ARALIACEÆ corda'ta förtäras i Japan rötterna och de unga skotten som grönsaker. Se även Fatsia och Tetrapanax. O. Gz. Aralia'ceæ, murgrönväxter, dikotyl växt-fam. av klassen Choripe'talæ, ordn. Umbel-liflo'rce, innefattande 5 släkten och o. 400 arter, övervägande från tropiska Östasien. A. ha regelbundna, översittande blommor med disk (se d. o.) samt bär el. stenfrukt. De viktigaste släktena äro Ara'lia, Fa'tsia, Panax, Tetrapanax och He'dera, del senare med en art, mur-grönan (se d. o.), förekommande i Europa. O. Gz. Aralia cordata (t. v.) ; Panax ginseng och P. quinquefolius tillhörande Araliaceæ. Aralokaspiska inhavet. I gränsområdena mellan Europa och Asien fanns redan under tertiärtiden den stora sänka, som nu upptages av Kaspiska havet och Ararsjön. Under istiden samlade sig här smältvatten från den nordiska inlandsisen, så att ett stort inhav uppstod, som sträckte sig åt n. längs Volga upp till Kazan och i ö. över Aralsjöns gränser ett stycke in i Sibirien. Detta inhav torde vid sitt högsta vattenstånd ha haft en areal av 1 1ls mill. kvkm. och hade då sitt utlopp genom Mantysch’s dalgång till den Azovska sjön. Ett kallt klimat var då rådande, och en arktisk djurvärld levde i detta inhav. Av denna djurvärld förekomma en del former alltjämt i Kaspiska havet och Aralsjön ss. relikter (se d. o.), näml. 5 arter kräftdjur och en säl, delvis samma arter, vilka finnas som relikter i vissa skandinaviska sjöar och i Östersjön. K. A. G. Aralsjön, sjö i Kazakstan, v. Asien, till storleken världens fjärde insjö, 64,490 kvkm. med och 63,270 kvkm. utan öar, 48 m. ö. h. A:s v. strand bildas av Ust-Urt-platån, som längs en förkastningslinje stupar brant ner i sjön, vars största djup, 68 m., också ligger i närheten av denna strand. I ö. går sandöknen Kisil-kum med sina dyner ned till sjön, varför stranden här får ett mycket oregelbundet förlopp, på landsidan åtföljd av talrika vattensamlingar. I s. och n. ö. uppfylles sjön av Amu-darjas och Syr-darjas avlagringar, vilka floder enl. beräkningar höja dess botten med 0,5 mm. årl. A. saknar avlopp och har en salthalt av i genomsnitt 1,03 %. A. är mycket fiskrik och över Aralskoje More vid sjöns n. ö. ände, till vilken plats allt fiske är koncentrerat, exporteras årl. o. 5.000 ton fisk. H. S-n. Aram (hebr. Aräm, ass. Aramu), förekommer i G. T. dels ss. stamnamn, dels ss. benämning på de i Syrien och Mesopotamien bosatta ara-meiska el. arameisktalande folken och deras land. Då Aram var uppdelat i flera riken, angav man dess olika delar genom sammansättningar t. ex. Aram nahara'jim (Mesopotamien), A ram Damme sek och Aram Söbä', tvenne ara-méervälden i Syrien. G. O-r. Araméer, ett semitiskt folk, som från Arabien i mitten av andra årtusendet f. Kr. inträngde i Mesopotamien och något senare i Syrien. 1 Mesopotamien uppgingo de i inhemska välden, men i Syrien grundade de egna riken, av vilka det mäktigaste hade sitt säte i Damaskus o. 1000—732 f. Kr., då det erövrades av Assyrien. G. O-r. Arame'iska språket, det av araméerna till Mesopotamien och Syrien medförda språket, tillhör jämte kanaaneiskan den n. ö. grenen av de semitiska språken (se d. o.). Medan araméerna i kulturellt och politiskt avseende ganska snari assimilerades med andra folk, levde deras språk kvar och erhöll en tidvis mycket stor utbredning. — A. s., vars äldsta kända minnesmärken utgöras av inskrifter i Hamat och Zendjirli från 8:e årh. f. Kr., uppträder från o. 700 f. Kr. ss. internationellt officiellt språk i hela främre Asien, och från århundradena närmast f. Kr. var det från Medelhavet till Mesopotamiens ö. gräns det allmänna såväl tal- som skriftspråket och sträckte sitt inflytande ända till Mindre Asien och Egypten. Genom de arabiska erövringarna på 600-talet e. Kr. förlorade arameiskan sitt herravälde och har sedan alltmera försvunnit. Numera finnes den endast dialektiskt på ett par mindre områden. — Arameiskan skiljer sig från övriga semitiska språk genom sin vokalfattigdom, förorsakad av bortfall el. reduktion av korta vokaler i öppna stavelser, sin brist på passiva former, som nödvändiggör omskrivningar, sin väl utvecklade syntax och fria ordställning. A. delade sig i en mängd dialekter, som pläga sammanföras till en v. och en ö. grupp, den se — 91 — — 92 —