Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lenæus, Knut - Lenaia - Le Nain (Lenain), Antoine, Louis och Mathieu - Lenande medel - Lenard, Philipp - Lenardfönster - Lenau, Nikolaus (Nikolaus Niembach, von Strehlenau)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LENAU
Klara skola, Stockholm, 1717, kyrkoherde i
Estuna 1726, i Delsbo 1733, kontraktsprost i
n. Hälsingland; bevistade 5 riksdagar. L.
författade bl.a. en ”Beskrifning öfver det heliga
landet” (1740) och det kulturhistoriskt
värdefulla arbetet ”Delsboa illustrata” (1764, förk.
uppl. 1892), som dock var överlastat med lärda
noter. — Litt.: S. ödman, ”Prosten L. och hans
församling på 1760-talet” (i ”Hågkomster”,
senaste uppl. 1924). C.V.J.
Le’naia, se L e n é e r.
Le Nain [lana’] (Lenain), franska målare
(1600-talet). Tre bröder L. samarbetade i en
på sin tid ovanlig riktning inom den franska
konsten: genremåleriet. De voro Antoine
(o. 1588—1648), Louis (o. 1593—1648) och
Louis Le Nain: Bondfolk. 1641. Louvren.
Mathieu (1607—77), den senare kallad Le
Chevalier. Jämte bibliska bilder och porträtt
(av Louis en gruppbild i National gallery,
London) ha de huvudsaki. målat scener ur
bondelivet, varav Louvren har utmärkta prov; de
äro i större format och klarare uppbyggda än
de samtida nederländarnas bondescener och visa
beröring med Caravaggio. E.W.
Lenande medel, med., se E m o 11 i en t i a.
Lenard [lé’nart], Philipp Eduard Anton
von, tysk fysiker (f. 1862), prof, vid univ. i
Breslau 1894,
tekniska högsk. i Aachen
1895, univ. i
Heidelberg 1896, i Kiel 1898
och åter i Heidelberg
1907. L. har utfört
omfattande och
grundläggande
undersökningar av
katod-strålarna (se d.o.)
och belönades härför
med Nobelpriset i
fysik 1905. Han var
den förste, som
an
vände vismutspiraler för att mäta magnetiska
fältstyrkor. L. har även arbetat på optiska
problem, studerade ingående
luminescensfeno-menen, spec. de fasta ämnenas fosforescens, och
undersökte den fotoelektriska effekten och
luftens jonisation genom bestrålning med
ultraviolett ljus. Hans arbeten ha givit
experimentellt stöd åt kvantateorien. Bland L:s skrifter
märkas ”Über Kathodenstrahlen” (1906), ”Über
Äther und Materie” (2 Aufl. 1911), ”Über
Äther und Uräther” (1921), ”Grosse
Natur-forscher” (2 Aufl. 1930). N.R-e.
Lenardfönster [lè’nart-], fys., se
Katod-strålar.
Lenau [lé’nåu], Nikolaus (eg.
Nikolaus N i em ba c h, Edler von S t r e h 1
e-nau), tysk förf.
(1802—50). L.
föddes i Csatåd i Ungern
ss. son till en officer.
Osäker på sig själv,
bedrev han planlösa
studier i juridik,
medicin, filosofi och
estetik. Samtidigt
sysslade han med
poetiska och
musikaliska övningar, särsk.
fiolspelning. Som så
många andra av sin
generation greps L. av tidens revolutionära
idéer och flyttade, då han vantrivdes i
Metter-nichs Wien, 1829 till Tyskland. I Stuttgart,
som var ett av den tyska bokhandelns centra,
hoppades han bryta sig en litterär bana. 1
kretsen av romantiska diktare, ss. Schwab och
Kerner, trivdes han en tid väl men slog sig
snart ner i Heidelberg. Nu utgav han sin
första diktsamling, ”Gedichte” (1832). Driven av
tilltagande sinnesoro och politiskt svärmeri,
avreste han s.å. till Nordamerika, där han
drömde sig en enkel nybyggartillvaro. Efter ett år
återvände han dock besviken till Österrike, där
han mest vistades i Wien, febrilt sysselsatt med
poetiskt skapande. En hopplös lidelse för en
gift dam, Sophie v. Löwenthal, undergrävde
hans själs jämvikt, och 1844 blev han
sinnessjuk. L. var i sin hjälplösa självupptagenhet
en typisk romantiker. Hans rangställning inom
tysk litteratur grundar sig på hans lyrik,
framlagd i ”Frühlingsalmanach” (2 bd, 1835),
”Neuere Gedichte” (1838) och ”Dichterischer
Nachlass” (1851). I L:s temperament bryta sig
slaviska, magyariska och tyska arvsanlag.
Innerlighet, eldighet, tungsint grubbel och en
levande naturkänsla utmärka hans diktning, vars
grundstämning är vemod och världssmärta.
Hans vers är ytterst melodisk och har lockat
— 1209 —
— 1210 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
