ARBETSHEM betonade karaktär. Finns ingen kraftig fackorganisation bland arbetarna, ss. i Japan, saknas arbetsgivareföreningar. Den dominerande arbetsgivareföreningen i Sverige är Svenska a., stiftad 1902. Den består (1927) av 35 yrkesförbund och ett ortsför-bund (Allmänna a. i Skåne) samt Svenska a:s allmänna grupp. Dessa 37 organisationer kallas föreningens medlemmar. De största av dem äro (siffrorna inom parentes antal arbetare 1927): Sveriges verkstadsförening (49,000), Allmänna gruppen (33,000), Sveriges textilindustriförbund (31,000), Järnbruksförbundet (26,000), Sågverksförbundet (19,000) och Pappersmasse-förbundet (17,000). Tillsammans voro 1927 2,097 arbetsgivare med 268,915 arbetare organiserade i föreningen. Alltså kommer på varje företagare i genomsnitt mer än 125 arbetare. Detta tal anger, att det förnämligast är landets storindustri, som är organiserad i föreningen. — På gr. av sin starka centralisation är föreningen utomordentligt mäktig. Hela avtals- och lönepolitiken för sammanslutningens medlemmar ligger i föreningens hand genom bestämmelsen, att varje kollektivavtal med arbetarorganisation skall godkännas av föreningen. Ingen enskild arbetsgivare får förklara lockout utan föreningens godkännande. Medlem, som bryter mot dessa bestämmelser, utsättes för ekonomiska repressalier. Föreningen förfogar över betydande möjligheter till sådana. För att kunna fullfölja sin huvuduppgift att tillvarataga arbetsgivarnas intressen gentemot arbetarnas fackorganisationer, måste näml, föreningen disponera kapital, avsett till understöd åt medlemmar, utsatta för arbetstvist (se d. o.). Föreningens tillgångar härflyta ur tre olika källor: inträdesavgifter, årsavgifter och garantiförbindelser å ansvarighetsbelopp. Dessa senare uppstå därigenom, att varje delägare ansvarar för en viss summa, vars storlek beror på antalet arbetare anställda hos delägaren: i regel 200 kr. pr arbetare, högst 500 kr. Beloppen inbetalas icke, ulan en garantiförbindelse lämnas; de skola inbetalas efter 6 månaders uppsägning med högst 10 %. 1927 var sammanlagda ansvarighetsbeloppet över 47 mill. Bryter en medlem mot föreningens beslut el. de ovannämnda bestämmelserna vid arbetstvister, kan icke allenast hela understödet vid en konflikt indragas utan även bötesbelopp utdömas av ansvarsbeloppen. Dessutom kunna medlemmar uteslutas ur föreningen. — Den starka centralisationen är genomförd även inom de förbund, som utgöra föreningens underorganisationer. Så får inom vissa förbund arbetsgivare icke förhandla med arbetarorganisation, utan att förbundsstyrelsen därtill har lämnat sitt samtycke. Vill en ar betsgivare förklara lockout, prövas hans hemställan av förbundsstyrelsen, som till- el. avstyrker, varefter A. fattar beslut. Gäller det en mera omfattande lockout, måste förbundsstyrelsens tillstyrkande vara antingen enhälligt el. beslutat med kvalificerad majoritet. — Angående arten av de strider, vari föreningen deltagit, se Arbetstvist. Här erinras blott cm föreningens kamp för att få sin bekanta § 23 införd i kollektivavtalen. Där stadgas, alt »arbetsgivaren har rätt att fritt anlaga och avskeda arbetare, att leda och fördela arbetet och begagna arbetare från vilken förening som helst el. arbetare, stående utanför förening». — I direkt samband med sin huvuduppgift har föreningen lagt upp en omfattande lönestatistik och utgiver dessutom tidskriften »Industria». — Förutom Svenska a. finnes i Sverige ett tjugotal mindre arbetsgivareföreningar, tillsammans representerande 80,000 arbetare. De viktigaste av dem äro (siffrorna inom parentes antal arbetare 1926): Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening (20,000), Svenska lanlarbetsgivarnas centralförening (15,000), Värmlands och V. Bergslagens skogsarbelsgivarcförening (12,000) och Sveriges redareförening (9,000). Mellan lanlarbetsgivare och redare är ett visst samarbete etablerat genom »De svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd». Av de utanför Svenska a. stående har Sveriges bageriidkareförening ett visst intresse, då den i motsats till Svenska arbetsgivareföreningens § 23 kräver organisation av såväl arbetare som arbetsgivare. T. E-r. Arbetsgivareregister, se Register. Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfailsförsäk-ringsbolag (förut Dalarnes försäkringsförening, grundad 1887), kontor i Stockholm, har till ändamål att meddela försäkring enl. lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Under år 1927 utgjorde antalet i bolaget försäkrade årsarbetare 204,543, antalet inkomna olycksfallsanmäl-ningar 25,499, beloppen av utbetalda ersättningar för övergående skador 1,» mill. kr. och avsatta livräntekapital för invaliditets- och dödsfall, 2,5 mill. kr. Bolagets omslutning var 1/i 1928: 27,8 mill. kr., varav 9,8 mill. kr. voro placerade i obligationer samt 16,2 mill. kr. i lån mot inleckningssäkerhet och till kommuner. Bolagets angelägenheter handhavas av en styrelse på 12 led., valda å bolagsstämma för en tid av tre år. B. L-th. Arbetshem, ett slags tvångsarbelsanstalter, avsedda alt underlätta efterhållandet av försumliga försörjningspliktiga och att möjliggöra svårhanterliga och störande understödstagares avskiljande från andra tattigvårdsanstalter (ålderdomshem, försörjningshem, vårdhem). Enl. 1918 års fattigvårdslag skall för varje lands Uppslagsbok. II. 5 — 129 — — 130 —