ARKIVVÄSEN översikter över moderna arkivförhållanden i Tyskland och andra länder samt arkivteoretiska art.); H. Jenkinson, »A manual of archive administration including the problems of war ar-chives and archive making» (1922); S. Muller, J. A. Feith & R. Fruin, »Handleiding voor het ordnen en beschrijven van archieven . . .» (1898; även i tysk bearb. av H. Kaiser 1905). B. B-s. 2) Benämningen a. brukas hos oss från mitten av förra årh., närmast efter tyskt mönster, ofta ss. titel på periodiska tidskrifter, vanl. av mera vetenskaplig läggning. Bland i Sverige utg. tidskrifter med detta namn märkas särsk. de av Vetenskapsakad. sedan 1903 utg.: »Arkiv för botanik», »Arkiv för kemi, mineralogi och geologi», »Arkiv för matematik, astronomi och fysik» och »Arkiv för zoologi». Jfr f. ö. nedan nämnda serier, »Arkiv för nordisk filologi» m. fl. W. N. Arkiva'rie, tjänsteman vid arkiv, vanl. i ordinarie ställning, ofta arkivföreståndare. I Sverige finnas förste arkivarier, som förestå särskilda sektioner, samt andre arkivarier vid Riksarkivet, landsarkivarier, som förestå landsarkiven, en andre arkivarie vid Landsarkivet i Lund, förste och andre arkivarier i Utrikesdep., arkivarier i Lantmäteristyrelsen, hovrätterna och Socialstyrelsen, en krigsarkivarie vid Krigsarkivet, en slottsarkivarie vid Slottsarkivet o. s. v. Kammarkollegiets stat upptager förste arkivarier med uppgift att verkställa utredningar. Större enskilda företag ha även särskilda arkivarier som föreståndare för sina stundom mycket betydande arkiv. B. B-s. Arkivexemplar el. (mindre brukligt) b i bli o-teksexemplar, kallas det ex. av varje svenskt tryck, som enl. T. F. 1812 (§ 1, moment. 11) av varje tryckeri utan betalning skall överlämnas till Kungl. bibi, i Stockholm, Uppsala och Lunds univ. bibi., samt chefen för Justitiedep. el. dennes ombud i landsorten. Detta sistnämnda a. skall enl. tilläggsbestämmelse av år 1924 numera sändas till Göteborgs stadsbibl. — Redan 1661 stadgades, att ett ex. av allt svenskt tryck skulle lämnas till Kungl. bibi. Från 1707 ålåg det Riksarkivet att mottaga och fördela dessa inkommande tryckalster (därav benämningen a.), men 1866 bestämdes, att leveranser av a. skulle ske direkt till biblioteken; namnet a. fortfor dock att brukas. — Bestämmelser om a. finnas i de flesta stater. Det äldsta stadgandet härom gjordes 1537 av Frans I av Frankrike. I Norge skall ett a. levereras till univ. i Oslo, i Danmark 2 a. till det Kongelige Bibi., ett till univ.-bibl. i Köpenhamn samt ett till Aarhus’ Statsbibl. De olika tyska staterna ha olika bestämmelser ang. »Pflichtexemplar», men sedan 1913 ha på initiativ av »Börsenverein der deut-schen Buchhändler» samtliga förlag frivilligt åtagit sig leveransplikt av ett a. till Deutsche Bücherei i Leipzig. H. W-r. Arkivföreståndare kallas de tjänstemän, som förestå arkivbyrån i Visby, Stockholms rådhusarkiv samt Stockholms stads arkiv och bibliotek. B. B-s. Arkiv för nordisk filologi, en av de ledande tidskrifterna inom sitt område och den första, som uteslutande var ägnad åt studiet av nordiska språk. Den utkom 1883—88 i Kristiania med prof. Gustav Storm som huvudredaktör och har fr. o. m. 1889 utgivits i Lund, av prof. A. Kock t. o. m. 1928, därefter av prof. E. Olson. Tidskriften har haft åtskilliga medarbetare även från icke nordiska länder. E. Hqt. Arkivhandling, jur., är sådan av ämbets-myndighet, ämbets- el. tjänsteman vid utövandet av en ämbetsåtgärd utfärdad handling, som till framtida efterrättelse skall förbliva i offentligt förvar, s. k. inneliggare. E. K. Arkivmeter, ur me t er, prototypen för metersystemet. Se Metersystem. Arkivo'lt, bågartad förbindelse mellan stöd, pelare el. kolonner; användes ofta som motsats till arkitrav (se d. o.). E. Wrgl. Arkivråd, titel för vissa högre arkivtjänstemän; betecknar i Sverige innehavarna av de sedan 1921 existerande två byråchefsbefattningarna vid Riksarkivet. B. B-s. Arkivväsen betecknar sammanfattningen av ett lands arkivinrättningar, förvaltningstekniskt i den mån denna sammanfattning vunnit organisatoriskt uttryck. I sistnämnda betydelse är arkivväsendet en ny företeelse, som knappast sträcker sig längre tillbaka än till 1890-talets mitt. Tidigare var det regel, att varje arkivbildande myndighet själv sörjde (el. underlät att sörja) för sina äldre handlingar. Behovet av en förbättrad arkivvård har emellertid numera regelmässigt framkallat ökad centralisa-tion och lett till utfärdandet av särskilda arkivförfattningar, upprättande av centrala arkivstyrelser ofta i förening med arkivinspektion samt skapandet av centrala och lokala depåer för äldre arkivalier från olika arkivbildare. För den arkivaliska centralförvaitningens organisation ha två huvudtyper utbildat sig. I vissa länder ha befogenheter rörande det allmänna a. tilllagts landets huvudarkiv, i andra ha särskilda arkivstyrelser el. arkivkommissioner upprättats. Från att vara endast depå för K. m:ts kanslis arkivalier har det svenska Riksarkivet särsk. under 1800-talet och 1900-talets början i två avseenden erhållit nya uppgifter. Ä ena sidan har det blivit rikets centrala arkivdepå, riktad genom städse växande accessioner från centrala — 297 — — 298 —