AZO ganat el. klorkalk; bildar orangeröda kristaller. Genom reduktion med tenn omvandlas det i bensidin (se d. o.) under omlagring av primärt bildad hydrazobensol. [Lj.] Azo, Portiles, italiensk rättslärare, se Azzo. Azofärgämnen, tjärfärgämnen, lätta att framställa. De innehålla alla den färggivande (kro-mofora) azogruppen — N = N —, genom vars införande i molekylen färgade, men icke färgande (kromogena) föreningar bildas. Ur dessa erhållas färgämnen genom inträde av saltbildande (auxokroma) grupper (NH2-, OH-, COOH-grupper). Allteftersom en, två el. flera azogrup-per förekomma i färgämnemolekylen, särskiljer man mono-, di-, tri- o. s. v. azofärgämnen (po-lyazofärgämnen). Tekniskt utvinnas a. genom blandning av en avkyld lösning av en diazoför-ening (se d. o.) med en sur el. alkalisk lösning av aminer, fenoler, naftoler el. motsvarande sulfonsyror. Ur reaktionsprodukten avskiljes färgämnet omedelbart el. (ss. natriumsalt) efter tillsats av koksalt. De enklaste a. äro gula; beroende på azogruppernas och de auxokroma gruppernas antal och ställning i molekylen samt genom införande av högre kolväteradikaler kunna djupare färgtoner erhållas: rött till violett och blått el. brunt till svart. — Med hänsyn till deras färgeritekniska egenskaper indelar man a. i: 1) basiska a., som färga ylle, siden och med tannin preparerad bomull i neutralt el. svagt surt färgbad (t. ex. krysoidin, Bismarckbrunt); 2) sura a., varav finnas sådana, som direkt färga ylle och siden i sur lösning (t. ex. Tropeolin OO, naftolsvart), samt de, vilka genom efterbehand-ling med kromsalter fixeras på fibrerna (t. ex. diamantgult, diamantsvart); 3) substantiva bomull sf ärgämnen, vilka direkt färga bomull i alkaliskt färgbad; framställas särsk. av p-diaminer och aminotiazoler (kongo-, diamin-, benzidinfärgämnen); 4) olösliga a., som bildas på fibrerna (pararött, azoorange, azorosa), samt 5) a., som användas för framställning av färgade lacker och pigmentfärger (t. ex. para-nitranilinrött). — De första a., som kommo i handeln, voro (1863) det av P. Griess framställda anilingult (aminoazobensol) samt (1867) det av Caro och Griess upptäckta fenylenbrunt (Bismarckbrunt). Men först genom Witts upptäckt av krysoidin (1876) kunde den syntetiska framställningen av a. praktiskt genomföras, varefter såväl de viktiga sura a. kunde framställas med hjälp av naftoler (Roussin och Witt) som de direkta bomullsfärgämnena (Bottiger 1884) och de, vid vilka betningsmedel måste användas. [Lj.] Azoföreningar, kemiska föreningar, i vilka gruppen — N = N — förbinder två bensolres- ter med varandra el. en bensolkärna med en alifatisk radikal (blandade a.). A. bildas av aromatiska nitroföreningar genom reduktion i alkalisk lösning medelst zinkstoft, vid oxidation av anilin och dess homologer med alkalisk per-manganatlösning, vid oxidation av hydrazoför-eningar samt genom omlagring av vissa diazo-aminoföreningar. Av reduktionsmedel omvandlas a. i hydrazoföreningar el. spjälkas vid dubbelbindningen, varvid aminoföreningar bildas. De vid nitrering av a. erhållna produkterna giva vid reduktion aminoföreningar. Vid framställning av a. ur nitroföreningar bildas mellan-produkter, vid vilka två kolväterester äro för- O bundna genom gruppen / \ (azoxiför- —n—N— eningar). Många a. äro mycket vikliga färgämnen. [Lj.] AzoTsk (grek, nekande a, och zoon, levande varelse), benämning på den äldsta perioden av jordens historia, från vilken man ej känner några fossila lämningar av organismer. Termen användes föga, enär ju inga bevis finnas för alt organiskt liv då verkligen saknades; i stället användes arkeozoisk (se d. o.). K. A. G. AzoTska formationen, föga använd benämning på urberget. AzokarmTn, organiskt färgämne tillhörande fenazinfärgämnena, användes till färgning av såväl siden som ylle. Azo'ler, heterocykliska föreningar med femledig kärna. I kärnan ingå 2—4 kväveatomer. Jämte kväve kan kärnan innehålla syre resp, svavel. Lj. Azolitmi'n är färgämnet i lakmus (se d. o.) och användes på kemiska laboratorier ss. indikator (se d. o.). Azolla, ormbunkssläkte tillhörande fam. Salviniaceæ. Levermossliknande, på vattenytan fritt simmande små ormbunkar, vilkas späda, rikt förgrenade stam bär två rader tegellagda, odelade blad. I bladen finnes en med hår beklädd hålighet, i vilken en blågrön alg (se Blågröna alger), Anabcena, lever. 4 arter äro kända inom olika delar av världen, av vilka 2 arter, A. carolinia'-na och A. filiculoi- Azolla filiciiloides. Ung planta ännu i förbindelse med sporen. — 999 — — 1000 —