Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leningrad (S:t Petersburg, Petrograd) - Leningradområdet - Lenin-land - Lenis - Lenna bruks a.-b. - Lennander, Karl - Lennart - Lennartsfors - Lennartsnäs - Lennartsson, Anders och Torsten - Lennartsson, Torsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LENN ARTSSON
Radé, ”Guide-book to the Soviet union” (1929;
tysk uppl. 1928). M.P.;E.W.
Leningradområdet, i R.S.F.S.R., bildades 1927
genom sammanslagning av förra guv.
Petersburg, Novgorod, Pskov, Tjerepovets och
Mur-mansk; 331,500 kvkm.; 6,475,600 inv. (1932). L.
omfattar två genom autonoma socialistiska
sovjetrepubliken Karelen skilda delar, i n.
Kolahalvön (jfr d.o.), i s. det skogrika slättlandet
innanför Finska viken, vilket från Valdajs
kuperade ändmoränlandskap i s.ö. sänker sig mot
kusten, Ladoga och Onega. Denna del är rik
på sumpmarker och sjöar (Peipus, Ilmen,
Be-loje ozero). 1926 hade L. o. 34,000 kvkm. åker,
39,000 kvkm. ängs- och betesmark samt 152,000
kvkm. skogsmark. Det eg. jordbruksdistriktet
ligger kring Pskov och s.ö. därom; främst
odlas råg och havre, men avkastningen täcker
blott % av behovet. Kring Pskov bedrives
omfattande linodling. Boskapsskötseln och
insjöfisket äro betydande, likaså skogsbruket. Kol
erhålles vid Borovitji, beauxit och lera vid
Tichvin. Industrien är till övervägande del
förlagd till Leningrad, men därjämte även till
Pskov, Novgorod och Borovitji. Viktigast är
metallindustrien (maskin-, bil- och
krigsindustri, skeppsbyggeri), därnäst textilindustrien,
över L:s hamnar (Leningrad, Murmansk) och
gränsstationerna går o. % av R.S.F.S.R:s
utrikeshandel. L. delas i 10 distrikt (okrug);
huvudstad är Leningrad. M.P.
Lenin-land [Ie’n-], ögrupp n. om Sibirien, se
Severnaja Zemlja.
Lenis (lat.), len, mjuk, mild. Jfr S p i r i t u s.
Lenna bruks a.-b., se Länna bruk.
Lennander, Karl Gustaf, kirurg (1857—
1908), med. lic. i Stockholm 1886, med. d:r
och docent i kirurgi
vid Uppsala univ.
1888, prof, där 1901.
Förutom talrika
arbeten ang. den
operativa tekniken utgav
L. betydelsefulla
undersökningar rörande sensibiliteten inom
bukhålan och hos
olika organ samt
arbeten över
appendi-cit och peritonit.
Han åtnjöt anseende
som en synnerligen skicklig operatör, känd
även utomlands. Större delen av sin
förmögenhet testamenterade L. till Uppsala univ. att
bilda ”Elisabeth och K.G.L:s fond för
naturvetenskaplig och medicinsk forskning”, varav
räntan skall utdelas i årliga stipendier å 500—
3,500 kr. L:s ”Gesammelte Werke” utgåvos
1912 i 3 bd. — Litt.: Biogr. av C. M. Fürst i
”Vet.-akad. årsbok”, 7 (1909). C.
Lennart (Gustaf L. Nicolaus Paul),
förutvarande sv. prins och arvfurste (hertig av
Småland) (f. 8/s 1909), son till prins Vilhelm (se
denne). Då L. utan konungens medgivande
1932 ingick giftermål med Karin N i s
s-vandt (f. % 1911), förlorade han sin
ställning ss. prins och sitt medl.-skap av Sveriges
kungahus samt antog familjenamnet
Bernadotte. Th.
Lennartsfors, kanalstation och industriort i
Trankils s:n, Värmlands län; o. 300 inv. L.
ligger på näset mellan Foxen och Lelången, vid
Dalslands kanal, som här har 3 slussar.
Lennartsfors a.-b., grundat 1911, äger här
trä-sliperi, mekanisk verkstad, såg och kvarn;
ak-tiekap. 700,000 kr., 80 arbetare, årstillverkning
16,000 ton trämassa. M.P.
Lennartsnäs, gods i Stockholms-Näs s:n,
Uppsala län, vid Mälaren; areal med underly-
Lennartsnäs.
dande Frölunda, Aspvik m.fl. 1,000 har, varav
500 åker; taxeringsvärde 533,400 kr. (1933).
Slottet, av sten i 3 vån., påbörjades 1787. L.
har ägts av Lennart Torstenson, efter vilken det
uppkallats, och av hans släkt till 1758. Sedan
1831 tillhör L. ätten af Ugglas, sedan 1912
friherrinnan A. af Ugglas. Th.P.
Lennartsson, Anders och Torsten, se
Forstenasläkten.
Lennartsson, T o r s t e n Vilhelm,
operasångare (tenor) och sångpedagog (f. 7/u 1881).
Efter att först ha ägnat sig åt apotekaryrket
övergick L. 1903 till sångarbanan och var
därvid elev av bl.a. G. Bratt. Han var 1908—24
anställd vid Kungl. teatern, där han genom sin
vackra stämma och sitt intelligenta föredrag
vann hög uppskattning icke minst i komiska
roller, ss. titelpartiet i ”Marouf” och Jupiter i
”Orfeus i underjorden”. I övrigt märkas
Alma-viva i ”Barberaren” och Turiddo i ”Cavalleria
rusticana”. L. är även sånglärare och verkar
som sådan sedan 1924 vid Konservatoriet i
Stockholm. G.M.
— 1229 —
— 1230 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
