BAGGÄ SKOGSSKOLA ning Christine af Sver-rig och Monaldeschi» (1833) och noveller, bland vilka »Min Broders Levnet» (1835) väckte samtidens förargelse genom sin käcka realistiska skildring. B. var en egendomlig genial poetisk begåvning, fast »för djupt i stoftet bunden». B:s »Samlede Værker» äro utg. av V. Möller (2 bd, 1866—67). P. R-w. Bagger, vitt utgrenad dansk-skånsk släkt, härstammande från Odense. Dess förste medlem i Skåne var Olof Johannsen B. (1607 —77), rektor vid Lunds katedralskola 1638, ge-neralprokurator vid domkapitlet 1656, stiftsrepresentant vid 1664 års riksdag, teol. prof, vid Lunds univ. 1667 och universitetets förste rektor. Bland Olof B:s söner märkes Hans B. (1646—93), Själlands biskop från 1675. G. Cqt. Bagger-Jörgensen, Lars Olof, lantmätare (f. 28h 1879), avlade lantmätareexamen 1900, har tjänstgjort ss. lantmätare i Malmöhus län 1900 —10 och från 1910 i Stockholms län samt från 1920 i Lantmäteristyrelsen, där han 1926 blev byråchef. B., som även verkat som lärare i praktiskt lantmäteri vid lantmäteriundervisning-en, har som svenskt ombud deltagit i internationella kongresser samt är sedan 1921 sekr. i sällskapet för utgivande av lantmäteriets historia, har lämnat talrika bidrag till facktidskrifter samt medarbetat i publikationerna »Sveriges kartläggning» (1922) och »Svenska lantmäteriets historia 1628—1928» (1928). B. medverkar under sign. O. B.-J. i denna uppslagsbok. C. V. J. Baggesen, Jens, dansk förf. (1764—1826). Född i Korsör i ett fattigt hem kom B. till Slagelse skola och blev 1782 student. Efter en tid av fattigdom och nöd uppmärksammades han av skalden Pram och togs om hand av ett par rika adelsfamiljer. 1789 for han med understöd till Tyskland, Schweiz och Paris, där han dansade en »frihetsdans» på Bastiljens ruiner. Sedan dess flackade han för det mesta omkr. i Eu ropa och levde blott tidvis i stillhet. Varken befattningen som direktör vid Den konge-lige danske Skueplads (1789) el. professuren i danska språket och litteraturen i Kiel (1811) kunde bringa honom ro. Han var länge sjuklig och dog i Hamburg på en resa. — B. var en lidelsefull och ombytlig natur. Vid 9 års ålder gjorde han ett par självmordsförsök av olycklig kärlek och religionsgrubbel. Otaliga gånger var han förälskad. Hans svärmeri för Oehlenschlägers syster Sophie, A. örsteds maka, påverkade honom i romantisk riktning. Som skald står B. på 1700-talets grund; hans försök att tillägna sig nyromantiken lyckades aldrig. Hans »Comiske Fortællinger» (1785, fortsatta senare) äro kvicka, satiriska och känsliga samt eleganta till formen. »Labyrinten» (1792—93), en skildring av hans första resa, visar en utomordentlig mottaglighet för intryck och återger skiftande stämningar i en omedelbar och personlig prosastil. Bäst lyckades han i de kvicka och behagfulla »rimbreven» (t. ex. »Noureddin til Aladdin»), en något förbehåll-sam hyllning till Oehlenschläger, 1806, och rimbreven från »Knud Sjællandsfar», i anledning av bombardemanget på Köpenhamn 1807, samt i små anspråkslösa lyriska dikter (t. ex. »Da jeg var lille»). Han var ostadig även i sina poetiska planer och fullföljde blott en ringa del av dem. Några av hans mognare verk äro skrivna på tyska; även här äro visorna bäst, t. ex. skärsliparvisan med den berömda strofen »Mein Herz ist wie ein Tauben-haus». Han diktade även på franska. I filosofiskt avseende tog han först intryck av Vol-taire och Rousseau och var senare en tid så gripen av Kant, att han antog dennes förnamn Immanuel. — Förhållandet mellan B. och Oehlenschläger, som tidvis varit vänligt, blev mycket bittert, då B. 1813—19, delvis med rätta, angrep den lyckligare skaldebroderns senare alstring, som innebar en tillbakagång. Denna strid (»sjuårskriget») åsamkade B. mycken ovilja. — B. beundrades av Kellgren och fru Lenngren och har översatts av båda. Med tanke på honom skrev Franzén »Den svenska sånggudinnan till den danska». — Litt.: Kr. Arentzen, »B. og Oehlenschläger» (8 bd, 1870 —78); J. Clausen, »J. B.» (1895). J. Mbg. Baggsöta, urspr. namn på den som drog använda och från Norge införda rotstocken av Gentia'na purpurea, sedan bibehållet som namn på samma drog av den i sydligare länder växande G. lutea. Drogen kallas numera Gentianarot (se d. o.). A. V-e. Baggån, övre loppet av Hedströmmen (se d. o.). Baggå skogsskola inrättades provisoriskt — 1105 — — 1106 —