ARKIVVÄSEN ämbetsverk och riksdagen samt kommittéer och kommissioner ävensom genom förvärv av enskildas papper. Ä andra sidan ha befogenheter rörande arkivvården i allm. successivt tilllagts verket, till dess att det sluti. utbildats till det svenska arkivväsendets centralmyndighet. Utvecklingen förebådades därav, att viktigare arkivfrågor, särsk. rörande gallring av arkiva-lier, började remitteras till Riksarkivet. Redan 1869 föreskrevs det, att häradsrätternas äldre domböcker (numera i landsarkiven, där dylika finnas) skulle sändas till Riksarkivet, 1883 och 1885 utkommo dels föreskrifter om kyrkoarkiv, som bl. a. ålade pastorsämbetena att insända arkivförteckningar till Riksarkivet, dels en allmän gallringsförordning, enl. vilken Riksarkivets yttrande skulle inhämtas i gallrings-frågor. Sedan dröjde det till sekelskiftet, innan organisationen ytterligare utvecklades. 1897 genomfördes landsarkivorganisationen i princip, år 1900 utkom den första allmänna arkivstadgan, 1903 utfärdades ordnings- och för-teckningsplaner för de viktigaste slagen av arkiv, 1906 erhöll riksarkivarien inspektiunsrätt, och 1909 följde en instruktion för Riksarkivet, som systematiserade och sammanfattade de dittills uppnådda resultaten. Efter en fortsatt utveckling, som utmärktes bl. a. genom införandet av arkivrådsbefattningarna 1920, utfärdades nu gällande arkivförordningar 1924. Det offentliga arkivväsendet i Sverige omfattar enl. 1924 års författningar centrala och lokala arkiv, i den mån befogenhet beträffande dylika arkiv tillagts Riksarkivet el. landsarkiv. Riksarkivets och landsarkivens befogenheter sträcka sig till alla arkiv, som enl. tryckfrihetsförordningen skola hållas tillgängliga för allmänheten, dock med vissa undantag, bland vilka de kommunala arkiven äro de viktigaste. Riksarkivet är centralmyndighet för det offentliga arkivväsendet. Bland dess befogenheter som sådan märkes inspektionsrätten. Inspektionen förrättas av riksarkivarien el. på hans uppdrag av tjänstemän vid Riksarkivet el. landsarkiven. I regel inspekteras de centrala arkiven och vissa lokala arkiv, främst länsstyrelse- och domkapi-telsarkiven, från Riksarkivet, övriga lokala arkiv, vilkas handlingar skola el. kunna överlämnas till landsarkiven, från dessa. Arkiv, som äro inordnade i det offentliga arkivväsendet, skola överlämna arkivförteckningar till Riksarkivet. Det förteckningsarkiv, som tack vare denna föreskrift bildats där, utgör ett viktigt hjälpmedel även för forskningen. Av betydelse för denna är även den visserligen begränsade lånerätt, som förefinnes inom det offentliga arkivväsendet. Från de centrala ämbetsverken ha de äldre ar-kivaliebestånden numera i stor utsträckning över lämnats till Riksarkivet. Av detta förvaltas sålunda bl. a. Kammararkivet (med för den inre historien ytterst betydelsefulla reviderade räkenskaper, delvis i obrutna serier ända från Gustav Vasas tid, Kammarkollegiets äldre arkiv och reduktionsarkiven) samt Bergskollegiets, Kommerskollegiets, Statskontorets, Kammarrättens, Medicinalstyrelsens och Flottans (Amirali-tetskollegiets och dess efterföljares) arkiv. Även Svea hovrätts äldre arkiv förvaras i Riksarkivet. Betydande arkivinstitutioner med mera framträdande prägel av forskningsanstalter äro vid sidan av Riksarkivet Kammarkollegiets arkiv, Statistiska centralbyråns arkiv och Slottsarkivet samt framför allt Krigsarkivet, vilket med Krigskollegiets och dess efterföljares arkiv som kärna under ledning av Generalstabens krigshistoriska avdelning vuxit ut även till centraldepå för de till lantförsvaret hörande arkiven utanför K. m:ts kansli. En typ för sig bilda i viss mån i arkivhänseende de stora kommunikationsverken, Generalpoststyrelsen (med arkivalier av rätt hög ålder, som på senaste tid blivit föremål för ett livligt forskningsintresse), Järnvägsstyrelsen och Telegrafstyrelsen. Av grundläggande betydelse för det lokala a. äro numera landsarkiven. Av dessa började landsarkivet i Vadstena (nuv. distrikt: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län) sin verksamhet 1899, därpå följde 1903 landsarkiven i Uppsala (nuv. distrikt: Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län) och Lund (distrikt: Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län) samt 1911 landsarkivet i Göteborg (distrikt: Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län). För Gotland upprättades 1905 en särskild arkivdepå i Visby, för Norrland skola enl. principbeslut av 1928 års riksdag upprättas ett landsarkiv i Härnösand och ett länsarkiv i Östersund. Stockholms stad skulle enl. den av Riksarkivet fullföljda planen bilda ett särsk. arkivdistrikt, jämställt med landsarkivdistrikten, men någon lösning av Stockholms arkivfråga har hittills ej uppnåtts. Landsarkiven och med dem jämförliga arkiv utgöra obligatoriskt depåer bl. a. för prost- och kyrkoarkiven (med dispenser för vissa kyrkoarkiv), häradsrätternas och upphävda lokala underrätters arkiv, stadsarkiven (med vissa dispenser) samt flera lokalförvaltningars arkiv, däribland länsstyrelsernas och underlydande befattningshavares arkiv. Leveranstiden, som utgör 100 år, har ofta i särskilda fall förkortats. Av de lokala arkiven uppvisa domkapitelsar-kiven (inklusive rester av biskops- och dom-kyrkoarkiv) de mest betydande bestånden från medeltiden. Deras medeltidsarkivalier ha emel — 299 — — 300 —