeuvres”, utg. av J.
Stecher (4 bd, 1882—91). — Litt.: Biogr. av
Ph. A. Becker (1893). J.V.
Lemaitre [lamä’tra], Frédérick (eg.
An-toine Louis Prosper L.) fransk skådespelare
(1800—76). L. genomgick från 1815
konserva-toriet i Paris och spelade samtidigt pantomim
på folkliga småteatrar och på cirkus, var en
tid anställd vid Odéon och spelade från 1823
på Ambigu-comique. Porte-Saint-Martin o.a.
privatteatrar i Paris, tills han 1873 drog sig
tillbaka. L. var romantikens store och ytterst
populäre skådespelare i Frankrike, som ”grät
med hans gråt och log med hans löjen” (J.
Méry). L. vann triumfer också i London. Bland
hans roller märkas Othello, Mefistofeles i
fran o. 1880 som htte-
”Faust”, Ruy Bias, Edmond Kean, Don Cesar
de Bazano, George de Germany i ”30 år av en
spelares levnad” och Robert i ”Robert och
Bertram”. L:s ”Souvenirs” utgåvos postumt
(1879). — Litt.: L. H. Lecomte, ”F. L.” (2 bd,
1888). G.K-g.
Lemaitre [lamä’tra], J u 1 e s, fransk förf.
(1853—1914), verkade
rär essayist i ”Revue
bleue”,
kulturkrönikör i ”Figaro” och
teaterkritiker i
”Journal des débats”
(saml. i ”Les
con-temporains”, 8 bd,
1885—1902, och
”Impressions de théåtre”,
10 bd, 1888—1902)
och framträdde
samtidigt ss. novellförf.
och stilren
parnas-sisk lyriker. 1889
debuterade L. ss. teaterdiktare och skrev
därefter, fram till 1905, ett 10-tal skådespel
(däribland ”L’åge difficile”, 1895; sv. övers.
”Den farliga åldern”, uppfört i Stockholm
1896), gärna byggda på äktenskapskonflikter,
ibland med genomförd satir på en el. annan
samhällsföreteelse, alla utmärkta för spirituell
dialog och scenteknisk behändighet. L. har
dessutom utg. en socialfilosofisk roman, ”Les
rois” (1893; senaste sv. övers. 1913), som
förträffligt tecknar hans skeptiska syn på
samtiden och dess utvecklingsgång. —
Dreyfus-affärens senare skede kom L. att för en del
år framåt träda i spetsen för den
nationalistiska rörelsen (art. samlade i ”Théories et
impressions”, 1903, ”Discours royalistes”, 1908—
11), och hans rent litterära verksamhet efter
denna tid bestod i huvudsak av starkt
personligt skrivna monografier, över Rousseau (1907:
sv. övers. 1912), Racine (1908), Chateaubriand
(1912) och Fénélon (1914). — L:s betydelse
för modern kultur vilar väsentligen på hans
ställning som inflytelserik litteraturkritiker; ss.
sådan utgår han från fransk-klassisk tradition
med skarp front mot såväl romantik som
naturalism, under vilket namn de än uppträda,
och lägger ensamt ”intrycket” (1’impression) av
förnuft och god smak till grund för all
konstnärlig värdesättning. — Litt.: Biogr. av E.
San-sot-Orland (1904), H. Bordeaux (1920) och H.
Morice (1924). Lff.
Léman, L a c [lak lemä’], se G e n è v e s j ö n.
Leman, Philip, jurist (1837—1905), fil. d:r
i Uppsala 1866, jur. examen 1868, grundläde
1872 en ännu bestående advokataffär i
Göteborg, vilken han upparbetade till stort
anseen
— 1197 —
— 1198 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
