ARBETSHUS tingsområde genom landstingets försorg upprättas nödigt antal a. För stad, som ej deltager i landsting, skall a. upprättas genom stadsfullmäktiges försorg. Två el. flera landsting kunna förena sig om gemensamt a., likaså landsting och stad, som ej deltager i landsting. Statsbidrag utgår till såväl iordningsställandet som driften av a. Män och kvinnor må ej intagas i samma a., såvida ej fullständigt skilda avdelningar finnas för dem. Personer under 18 år må ej intagas. A. skall vara försett med av K. M:t fastställt reglemente samt stå under ledning av en styrelse, som har att besluta om intagning i hemmet. Uppsikt över a. utövas av fattigvårdsinspektören (se d. o.). A. förete stora likheter med alkoholisthemmen och de egentliga tvångsarbetsanstalterna (se d. o.). Verkan av A:s upprättande har visat sig vara betydande, framför allt i det avseendet, att de försörj-ningspliktiga inför utsikten att bli intagna å a. fullgjort sina skyldigheter. O. W.; T. E-r. Arbetshus, i Sverige, se Arbetshem. Om arbetshus i England, se Fattigvård. Arbetshypertrofi, se Hypertrofi. Arbetshypotes, är inom det vetenskapliga arbetet ett antagande, varifrån man utgår och vars hela värde och berättigande ligger i dess förmåga att ange riktlinjer och föra undersökningen framåt. Utan ett dylikt utgångsantagan-de är över huvud intet fruktbärande experimentellt el. vetenskapligt arbete möjligt. Arbetshypotesen skiljer sig dock från den förutfattade meningen därigenom, att man i den förra är fullt medveten om dess enbart hypotetiska natur samt är beredd att övergiva den, så snart fakta peka i annan riktning el. bereda bärande underlag för en bättre, till erfarenheten sig smidigare slutande hypotesbildning. För vissa forskare beteckna sålunda atom- och elektronteorin, den Darwin-Spencerska utvecklingsläran el. den s. k. parallellteorien för kropp och själ endast dylika främjande arbetshypoteser, liksom socialism och marxism av vissa arbetarpolitiker tilldelas samma innebörd på det politiska och sociala området. Jfr vidare Hypotes, Fiktion och Pragmatism. A-/ N. Arbetshäst, häst, som till skillnad från vagns och ridhästar användes huvudsaki. till tyngre dragarbete. Ju tyngre hästen är och ju långsammare den rör sig, desto mera kraft kan den sätta in i arbetet, varför de starkaste arbetshästarna t. ex. bryggarhästarna vanl. tillhöra någon av de s. k. »kallblodiga» raserna, som i regel äro kraftigare och lugnare än de »varmblodiga». SeDragare och Hästraser. H.Fqt. Arbetsinkomst, se Arbetsförtjänst, Inkomstskatt och Självdeklaration. Jfr Arbetslön. Arbetsinrättning, se Fattigvård. Arbetsinställelse, se Arbetstvist, Lockoat och Strejk. Arbetsintensitet, se Rationell arbetsledning. Arbetskammare, arbetsråd, av staten organiserad intresserepresentation för arbetsgivare och arbetare inom antingen samtliga industrier på en ort el. också en viss industri inom ett område. Dess uppgifter äro att låta anställda och företagare diskutera industriella frågor och att vara ett statens organ för insamlandet av upplysningar, behövliga för social el. viss näringspolitisk lagstiftning. I samband härmed insamla en del arbetskamrar arbetsstatistiska uppgifter. Även lösandet av arbetstvister har lagts i a:s hand, i allm. dock med ringa resultat. A. inrättades i Belgien 1887, i Holland 1897 och i Frankrike 1900. I Belgien och Frankrike finnes ett »överråd» för kamrarna. I Tyskland förekommer a. eg. endast vid bergverken. — På senare tid har en ny form av a. uppstått, i det vissa stater ha skapat en rådgivande myndighet vid regeringens sida, som skall yttra sig i ärenden rörande arbetarfrågor. Dessa institutioner, i regel kallade arbetsråd, bestå förutom av arbetsgivare- och arbetarrepresentanter av opartiska experter. Senast ha dylika arbetsråd införts i Brasilien (1923) och Polen (1927). T. E-r. Arbetskonferensen, Internationella, se Arbetsorganisationen, Internationella,. Arbetskonflikt. När skråväsendet avskaffades inför kravet på friare former för yrkesutövningen, lämnades i överensstämmelse med tidens näringspolitiska grundsatser åt arbetsgivaren och arbetaren att själva reglera arbetsförhållandet. Vid den fria konkurrensen om arbetstillfällena blev emellertid den enskilde arbetaren, som i skråväsendet dock haft ett visst mått av skydd, med uppkomsten av storindustri och fabrikssystem utan egentligt inflytande på arbetsavtalets innehåll. Genom gemensamt uppträdande gentemot arbetsgivaren kommo dock arbetarna att skaffa sig ökat inflytande på arbetsvillkoren; organet härför blev fackföreningen. Också arbetsgivarna sammanslöto sig till organisatorisk samverkan (se Arbetsgivareförening). Vid reglerandet av arbetsvillkoren för visst företag eller viss industri utgjorde arbetsinställelsen (strejken el. lockouten) det slutliga vapnet, medan kollektivavtalet (se Kollektivavtal) kom att utgöra fredsdokumentet. Hos organisationerna å ömse sidor samlades stridsfonder, ur vilka konfliktunderstöd utdelades till de av arbetskonflikt berörda medlemmarna. Genom handhavandet av dessa fonder erhöllo organisationerna inflytande över med — 131 — — 132 —