BALDER chef och 1918 guvernör på ösel. Hans största insats var ss. lärare och militär förf.; bland hans arbeten märkas särsk. »Taktik» (6 bd, 4 Aufl. 1910) och »Entwicklung der Taktik» (2 Aufl. 1922). E. Bz. Baldaki'n (avledning av Baldacco, en gammal västerländsk benämning på Bagdad, varifrån si- Baldakin över en dopfunt i Ramdala kyrka, 1600-talets mitt. Baldakin över en säng. Detalj av kopparstick av Moreau le jeune. dentyget kom), tron- el. sänghimmel av tyg, päll; ett ofta av konsoler el. kolonner uppburet mindre tak över predikstol, altare, staty el. dyl.; under medeltiden ett slags dyrbart tyg, säkert från början av österländskt ursprung. I. H. I. BaldaTnus, August Carl Edward, tysk ornitolog (1812—93), präst och gymnasiallärare. B. sammankallade 1845 den första orni-tologiska kongressen och grundade 1849 det tyska ornitologiska sällskapet, vars sekreterare han var under åtskilliga år. Tillsammans med Blasius och Sturm avslutade han Nau-manns »Naturgeschichte der Vögel Deutsch-lands» och utgav 1849—58 »Naumannia. Ar-chiv für Ornithologie» samt 1858—67 tillsammans med Cabanis »Journal für Ornithologie». [O. C-n.] Baldensperger [baldäsperzä'r], Philippe Jules Fernand, fransk litteraturhistoriker (f. 1871), sedan 1924 prof, vid Sorbonne. B. ägnade sig i början åt skandinavisk litteratur men utvecklade sig sedan alltmer till jämförande litteraturforskare, i vilken egenskap han numera intager en ledarställning. Tillsammans med P. Hazard utger B. »Revue de littérature comparée», en tidskr. för jämförande litteraturforskning av högt värde. Av hans egna arbeten må nämnas »Goethe en France» (1904), »Histoire littéraire de 1’émigration» (1924) och »Le mouvement des idées dans l’émigration fran^aise» (2 bd, 1925). S. B. L. Balder (fisl. Baldr, jfr angelsax. bealdor, herre), namn på en gud med den ursprungliga innebörden »Herren». Att B. varit en verkligt dyrkad gud, ej enbart en mytisk figur, torde framgå därav, att hans namn förekommer i ortnamn, säkert åtminstone i Norge; exempel därpå är det medeltida Baldrshöll på Hede-marken, eg. »B:s kulle». Dock finns intet enda på -hov el. dyl., som skulle tyda på dyrkan inomhus, i tempel. — I den isländska forn-aldarsagan Frid|)i6fs saga omtalas ett träbe-läte föreställande B., vilket kvinnor smorde framför eld i en åt B. helgad inhägnad, det s. k. B:s hagi vid det nuv. Systrand i Sogn. Hur mycken tilltro denna uppgift förtjänar, är omstritt på gr. av källans mindre tillförlitliga art. Säkert är dock, att gudabilder ha utskurits i trä i Norden; att de ha smorts med fett, har man stöd för i liknande bruk i undangömda trakter av Norge i vår tid. Märkligt är ock, att en bäck på stället bar namnet Baldersgrov på 1600-talet och senare; detta tyder med bestämdhet på lokal tradition. Av den äldsta källan till vår kunskap om B., Eddans kväden, få vi bilden av en stridbar man till häst, jämte Oden och Tor den främste kämpen mot Asgårds fiender (»Loka- — 1177 — — 1178 —