ARNELL bens (cornu'ta), från Nordafrika och v. Asien, odlas ej sällan som prydnadsväxt. O. Gz. Arne'Il, släkt härstammande från rådmannen i Hudiksvall Lars Jonsson, vilkens son, superintendenten i Karlstad Jonas A. (1642—1707), far till A. 1), antog namnet A. efter faderns hemort Arnö, Rogsta s:n. Tvenne bröder till A. 1), Carl A., slutl. president i bergskollegium, och Jonas A., slutl. generalauditör, adlades 1743. G. Cqt. 1) Lars A., präst och riksdagsman (1689— 1742), fil. mag. i Uppsala 1713, kyrkoherde i franska församlingen i Stockholm 1721, i Jakobs och Johannes församlingar i Stockholm 1728. A., som åtnjöt stort anseende som präst, deltog i samtliga riksdagar 1726—41 och intog en inflytelserik ställning i prästeståndet, där han energiskt motarbetade hattarnas krigiska äventyrspolitik. G. Cqt. 2) Lars A., den föregåendes sonson, ämbetsman, skriftställare (1781—1856). Efter att på den militära banan ha avancerat till major erhöll A. 1817 landshövdingeposten i Jämtland och 1818 i Halland och ådagala-de på dessa platser sådan duglighet, att han 1823 kallades till statssekreterare för krigs-ärendena. A:s mångsidiga begåvning var emellertid förenad med ett ovanligt lätt sinne i affärer; 1825 gjorde han en uppseendeväckande konkurs, vid vars utredning sådana förhållanden framkommo, att han nödgades lämna landet. A. fann en tillflykt hos en syster i Finland och började nu ägna sig åt översättareverksamhet; åren 1826—31 översatte han en mängd av tidens yppersta romaner, av Scott, Irving, Chateaubriand m. fl. 1830 blev han utgivare av tidn. »Åbo underrättelser», som under hans ledning, 1830—39, förvärvade stort anseende. Som sekreterare i Finska hushållningssällskapet och ledare av det av honom 1836 upprättade Mustiala lantbruksinst. inlade han även stora förtjänster om Finlands lanthushållning; nya ekonomiska oegenlligheter nödgade honom 1853 att taga avsked. G. Cqt. Arne'll, Israel, lagkommentator (d. 1733), borgmästare i Söderhamn 1719. A. har utgivit en med talrika hänvisningar försedd kommentar till »Swerikes stadzlagh» (1730). E. K. Arne'11, Hampus Wilhelm, botanist (f. 2/s 1848), docent i botanik vid Uppsala univ. 1875, lektor 1880, pensionerad 1913. A. har i botaniskt syfte företagit resor förutom i n. delarna av vårt land även till n. Norge samt till nedre Jenisejdalen och utgivit ett stort antal viktiga arbeten, övervägande av bryologiskt innehåll, bland vilka särsk. må nämnas hans värdefulla undersökningar över levermossornas systematik och floristik. Andra A:s avhandlingar behandla fenologi, en disciplin, som först genom honom blivit mera ingående behandlad i vårt land. O. Gz. Arne Magnusson, dansk-isländsk samlare, se Magnusson, Arne, och Arnamagneanska samlingen Arnemuiden [aTnamöidan], liten stad på ön Walcheren, prov. Zeeland, Nederländerna. A. var fordom en betydande handelsstad och ägde en av de största hamnarna vid Scheldes mynning; hamnen är nu torrlagd. M. P. Arnesen, Anton Ludvig, dansk förf. (1808 —60). Tjänsteman i finansministeriet, var A. samtidigt en intresserad teateramatör och har skrivit några lustspel och vådeviller, vilka på sin tid gjorde rätt stor lycka. F. S-n. Ar n ess y sia, syssla på s. v. Island. Ytvidd o. 8,600 kvkm. A. är jämförelsevis bördigt och tätt befolkat. Största delen är lågland, närmast havet mycket sumpigt. A. genomflytes av Hvitå med bl. a. bifloderna Laxå och Sog, vilken utgör avlopp för Thingvallasjön. Flera heta källor finnas, däribland den berömda Geysir. A. har endast en större handelsplats, Eyrarbakki. Historiskt bekanta äro Thingvellir samt Skålholt, biskopssäte intill 1796. M. P. Arneth, Alfred von, österrikisk historieskrivare (1819—97). Efter slutade studier blev A. anställd vd stats-arkivet i Wien, vars chef han blev 1868. Medlem av Frankfurt-parlamentet 1848—49 och sedan 1869 av herrehuset i österrikiska riksrådet har dock A. sin huvudsakliga betydelse som arkivman och historiker. A. var en av de första och förnämsta representanterna för den nya riktning inom arkivväsendet, som i arkiven ser ej blott ämbetsverk utan även och — 367 — — 368 —