ARVIDSJAURS KYRKOSTAD för 2,250,000 kr. Räntan (4 %) på detta belopp tillfaller i stället arvfursten. Sedan 1906 ha i A. p. inrymts lokaler för Utrikesdep. och från 1909 för Regeringsrätten och Lagrådet, dessutom tidvis Statens krigshistoriska avdelning, Krigsarkivet och Sjöförsvarsdep. C. V. J. Arvföljd, den i lag stadgade ordningsföljden för arvingars trädande till arv; universalsuccession. A. regleras genom arvsordning (se d. o.) och kallas i fråga om regerande ätters rätt till kronan tronföljd (se d. o.). E. K. Arvförening, lagar rörande tronföljden i Sverige 1544, 1590 och 1604. Den första a. utfärdades vid riksdagen i Västerås 1544 och innehöll bestämmelser om Gustav Vasas »livsarv-herrskaper», d. v. s. manliga bröstarvingar, som ärftliga tronföljare i Sverige. Det tyskfärgade språk, varpå denna första a. avfattats, visar varifrån impulsen till densamma kommit. — 1569 bekräftades 1544 års a. för Johan III:s och hans efterkommandes och fränders del. Genom a. i Stockholm 1590 kom arvsrätten att gälla även kvinnolinjen: den äldsta, ogifta kvinnliga arvingen inom ätten blev arvsberättigad vid de manliga linjernas utslocknande. Slutl. antogs 1604 Norrköpings a., varigenom arvsrätten ordnades i anslutning till 1590 års ordning, men endast för Karl IX:s efterkommande. Under Karl XI voro planer å bane att utfärda en ny a., men dessa förverkligades ej. 1604 års a. gällde alltså ännu. De något oklara formuleringarna i denna åsyftade endast ogift prinsessa, varför ifrågavarande a. ej kunde tillämpas 1718. Senare användes termen a. endast undantagsvis för lagar ang. tronföljd. Ända fram till 1809 utgjorde de tidigare a. grundvalen för tronföljden i Sverige. I. A. Arvfcola, ett släkte bland gnagarna. Se Sorkar. Arvid Siggesson, kanik i Västerås, politiker (d. o. 1520). Tidigast skrivare hos Nils Sture, var A. under hela sin tid i de yngre Sturar-nas tjänst. En betydande verksamhet utövade A., som 1504 blivit kyrkoherde i Mora, för att vinna dalaallmogen för Svante Sture. Av hans brevväxling med Sturarna framgår, att han varit deras uppskattade rådgivare; han har bl. a. framkastat tanken om ett nationellt Sture-kungadöme, höll på absolut självständighet gentemot Danmark och verkade för förbund med Norge i unionskampen. I Sture-arkivet (se d. o.) ha några av A:s brev blivit bevarade. Litt.: G. Carlsson, »Hemming Gadh» (1915). I. A. Arvidsjaur, s:n, utgörande Arvidsjaurs lappmarks tingslag, s. delen av Norrbottens län; 6,070,50 kvkm., därav 5,678,oo kvkm. land; 8,163 Arvidsjaurs kyrka. inv. (1928; 1 inv. pr kvkm.); 15,05 kvkm. odlad jord (1919; 0,a % av landarealen), 3,483,io kvkm. skogs- och hagmark. A., som är ung. dti! så stort som Blekinge, ligger helt och hållet inom morän- och myrmarkernas område samt avvattnas genom flera större vattensystem, ss. Pite-, Byske- och Skellefteälvarnas. Socknen har goda landsvägar och står i förbindelse med stambanan vid Jörn, Myrheden och Långträsk. Inlandsbanans tvärbana, Jörn—Gubblijaure, kommer att över A:s kyrkostad gå mitt genom socknen. — Pastorat i Lappmarkens andra kontrakt, Luleå stift. H. S-n. Arvidsjaurs kyrkostad, municipalsamhälle i T. Arvidsson: S:t Eriks skrin i Uppsala domkyrka.. Kopparstick i Peringskiöld, »Monumenta Uplandica». (1710). — 453 — — 454 —