ASP Kvist, blad och hängen av asp, Populus tremula. snabbt växande träd med rak stam och föga utbredd krona. Bladen äro rundade, grovtan-dade, på rotskotten äggrunt-hjärtlika, med långa, från sidorna starkt hoptryckta bladskaft, varigenom bladen lätt sättas i en dallrande rörelse (därav uttrycket »darra som ett asplöv»). Blomningen sker på bar kvist tidigt på våren. Förekommer i hela Europa, mel lersta och n. Asien samt n. Afrika. I Sverige allmän i skogstrakter från Skåne till Lappland. Odlas endast här och där ss. parkträd, emedan det starkt förgrenade rotsystemet bildar en mängd rotskott, som rent av gör a. till ett ogräs. Asp-trädets ved har stor användning vid tillverkning av säkerhetständstickor. A. V-e. Asp, A'spius a'spius, tillhör fam. karpfiskar (se d. o.). Underkäken är längre än överkäken, dennas bakre ända når under ögats mitt, analfenan är längre än ryggfenan, ögonen äro små; ryggen grågrön, sidorna silvergrå, buken mjölkvit, rygg- och stjärtfenor svartblåaktiga, mer el. mindre rödbruna vid basen. A. har en östlig utbredning i Europa, förekommer i Sve- Asp. rige huvudsaki i nedre Dalälven, Mälarens, Vänerns och Motala ströms vattenområden. Den leker april—maj. Rovfisk. A. är näst karpen Europas största karpfisk, ända till över 1 m. lång. Med denna art är ej att förväxla de sikraser, scm ofta gå under namn av asp. N. R-n. Asp, Pehr Olof von, diplomat, nationalekonom, donator (1745—1808). Efter studier i Uppsala anställd i Kanslikollegium 1764, kommissionssekreterare i London 1770 och i Haag 1780, ambassadsekreterare i Paris 1784. Om sider hemkallad, tjänstgjorde A. som president sekreterare 1786—91 och spelade på denna post som närmast motsvarar en nutida utrikesministers, en mycket viktig roll. Under riksdagskrisen 1789 hävdade A. med värme och hängivenhet en medlande, ideellt demokratisk ståndpunkt, som förebådar 1809 års författning. A:s oppositionellahållning förmådde Gustav III att 1791 utnämna honom till minister i Konstantinopel, där hans ställning var mycket svår. Till båtnad för de svenska handelsintressena förflyttades A. 1795 till ministerposten i London, där han kvarstod till 1805. Som intresserad nationalekonom framträdde A. dels vid riksdagen 1800, dels i några teoretiska skrifter. A:s på franska skrivna »Resa i Levanten» utgavs 1805 i sv. övers. I handskrift har A. efterlämnat 15 vol. anteckningar i politiska, författningsteoretiska och nationalekonomiska ämnen, bl. a. ett noggrant utarbetat förslag till tvåkammarriksdag. A. donerade 8,000 rdr till Uppsala univ bibi, och 20,000 rdr till ett »bysantinskt» resestipendium, som växelvis utdelas av Uppsala univ. och Veten-skapsakad. A:s självbiografi utgavs av H. Schück 1925. C. V. J. Aspa, bruksegendom i Närke, naturskönt belägen vid Vättern, 14 km. s. v. om Askersund, Hammars s:n, Sundbo hd, Örebro län, utgör jämte underlydande i Askersunds, Undenäs och Tiveds socknar 26 */« mtl, 1,010 har åker. Taxeringsvärde 2,982,900 kr. Sågverk och sulfatfabrik. Corps de logis av trä i två våningar, uppfört 1740. A. tillhörde Jösse Erikssons svärfar Ulf Jonsson Roos (d. 1415); bland senare ägare märkas Anton v. Boij, Th. Feh-man, G. Kierman, L. D. Duwall, ätterna Wahren-dorff och Reuterskiöld, vars medl. 1885 bildade A. bruks a.-b. 1900—18 ägdes A. av Laxå bruks a.-b. och tillhör sedan 1918 Munksjö a.-b. Litt.: G. Nerman, »Laxåverken» (1907). C. V. J. Aspar, son till Ardabur (se denne), östromersk statsman och fältherre (d. 471), hade goda släktförbindelser med tidens ledande germanska och romerska män samt kom tidigt att spela en viktig roll. Redan under Theodosius II:s regering innehade han stor makt; den ökades ytterligare under kejsar Marcianus (450— 57). A. var vid dennes död rikets egentlige — 555 — — 556 —