BADAKSJAN domar hos barn. Vid romerskt b. får patienten vistas i ett rum med hög temperatur (50°— 60°) med ringa fuktighet, vid bastubad (se även Badstuga) vid en temperatur av o. 45° med riklig fuktighet; efteråt kraftig avkylning genom dusch el. bassäng. Dessa b., som äro svettdrivande, ställa stora krav på hjärta och blodkärl. Ängskåpsbadet, varmluftsskå-pet och elektriska ljusbadet (i skåp med elektriska glödlampor) framkalla genom sin fuktiga, resp, torra värme stark svettning, men äro mindre ansträngande än förutnämnda bad- En riddare, som badar i det fria. Ur en handskrift i Heidelberg från 1300-talet. former. Salta b., hel- el. halvbad med 5, resp. 2 Vs kg. koksalt, verka liksom havsbaden kraftigt stärkande och användas särsk. för barn. Sodabad, helbad med V2 kg. soda, användas vid vissa hudsjukdomar. T a II-barrsbad utgjordes förr av avkok på tallkvist-skott, beredas nu mest genom tillsats av någon »tallbarrsolja»; de framkalla något starkare hudretning än vanliga varma b. Kol-sy reb ad (Nauheimerbad, se d. o.) framställas i Sverige dels på kemisk väg, dels genom in-pressning av kolsyra i badvattnet från kolsyre-bomb och användas huvudsaki. vid hjärtsjukdomar, vilka genom sådan behandling gynnsamt påverkas. Noggrann läkaretillsyn är nödvändig. Syrebad anses delvis verka som kol- syrebad. Tvål- och gyttjemassagebad, vid vilka patienten antingen under el. helst före ett varmt karbad erhåller en allmän massage med tvållödder el. för olika badorter speciell gyttja som massagemedel, ha sin väsentliga användning vid muskel- och ledgångsreumatism men även som avmagringsbad. — Svavelbad, sandbad, klibad, fangobad (se d. o.) m. fl. andra badformer ha mindre användning i Sverige. Om solbad och olika former av ljusbad se Ljusbehandling. Här beskrivna badformer användas vid de flesta svenska bad- och kurorter. Större sådana sommarkurorter äro: Loka, Lysekil, Medevi, Ramlösa, Ronneby, Strömstad, Sätra brunn, Söderköping och Var-berg. Mösseberg och Ulricehamn äro öppna även under vintern (se även Badort). T. H-n. Tekn. För att åstadkomma jämn el. konstant upphettning användas s. k. bad av olika typer vid kemiskt laboratoriearbete. Vattenbad, grytliknande el. av annan form försett med lock av ringar, kan upphettas med gas el. elektricitet. Det avdunstade vattnet ersättes vanl. genom ständigt tillopp av vatten (vattenbad med konstant nivå). Hålles vattnet i kokning, blir temperaturen i de i vattnet nedsänkta kärlen någon grad under 100°. Låter man kärlen endast omspolas av vattenångan, erhålles ett ångbad. Högre temperaturer erhållas med tillhjälp av vatten försatt med något salt, t. ex. med koksalt 108°, med salmiak 114°, med kaliumacetat 169°, med kalciumklorid 180°, med zinkklorid 300°. Till o. 250° använder man olje-, paraffin- el. svavelsyrebad, däröver metallbad av någon lättsmältande metallegering. Högre temperatur kan även erhållas med sandbad, som består av en med torkad sand fylld järnskål, som upphettas. Vid luft b ad omger man det som skall upphettas med en metallbehållare. Skall temperaturen hållas exakt och konstant, användes särskild anordning (se Termostat). Med b. betecknas i den fotografiska tekniken de olika lösningar, i vilka plåtar, film el. papper behandlas, ss. framkallningsbad, fixerbad m. m. (se Fotografi). Lj. Badajoz [paöa^å'])]. 1) Prov, i s. Estrema-dura i s. v. Spanien; 21,848 kvkm., 706,673 inv. (1927). B. är Spaniens största prov. Huvudnäring är boskapsskötsel på de torra högslätterna. — 2) Huvudstad i prov. B. vid floden Guadiana, över vilken en 525 m. lång granitbro leder; 41,458 inv. (1927). B. är en betydande industristad samt Spaniens viktigaste gränsfästning mot Portugal. H. T-e. Badaksja'n, berglandskap i n. Afganistan, n. om Hindukusch omkr. floden Kotschka. B. är — 1069 — — 1070 —