ARBET ARKAMMARE hållit möjlighet att befordra sina intressen genom statligt ingripande. Härigenom har arbetarrörelsen i de flesta länder slagit in på socialreformatoriska vägar och har i samarbete med övriga socialreformatoriska riktningar förmått staterna att utvidga sina socialpolitiska åtgärder. (Se Arbetarskyddslagstiftning, Arbetslöshetsförsäkring, Folkpensionering, Olycksfallsförsäkring, Sjukförsäkring, Bostadsfrågan, Minimilöner.) — Emellertid har just genom att arbetaren förklarats vara politisk fullmyndig, hans relativa maktlöshet inom näringslivets område kommit att kännas i ännu högre grad än förut. Försök att lösa denna konflikt se vi i industriell demokrati (se d. o.). — I Ryssland har arbetarklassen genom revolutionen 1917 i princip erhållit den politiska och ekonomiska makten, utövad genom arbetarråd (se d. o.). I ett antal länder finnas särskilda fackministrar, som ha till uppgift att handha ärenden, som beröra a. (se Arbetsdepartement). Ett internationellt institut för dessa ärenden har upprättats i Internationella arbetsorganisationen (se Arbetsorganisationen i Genève). —Litt.: A. Holck, »Sociala förhållanden under det nittonde århundradet» (1924); »Social handbok» (1925); H. Herkner, »Die Arbeiterfrage» (1921); W. Zimmermann, »Arbeiter und Arbeiterfra-gen» (i »Handwörterbuch der Staatswissen-schaften», 1923). T. E-r. Arbetarförbundet, Svenska, en 1899 bildad sammanslutning, som sökte inom sig förena alla icke socialistiska arbetare. A. spelade under det första årtiondet efter sekelskiftet en viss roll. Dess högsta medlemssiffra uppgives till 10,090. A. utgav tidn. »Arbetartidningen». Förbundets verksamhet upphörde 1915. T. E-r. Arbetarföreningar, sammanslutningar, som ha till ändamål att höja arbetarklassens ställning i socialt, ekonomiskt el. kulturellt avseende. I vårt land uppstodo de första mera betydande arbetarföreningarna på 1860-talet. De voro av väsentligt annan karaktär än våra dagars viktigaste arbetarorganisationer, de fackliga sammanslutningarna (se Fackförening). De förra uppstodo under påverkan av tysken Schultze-Delitsch och hade till ändamål att »genom självhjälp förbättra de obemedlade klassernas ekonomiska ställning, varigenom de sedermera lättare kunna förvärva de sociala och politiska rättigheter, de nu sakna». För detta ändamål upprättades sjuk- och begravningskas-sor, understödsfonder, bibliotek och läselokaler, anordnades föreläsningskurser m. m. Dessutom inrättades i vissa städer folkbanker. Föreningar av denna typ bildades i ett flertal städer; den första i Norrköping år 1860. Ett stort antal av dem fortleva alltjämt, arbetande efter ovannämnda riktlinjer. Den största är Stockholms arbetarförening, bildad 1867. Den har egen fastighet, en understödskassa, som årl. utbetalar mer än 8,000 kr., en tio-öresavdelning för beklädnad av fattiga barn m. m. Även i Göteborg finnes en livskraftig arbetarförening, stiftad några månader före Stockholms. Göteborgs arbetarförening förfogar över en fastighet, taxerad till 925,000 kr. Dessutom finnas likartade arbetarföreningar i bl. a. Malmö, Norrköping, Karlstad, Linköping, Gävle, Visby, Kristinehamn. T. E-r. Arbetarförsäkring, en i sht tidigare brukad sammanfattande benämning på alla de försäkringsformer, som avse att skydda kroppsarbetaren från den nöd, som följer, när han för en längre el. kortare tid drabbas av oförmåga till arbete el. av arbetslöshet. Numera användes för dessa försäkringsformer namnet socialförsäkring (se d. o.). T. E-r. Arbetarförsäkringsfonden, fond, som bildats genom i riksstaten fr. o. m. 1896 gjorda årliga avsättningar i syfte att skapa möjligheter att bereda arbetare pension vid varaktig oförmåga till arbete. A. togs i anspråk 1914, då den allmänna pensionsförsäkringen infördes. Den var då 36 mill. kr. T. E-r. Arbetarförsäkringskommittéen, Sveriges första socialförsäkringskommitté, tillsatt av K. m:t 1884, framlade 1888—89 förslag till lagar rörande olycksfalls-, ålderdoms- och sjukförsäkring. 1891 års lag om sjukkassor är utarbetad på grundvalen av A:s förslag. 1891 tillsattes Nya arbetarförsäkringskommittén, vars 1893 avgivna förslag till lag ang. försäkring för beredande av pension vid varaktig oförmåga till arbete icke blev av riksdagen antaget. T. E-r. Arbetarinstitut, organisation för föreläsnings-verksamhet, finnes å ett flertal orter. Det äldsta och största är Stockholms a., grundat 1880 av med. d:r A. Nyström, som var institutets föreståndare till år 1908. Institutets syfte är »att genom populärvetenskapliga föreläsningskurser meddela kunskaper . . . särsk. åt dem, vilka saknat en högre undervisning under uppväxtåren». Institutet, som äger egna lokaler och ett bibliotek på c:a 15,000 band, åtnjuter anslag från stat och kommun. Ang. dess föreläsnings-verksamhet, se Folkbildningsarbetet. T. E-r. Arbetarkammare, i lag bestämd intresserepresentation för arbetare, vald uteslutande av dessa, med huvudsaklig uppgift alt ge uttryck för arbetarnas synpunkter vid socialpolitiska frågors avgörande. Inrättandet av a. har föreslagits i skilda länder, bl. a. 1886 i Österrike, vilket är det enda land, där de upprättats. De — 109 — — 110 —