ARFWIDSSON hennes välordnade spionensystem. — Litt.: C. Forsstrand, »Spåkvinnor och trollkarlar» (1913); G. Hafström, »Mamsell A.» (»Personhistorisk tidskrift» 1927). G. Cqt. Arfwidsson, släkt härstammande från rådmannen i Marstrand Torkel A. (1681—1737), vars son var ncdannämnde A. 1). 1) Christian A., köpman (1717—99), grundade o. 1740 i Göteborg en köpmansfirma, som genom skickligt utnyttjande av de rika vinstmöjligheter, det från 1740-talets slut allt ymnigare bohuslänska sillfisket erbjöd, snabbt tillväxte och erhöll en för dåtida svenska förhållanden synnerligen betydande omfattning. Omkr. 1780 var firman, nu under namnet Arfwidsson & söner, den ojämförligt främsta bland de ända till ett femtiotal uppgående Göteborgsföretag, som arbetade med trankokning och sillens saltning, rökning och inläggning; av delta års totalproduktion, över 100,000 tunnor nedsal-tad fisk, hade sålunda A:s firma producerat de 14,000. Särsk. under nordamerikanska koloniernas frihetskamp, då A. uppehöll förbindelser med båda de stridande parterna, gjorde firman goda affärer, dock synbarligen med anlitande av ganska skrupelfria metoder. Den nya krigstid, som började med 1790-talet, då Englands övermakt på haven blev alltmer obestridd, var mindre gynnsam för A., vars franska förbindelser voro övervägande; när A. 1799 avled, var affärsställningen helt undergrävd, och boet gick till ur-arvakonkurs. G. Cqt. 2) Nils A., den föregåendes sonson, vitter förf, och publicist (1802—80). Efter studier i Uppsala försökte sig A. först på den diplomatiska banan, men inträdde snart i Riksarkivet, där han tjänstgjorde i 30 år. Samtidigt och med större framgång slog han sig på journalistyrket. 1828 blev han redaktör för »Posttidningen», men avgick 1830 efter en kontrovers med regeringen och in gick i »Aftonbladet», som han lämnade 1832, då han tillsammans med sin svåger V. F. Dalman (se denne) övertog »Dagligt allehanda» (se d. o.). Här fick A. följa sitt intresse för utrikesfrågor som rédaktör för ut-rikesavdelningen och sina starka estetiska intressen som musik-, konst- och litteraturkritiker. 1839 lämnade han tidn., men började på 1850-talet medarbeta i »Svenska tidningen». För Kungi. teatern, där han 1844—45 var intendent för scenen, översatte och bearbetade han skådespel av bl. a. Shakespeare, Schiller och Byron. Sitt största rykte som översättare har han fått för sin Ossiantolkning »Oisians sånger» (1842 —46). Bland hans originalarbeten märkas »Resa på continenten åren 1836—37» (1838) samt »Nord och Söder» (1842—43). H. E. Argæ'us, Mindre Asiens högsta berg. Se Erdsjijas-dag. A'rgala, en art bland krävstorkarna (se d. o.). A'rgali, ett asiatiskt vildfår, se Får. Argand [argä'], Jean Robert, schweizisk matematiker (1768—o. 1825), ansågs länge på gr. av en 1806 publicerad avhandling ha varit den förste, som framställt tanken att representera de komplexa talen genom punkter i ett plan. Han hade dock en föregångare i den norsk-danske lantmätaren Wessel (se denne). Z-n. Argandbrännare [argä'-], s. k. rundbrännare, där luft samtidigt tillföres såväl inre som yttre delen av lågan. Se Lysgas. A. L-dh. Arga'nia, växtsläkte av fam. Sapota'ceæ. A. sidero'zylon, arganträd, bildar skogar i Marocko och har användning dels på gr. av sin hårda och fasta ved, järnträ (se d. o.), dels på gr. av den i fröna förekommande oljan, vilken i Marocko begagnas som ersättning för olivolja. O. Gz. Argao, stad på ön Cebu, Filippinerna, 10° n. br. Argas, ett släkte av små blodsugande spindlar. Se Fä st in g ar. Argeier [-éi'-], se Argiver. Argela'nder, Friedrich Wilhelm, tysk astronom (1799—1875), direktör för observato-riet i Åbo 1823, prof, i Bonn 1837. A:s förnämsta astronomiska arbete är hans i Bonn 1852—59 utförda »Bonner Durchmus-terung» (i den astronomiska litteraturen betecknad med B. D.), innehållande positioner för 324,198 stjärnor intill storleken 9,s. B. D. har varit ett standardverk för as- — 203 — — 204 —