ARCHÆOPTERYX rerade. Jfr Hemliga medel och Patentmedicin. J. H. Arcato el. ColParco (ital.), mus., »med stråken», anvisningsord efter ett föregående pizzicato (se d. o.). Arch [äè], Joseph, engelsk politiker och fackföreningsledare (1826—1919), föddes och uppväxte i ett arbetarehem och var under flera år lantarbetare. När efter 1867 års reformbill fackföreningsidéerna började vinna spridning på landsbygden, ställde sig A. i spetsen för lantarbetarna. Med anledning av en lantarbetarestrejk 1872 i A:s hemort Warwickshire grundade han där den första lokala fackföreningen på landet, som snart följdes av flera, av A. förenade till centralorganet National agricultural labourers’ union. A. ägnade sig därefter åt denna sammanslutning, genom vilken han i stor utsträckning lyckades förbättra lantarbetarnas levnadsvillkor. 1873 företog han en resa till Canada för att studera arbetarfrågan, närmast i samband med emigrations- och immigrationsproblem, invaldes 1885 i underhuset, där han s. å. kunde inregistrera betydande politiska framgångar, och tillhörde sedan parlamentet under olika perioder t. o. m. 1901. — Den radikala grevinnan av Warwick, inom vilkens grevskap A. föddes och dog, har efter hans diktamen nedskrivit biografien »Joseph A., the story of his life, told by himself» (1898). C. G. Th. Archæoce'ti, en grupp fossila valar. Se Urvalar. ArchæocFdaris, utdött släkte reguljära sjöborrar, som levde under den paleozoiska tiden (karbon och perm), överensstämmer nära med yngre (mesozoiska och cenozoiska) och nu levande sjöborrar (se d. o.), men har dock ss. de äldre sjöborrarna (Palechinfdæ) fyra rader interambulakralplåtar. K. A. G. Archæo'pteris, ett utdött ormbunksläkte från övre devon, hade dubbelt parbladiga blad, rundade el. kilformiga småblad och stipelliknande bladbihang vid basen av stjälken. Släktet A. har sannolikt tillhört de äkta ormbunkarna, men under gruppnamnet Archæopteri'des sammanföras ofta äldre ormbunkar, från övre devon och kulm, såväl äkta ormbunkar som stamformer till fröormbunkarna (se d. o.), pteridosper-mema. Ståtliga former av A. med ända till meterlånga blad äro kända från devonlagren i Irland och i arktiska trakter, Björnön m. fl. st. K. A. G. Archæo'pteryx, ur fågeln, den äldsta och ursprungligaste av alla kända fågelformer. A., som levde under senare juratiden, företer i sin kroppsbyggnad många likheter med kräldjuren och kan sägas utgöra ett förbindelseled mellan dessa och fåglarna, utvisande huru de senare utvecklats ur de förra. Bland de om reptilerna erinrande egendomligheterna i urfågelns kroppsbyggnad bör i första hand nämnas förekomsten av talrika tänder, en lång svans samt s. k. bukrevben (abdominalster-num, se d. o.). Huvudets form erinrade visserligen om fåglarnas, i det att käkarna voro utdragna till en näbb; sannolikt saknade dock denna hornslida. Tänderna sutto i tandhålor och liknade kräldjurens. Den av 20—21 kotor sammansatta svansen bar parvis anordnade stjärtpennor; den bildade alltså ett organ, som Archæopteryx. Solnhofen. föga liknade de nutida fåglarnas stjärt. Urfågelns fjäderdräkt överensstämde med de nutida fåglarnas. Däremot voro vingarna ej ss. hos dessa specialiserade uteslutande till flygorgan, enär handens fingrar voro fria, klobe-väpnade. Sannolikt kunde urfågeln använda sina främre extremiteter till klättring lika väl som till flykt. Anmärkas må, att handens fingrar hos de nutida fåglarnas foster länge förbli fria. Likaså äga fågelfostren i ett visst utvecklingsstadium en av talrika fria kotor bestående svans. Av urfågeln känner man hittills blott två exemplar, båda från den s. k. litografiska skiffern vid Solnhofen i Bayern. Det första fyndet gjordes år 1861. Exemplaret, som var av en — 165 — - 166 —