AVSTÄNDSMÄTNING avståndet på matbordets papper avsättes utmed linjalkanten, blir det genom en särskild anordning, Ljungströms dubbelkil, mekaniskt reducerat till horisontalplanet. — Då avstånds-mätare av här angiven konstruktion icke giva för vissa ändamål tillräcklig skärpa i avstånds-bestämningen och då optisk avståndsmätning givetvis är betydligt snabbare och således billigare än direkt längdmätning, ha under de senaste åren, särsk. i Tyskland och Schweiz, framkommit en del lovande konstruktioner av instrument, som bygga på andra principer och som väsentligen höja mätningens skärpa. Ss. sådana konstruktioner må nämnas Zeiss’, Werffelis och Bosshardts. — Avstånd bestämmas även genom beräkning med användning av andra kända avstånd och mätning av vinklar. Så sker bl. a. vid triangelmätning (se d. o. och A., 2). O. B.-J. 2) Krigsv. A. utföres dels vid geodetiska mätningar (polygonmätning m. m., se Ge o de si), dels vid bestämmande av avstånd för skjutning. A. kan utföras på en grafisk plan (karta, beskjutningsplan) el. i terrängen. I förra fallet uppmätes avståndet mellan två å planen inritade punkter medelst en skala (graderad linjal), i senare fallet mätes avståndet mellan två punkter i terrängen antingen direkt, genom stegning el. bandmätning, el. ock indirekt, medelst optiska instrument, stundom även genom akustisk observation. — Stegning giver lägsta graden av noggrannhet, bandmätning den högsta. Bandmätning utföres med stålband (kedjor el. stänger), vilkas längd är noggrant känd, korrigerad för temperaturutvidgning m. m. Dessa båda direkta mätmetoder kunna icke användas, när terrängen mellan de båda punkterna är otillgänglig (branta berg, vattensamlingar o. s. v.), el. då det gäller att mäta avståndet till ett föremål i av fienden besatt terräng. På akustisk väg kan t. ex. avståndet till en eldgivande artilleripjäs bestämmas genom mätning av tidsmellanrummet mellan observation av ljus och ljudfenomenen vid skottlossningen (»blixt-knallmätning» el. »syft-Ijudmätning»). Avståndet (i m.) erhålles genom att detta tidsmellanrum (i sek.) multipliceras med ljudets hastighet (i m. pr sek.). Se även Ljudmätning. A. medelst optiska instrument, den vanligaste mätmetoden, grundar sig i princip på bestämning av vissa storheter i en triangel, basen och två vinklar, varefter en av triangelns sidor, avståndet, kan beräknas el. på annat sätt bestämmas (grafiskt, medelst skalor o. s. v.). Vid mätning mot en vid mätmålet befintlig bas, b (se fig. 1), beräknas avståndet ur ekvationen A = b . cotg « Ligger basen invid mätplatsen (fig. 2), erhålles Fig. 1-3. avståndet ur A = b . sin a : sin(« + P). Är /J = 90° (fig. 3), bliver A = b.tang«. Är basen mycket liten i förhållande till avståndet samt a och fi nära 90°, erhålles A = b : y. Avståndsmätningsinstrument, avsedda för krigsbruk, ha i regel basen vid mätplatsen, antingen utanför instrumentet, »utombasinstru-ment», el. inom detsamma, »inombasinstru-ment». Av det förra slaget må nämnas Unges avståndsmätningsinstrument, som användes vid svenska art. omkr. sekelskiftet men nu är föråldrat. De flesta moderna avståndsmätningsinstrument äro av det senare slaget. Här ligger basen inom det rörformiga instrumentet, och dess längd (0,5—10 m.) bestämmes av avståndet mellan de båda objektiven (se fig. 4 och 5). Vinkeln y (fig. 3) uppmätes genom förflyttning av ett prisma (»mätkilen»), så att bilden från det ena objektivet genom ljusstrålarnas brytning i mätkilen bringas i ett Fig. 4. Koincidens-instrument (schematisk bild). — 957 — — 958 —