AZOBENSOL sta bildningsanstalten inom islam och hade i slutet av förra årh. o. 10,000 studenter och 300 lärare. Genom upprättande av skolor för specialutbildning inom tekniska m. fl. discipliner ha dessa siffror nedgått till (1927) 4,632, resp. 218. Undervisningen är fri, och även studenternas uppehälle bekostas av de stora donationer, som al-A. äger. Studietiden är 17 år, men en lägre examen kan avläggas efter 11 år. De obligatoriska ämnena äro dogmatik, juridik, koranutläggning och tradition samt, ss. förberedande, syntax, grammatik, retorik, logik, metrik, alge-bra och aritmetik. I spetsen för universitetet står en rektor (schaich al-djämi') och ett råd på 5 medl. Ett stort bibliotek (c:a 20,000 bd) finnes. Lärjungarna delas i olika riiväk, »pelarhallar», huvudsaki. efter olika hemland. Både hanafiter, schafiiter, malikiter och hanniba-liter äro företrädda bland lärarna och använda delvis olika läroböcker. G. O-r. Azi'der, kvävevätesyrans (N3H) salter. Na-triumazid, NaNs, som är utgångsmaterial för alla andra a., framställes genom att leda torr kväveoxidul över natriumamid vid 150°—200°: NaNH2 + N2O = NaNs + H2O. Tekniskt viktiga äro de tunga metallernas a., särsk. blyazid, som erhålles som en tung fällning, när en natrium-azidlösning försättes med blyacetat. A. äro i torrt tillstånd utomordentligt explosiva och användas ofta i st. f. knallkvicksilver i tändhat-tar. Lj. Azilien [azilja'], kulturepok inom den västeuropeiska stenåldern, uppkallad efter fyndplatsen Mas d’Azil i s. Frankrike, betecknar ett mellanstadium i utvecklingen från paleolitisk Fig. 1. Harpun av hjorthorn, Mas d’Azil. — Fig. 2. Azilien-flintor från Kantabrien. — Fig. 3. Målade stenar från Mas d’Azil. till neolitisk tid. Degenererade paleolitiska redskap höra också till azilienkulturens inventarium, t. ex. harpunen med en el. två rader mot-hakar samt med fastbindningshål vid basen (fig. 1). Ändrade klimatiska förhållanden åter spegla sig också däri, att azilienharpunen förfärdigas av hjorthorn, medan den paleolitiska harpunen är av renhorn: en stigande temperatur har tvingat renen att lämna Västeuropa och draga sig norrut, mot Skandinaviska halvön. I övrigt karakteriseras a. av en utpräglat mikrolitisk flintindustri (fig. 2), som visar anknytningspunkter med den i Nordafrika och s. Spanien förhärskande senpaleolitiska Cap-sienkulturen (se Afrika, fornlämningar). Utan motsvarighet inom någon annan samtidig kulturgrupp äro små kiselstenar försedda med enkla mönster av linjer och punkter i rött (fig. 3). Av en egentlig konstutövning finnes däremot ej några som helst spår. J. E. F. Azimut (av arab, as-samt, pl. as-sumut, vägen, riktningen). En stjärnas a. är den vinkel på horisonten, som ligger mellan sydpunkten och den punkt, där den genom zenit och stjärnan gående cirkeln (= stjärnans höjdcirkel) träffar horisonten. A. räknas från sydpunkten mot v. C. V. L. C. Azimu4kompass, magnetkompass (se Kompass) med dioptrar särsk. konstruerade för pejling av himmelskroppar. Genom att jämföra en himmelskropps matematiskt beräknade azimut med den, som erhålles vid pejling med a., kan man beräkna kompassens totalfel och deviation (se d. o.). H. S-k. Azincourt [azäko'r], by i dep. Pas-de-Calais, Frankrike, n. v. om Saint-Pol. Vid A. vunno 25/io 1415 engelsmännen under Henrik V en lysande seger över en fransk armé förd av kon-netabeln d’Albret. [G. Cqt.] Azi'ner, heterocykliska föreningar, som innehålla en sexledad kärna med en el. flera kväveatomer (mono-, di-, tri- och tetraazin). Innehåller kärnan dessutom syre resp, svavel, erhållas oxaziner, resp, tiaziner, t. ex. oxdiazin, dioxdiazin, tiodiazin. Lj. Azi'nfärgämnen, en grupp av tjärfärgämnen (se d. o.), som omfattar eurodiner, eurodoler, safraniner, rosinduliner och induliner och som /Ny kännetecknas av kromoforen . De enk- \N/ /N\ laste a., ss. fenazin CbH*^ ^CoHi, äro blott \n/ svagt färgade, och deras färgämneskaraktär gör sig gällande först efter införande av saltbildande grupper (amino-, hydroxylgrupper) i molekylen. A. utmärka sig ofta genom stark fluo-rescens. [Lj.] Azobenso'1, CgHsN : NC6H5, bildas av nitro-bensol genom reduktion antingen med natron-lut och zinkstoft el. elektrolytiskt samt vid behandling av ett anilinsalt med kaliumperman- — 997 — — 998 —