ARCACHON Niccolö dall’Arca: Arean över S. Domenicos skrin i Bologna. dan gjorde den vid andra hörnet stående pendangen. E. Wrgl. Arcachon [-kafå'], stad i dep. Gironde, s. v. Frankrike, vid Arcachonbassängen, s. v. om Bordeaux, 12,261 inv. (1926). A. som är en flitigt besökt badort, är Frankrikes förnämsta exporthamn för ostron och intar 6:e platsen bland dess fiskehamnar. _ H. S-n. Arcachonbassängen [-kajå'-], Bassin d’Ar-cachon, triangelformig havsbukt i dep. Gironde, s. v. Frankrike, 155 kvkm. A. har givande ostronbankar, från vilka exporten 1925 uppgick till 3,6 mill. frcs. Här ligger också Frankrikes största anläggningar för fiskodling (produktion 1925: över 4,5 mill. frcs.). H. S-n. ArcadeTt, Jacob, nederländsk kompositör (o. 1514—60), körledare i Capella Giulia i Rom 1539, påvlig kapellsångare, från 1555 kapellmästare hos kardinal Karl av Lothringen i Paris. A. tillhör den tredje fransk-belgiska skolan och har vunnit anseende som kompositör av kyrkliga verk (mässor, motetter), men är i sht känd genom 6 böcker madrigaler (1539 —44), vilka senare utkommit i åtskilliga upplagor och tillhöra 1500-talets bästa musikaliska alster. (Nytr. i »Publikationen der Gesellschaft tür Musikforschung», XXIII; Maldeghem, »Tré-sor musical»). E. A. Arca'dius, östromersk kejsare 395—408. Vid fadern Theodosius’ död blev A. kejsare över det östromerska riket. Han låg helt i händerna på sin omgivning. Riket styrdes av pretorian-prefekten Rufinus (395—397), övereunucken Eutropius (397—399) och därefter av drottning Eudoxia. Under A:s’ regering inträffade en våldsam reaktion mot germanerna i hans rike (se Aurelianus och Gainas). S. Bin. Arca'dius, Carl Olof, skolman (1849—1921), fil. d:r i Lund 1884, föreståndare 1876—86 för Göteborgs och Bohus läns folkhögskola, lektor i historia och modersmålet vid Växjö högre allmänna lärov. 1885—90, rektor vid folkskolesem. därst. 1890—1916, folkskolinspektör 1893— 1904; led. av kommittéer ang. omorganisation av rikets folkskoleseminarier och ny normalplan för undervisningen i folk- och småskolor. A. har utgivit »Om Bohusläns införlifvande med Sverige» (doktorsavh. 1883), »Handledning i folkskolepedagogik» (4 uppl. 1919) m. fl. arbeten i historia och pedagogik samt »Skånes kalender» (1—2, tillsammans med J. P. Velander och N. Larsson, 1876—78). N. Lhl. Arca'na cæle'stia (lat., »himmelska hemligheter»), ett av E. Swedenborgs (se denne) mest berömda arbeten, utg. 1749—56. Arca'ni discipli'na (lat., »det hemligas lära»), den gammalkyrkliga seden att hålla dop, nattvard, trosbekännelse och Fader vår hemliga för de odöpta. A. d. härstammar från de utom-kristna mysterierna, som avsågo att inviga sina anhängare i religiösa hemligheter, okända för de utomstående, och nådde inom kyrkan sin högsta utbildning under 4:e årh. Odöpta fingo ej vara närvarande vid dop och nattvard el. erhålla kunskap om ceremonierna vid dessa, trosbekännelsens ordalydelse fick ej meddelas förrän strax före dopet och Fader vår först vid natt-vardsfirandet. H. O-n. Arca'num, plur. Arean a (lat., hemlighet), hemligt medel, hemlig kunskap; särsk. inom alkemin beteckning för de vises sten, det stora elixiret. Arcana (remedia divina), de alke-mistiska läkarnas läkemedel, är numera även beteckning för läkemedel utan uppgiven sammansättning (deklaration). Sådana medel voro förr mycket vanliga och såldes i stor utsträckning, men apoteksvarustadgan (se d. o.) lägger numera hinder i vägen därför genom den bestämmelsen, att alla apoteksvaror skola vara dekla — 163 — — 164 —