ATLANTISKA OCEANEN Ytvattnets årsmedeltemperatur i Celsiusgrader. N. br.—s. br 70° 60° 50° 40° 30° 20° 10° 0° 10° 20° 30° 40° 50° 60° Amerikanska sidan — 1,5° 2,0° 4,0° 11,5° 25,5° 27,0° 27,5° 26,5° 26,3° 24,3° 19,5° 13,o° 8,o° 2,0° [-Europeisk-afrikanska-] {+Europeisk-afri- kanska+} sidan... 5,o° 9,o° 1 12,5° 16,o° 18,0° 19,8° 26,8° 26,5° 23,5° 16,2° 14,o° 16,0° 2,0° —1,3° fastlandet och Bouvetön utbreder sig den Ant-arktiska djupbassängen, vilken lika litet som Kapbassängen är avgränsad mot Indiska oceanen. De nämnda djupbassängernas botten ligger 5,000—6,000 m. Samma djup har också Kap Verde-bassängen. Däremot finns inom Nordamerikanska djupbassängen ett stort område s. s. ö. om Bermudasöarna med större djup än 6,000 m. Inom denna djupbassäng ligger vid dess s. v. gräns Puerto Rico-graven med Atlantens största kända djup (8,525 m.). Nordligaste Atlanten mellan Irland och Canada kallas Telegrafplatån på gr. av det stora antal kablar, som ligga nedsänkta där. Annars har detta område icke karaktär av platå utan uppvisar en ganska orolig bottentopografi. Från Island skjuter Reykjanesryggen ut åt s. v. Flarn sk a huvan, en undervattensplatå ö. om New Foundlandsbanken, når upp till c:a 170 m. ö. h. V. om Skottland ligger Rockhallbank en, över vilken höjer sig den ensamma klippan Rockhall (c:a 21 m. hög). Bottensediment. Nära kusten finnas terri-gena sediment, på grunt vatten sand, på djupare vatten lera. De terrigena sedimenten täcka 25,3 % av A. o:s hela areal. På de stora djupen utgöres havsbottnen av pelagiska avlagringar, i sht av globigerinaslam (52,9 % av arealen). På några ställen, vid Azorerna, s. om Ascension, vid Antillerna, finns pteropod-slam (0,4 % av arealen). I sydligaste delen av A. o., mellan ung. 61° s. br. och en linje dragen från 60° s. br., 70° v. 1., över Syd-Georgien till 45° s. br., 20° ö. 1., består havsbottnen av dia-tomacéslam (4,9 % av arealen). På de största havsdjupen, som överstiga 5,000 m., utgöras bottensedimenten av röd djuphavslera (15,2 % av arealen). Salthalt och temperatur. A. o:s genomsnittliga salthalt beräknas till 35,37 %o. Ytvattnets salthalt stiger inom passadvindarnas område till 37,o—37,5 %o, sjunker under 35 %o inom Gui-neaströmmens område. Samma salthalt ha de delar av A. o., som behärskas av polarströmmar-na i n. och s. Den mindre salthalten förorsa kas inom ekvatorialtrakterna av den stora nederbörden där, inom polarströmmarnas områden av tillförseln av smältvatten från polarisarna. Den höga salthalten inom passadområdena har sin orsak i den ringa nederbörden och starka avdunstningen där. På de stora havsdjupen är salthalten 34,8—35,i %o i Nordatlanten, 34,7 °/oo i Sydatlanten. — Mot Norskhavet bildar Wyville Thomson-ryggen en barriär, som hindrar N. ishavets kalla vatten att strömma in i Atlanten, vars bottenvatten till största delen härstammar från antarktiska områden. Därför är bottentemperaturen i de olika djup-havsbassängerna beroende av dessas förbindelse med den antarktiska djupbassängen, där man uppmätt bottentemperaturer på —0,4° till — 0,5°. Så har det Västafrikanska djupbäckenet en bottentemperatur av 2,2°—2,4°, medan motsvarande siffror för Brasilianska djupbassängen äro 0,4°—0,9°. Den höga Valfiskryggen hindrar de antarktiska områdenas iskalla vatten att strömma in i Västafrikanska bäckenet, medan den låga Rio Grande-ryggen, särsk. den ö. delen därav, icke utgör ett motsvarande hinder. Bottentemperaturen i Kap Verdebassängen är 2,3°—2,8°, i Nordamerikanska djupbassängen 2,3°—2,5°. Ovanstående temperatursiffror hänföra sig till djup större än 4,000 m. På höjdryggarna är bottentemperaturen högre, på Centralatlantiska höjdryg-gen ända ned till Tristan da Cunha 2°—2,7°, på Telegrafplatån s. om Island 3,4°—4,i°. I de amerikanska medelhaven är bottentemperaturen 4,o°—4,4°; i Norska havet —0,7° till —1,3°. Ovanstående tabell visar ytvattnets årsmedel-temperatur. Vindar. Något n. om ekvatorn sträcker sig ett bälte, det ekvatoriala kalmområdet, med lågt lufttryck och föränderliga vindar el. vindstilla. Det senare förekommer ofta. Axeln för detta lågtrycksbälte går i febr, från Free-town på Afrikas v. kust till Parå i Brasilien men förskjutes under sommaren åt n., så att under aug. axeln går från Kap Verde till Cayenne. På båda sidor om kalmbältet härska passadvindarna (se d. o.), i n. nordostpassagen, vars nordgräns i febr, utgöres av en linje dragen från Gibraltar sund till Floridas sydspets, om sommaren 2 1/2 grader nordligare, i s. syd-ostpassaden, vars s. gränslinje under s. halvklotets sommar går från Kapstaden till Rio de Janeiro, om vintern ett par grader längre åt n. Utanför passadbältena ligga de subtropiska — 669 — — 670 —