BAGHELKHAND 1919 å Baggå bruksegendom under Klotens kro-nopark i Skinnskattebergs s:n, Örebro län. Den indrogs 1926. F. A. Bn. Baghelkhand, östligaste delen av Central-indien, Främre Indien; 29,328 kvkm., 1,638,623 inv. (1921). B., som genomflytes av Ganges’ biflod Son, är delat i flera småstater, av vilka Rewah är störst. M. P. Bagi'nsky, Adolf, tysk läkare (1843—1918), 1890 föreståndare för »Kaiser- und Kaiserin-Friedrich-Krankenhaus» i Berlin, mycket känd och uppskattad barnläkare; även framstående vetenskaplig förf.; grundade 1880 »Archiv für Kinderheilkunde». [E. M. P. W.] Bagi'rmi, muhammedanskt negerrike, utgörande en del av Tchadkolonien, Franska Ekva-torialafrika, s. o. om Tchadsjön; 180,000 kvkm., c:a 1 mill. inv. B. är till större delen lågland och genomflytes av Chari och dess bifloder. Klimatet är tropiskt och har kontinental prägel. På gr. av den ringa nederbörden (500— 600 mm. pr år) förhärskar stäppen. Befolkningen, som utgöres av med araber svagt uppblandade negrer, lever av åkerbruk (majs och durra) och boskapsskötsel. Araberna äro nomader. — Huvudstad är Tchekna. Det franska herredömet upprätthålles i sht från Fort Lamy. W. P-n. Historia. Grundläggandet av riket B. till-skrives en viss Dokkenge, som i början av 1500-talet skall ha grundlagt huvudstaden Massenga. En av efterträdarna övergick till islam och antog namnet Abdallah (o. 1568—1608). B. hade under de följande årh. att för sitt oberoende utkämpa svåra strider med Bornu (se d. o.) och Wadai (se d. o.). Sedan den arabiske äventyraren Rabah tillvällat sig makten i Bornu (1893), utbröto svåra stridigheter, vilka ledde till att Frankrike, som genom en fransktysk överenskommelse fått sig tillerkänt protektoratet över B., trädde emellan och genom Rabahs besegrande (1900) bilade striden. B. har sedan dess stått under Frankrikes överhöghet, dock med bibehållande av sina nationella institutioner. C. F. Bagler (av lat. ba'culus, biskopsstav), norskt parti under medeltiden. Då konung Sverre i slutet av 1100-talet sökte skaffa sig inflytande över kyrkan, minska dess självstyrelse och inskränka dess domsrätt, bildade biskop Nikolas Arnesson, stödd av bl. a. Absalon i Lund 1196 ett parti, som samlade Sverres gamla motståndare från alla läger; det kallades b. I striden mot Sverres anhängare, birkebeinarna (se d. o.), framförde b. en tronpretendent, Inge, föregiven son till Magnus Erlingsson, Sverres företrädare. De hade sitt stöd i kyrkan ocli hos den av Sverre hotade aristokratien. B. blevo flera gånger besegrade av Sverre (1197 och 1199), men vunno i stort sett framgång, i sht sedan Norge 1198 belagts med interdikt. Vid Sverres död 1202 upphörde striden tack vare medgivanden från hans son Håkon; tronpretendenten Inge mördades, och b. lämnade landet el. försonades med konungen. 1204 dog Håkon. Mellan b. och birkebeiner utbröt ånyo en fejd; de förra samlades på nytt kring en, troligen falsk, pretendent, Erling, och efter dennes död 1207 kring Filip jarl, en släkting till biskop Nikolas. 1208 försonades åter partierna efter segslitna strider; dock behöllo både Filip och birkebeinarnas pretendent Inge Bårdsson konungs namn. 1217 dogo dessa båda, och partierna enades om Sverres sonson Håkon Håkonsson. B:s parti upplöstes och namnet kom ur bruk. I. A. Baglione [balå'ne], Giovanni, italiensk målare och konstskriftställare (1571—1644), utförde flera kyrkliga målningar i manieristisk anda och författade det viktiga biografiska arbetet »Le vite de’ pittori, scultori, architetti ed intagliatori 1572—1642» (1644) samt beskrivningen »Le nuove chiese di Roma» (1639). E. Wrgl. Bagnacavallo [bafia-], italiensk målare. Se Ramenghi. Bagnères-de-Bigorre [bafiä'r-do-bigå'r], stad i dep. Hautes-Pyrénées, s. v. Frankrike, vid Adour; 8,880 inv. (1926). B. har kalk-, svavel-och järnkällor och är en av Pyrenéernas mest besökta kurorter (årl. 20,000 gäster). Betydande marmor- och ylleindustri. W. P-n. Bagnères-de-Luchon [bahä'r-do-lyja'], stad i dep. Haute-Garonne, s. v. Frankrike, vid Syd-banan. A. är en livligt besökt kurort (årl. 15,000 gäster). I närheten mangan- och vis-mutgruvor. W. P-n. Bagni di Lucca [bafii], stad i prov. Lucca, Italien, n. om staden Lucca. B. är en av Italiens mera besökta badorter; varma källor (31° —56°); 12,850 inv. (1921). H. S-n. Bagno [ba'fiå] (ital., bad), namn å vissa straffanstalter i Frankrike under 1’ancien ré-gime; urspr. benämning å badanstalten i Seraljen vid Konstantinopel, bredvid vilken låg ett slavfängelse. I Frankrike infördes b. 1748 som straffanstalter. Fångarna märktes med ett å högra skuldran inbränt märke och höllos till det hårdaste arbete, dag och natt belagda med bojor. Under revolutionen mildrades straffet och benämndes »livstids tvångsarbete». Napoleon III avskaffade b. samt utbytte straffet mot deportering till Cayenne. [E. K.] Bagpipe [bä'gpaip] (eng.), säckpipa (sed. o.). BagratFder el. b a gr a t u'n i er, armenisk fur — 1107 — — 1108 —