AUTOMATISKA TELEFONSYSTEM en station å t. ex. 1,000 abonnenter har man 1,000 förväljare, 100 gruppväljare och 100 ledningsväljare. Förväljaren söker ut en ledig gruppväljare (av 10), gruppväljaren söker ut en ledig ledningsväljare (av 10), tillhörande det av abonnenten med nummerskivan kopplade hundratalet; ledningsväljaren söker ut det av abonnenten med nummerskivan kopplade tiotalet och entalet. — Är stationen större, t. ex. för 10,000 abonnenter, insätter man framför de 1,000 gruppväljarna ytterligare 1,000 sådana. Dessa senare benämnas i så fal l:a gruppväljare och de därefter följande 2 :a gruppväljare. Ä en station med 10,000 abonnenter skulle man alltså behöva följande väljare: 10,000 förväljare för val av ledig l:a gruppväljare, 1,000 l:a gruppväljare för val av kopplat tusental, 1,000 2:a gruppväljare för val av kopplat hundratal, 1,000 ledningsväljare för val av kopplat tiotal och ental. En rationell beräkning av antalet och fördelningen av de olika väljarna å en automatisk telefonstation är av den största betydelse för dennas ekonomi. På den Strowgerska principen byggda automatiska system ha i varierande utförande kommit till användning bl. a. i Tyskland, modifierat av Siemens-Halske, och i London. En annan grupp av automatiska system bilda de s. k. maskindrivna systemen, vid vilka abonnenten liksom i Strowgersystemet kopplar sig till önskat nummer medelst nummerskivan, men vid vilka väljarna drivas av å telefonstationen befintliga elektromotorer. Till de maskindrivna systemen höra bl. a. Western elec-trics panel-system, Western electrics rotary-sy-stem och Hultman—Ericssons system. Western electrics panel-system användes i Newyork och flera andra storstäder i U. S. A. Western electrics rotary-system användes i Paris samt i flera städer i Holland. Hultman—Ericssons system är förutom i Sverige (se nedan) infört å flera stationer i Norge, i Holland (bl. a. Rotterdam), i Estland, Österrike, i Spanien och Italien, Polen, Turkiet, i Kina, Mexiko, Argentina m. fl. Den första automatiska telefoncentralen i Sverige byggdes år 1915 i Landskrona enl. Western electrics rotary-system. Den visade sig icke väl motsvara förväntningarna på gr. av starkt slitage och alltför ömtåliga kontaktdelar. Då därför Sveriges största telefonnät, i främsta rummet Stockholms och Göteborgs, stodo inför sin automatisering, vidtogos ingående prövningar av övriga kända, i gång varande system. Ett av Telefon-a.-b. L. M. Ericsson konstruerat system, byggt på överingenjör A. Hultmans uppfinning Hultman—Ericsson-väljare. av ett förbättrat kopplingsfält, befanns mest ekonomiskt, praktiskt och driftsäkert. Under år 1923 byggdes enl. detta system en helautomatisk station i Stockholm, Norra Vasa, för (efter utbyggnad) 10,000 abonnenter. För det Hultman—Ericssonska systemet är i främsta rummet kopplingsfältet karakteristiskt. Kopplingsfältet har här formen av 25 radiellt ordnade multipelramar el. mattor. Varje matta innehåller 20 3-trådiga ledningar. Varje väljares arm har två rörelser, näml, en Kungsholmens automatstation, Stockholm. vridningsrörelse för att uppsöka en av de 25 mattorna och en radialrörelse för att inne i mattan uppsöka viss ledning (visst nummer). Varje väljare kan alltså nå 25 X 20 = 500 ledningar (»500-väljare»). I största korthet angivet, försiggår kopplingen i det Hultman—Ericssonska systemet sålunda. Då abonnenten lyf — 851 — — 852 —