BALLISTISK PENDEL sig på resultaten av äldre försök för bestämning av luftmotståndet. För närvarande pågå såväl i Frankrike som i Tyskland nya försök för bestämning av luftmotståndets variationer vid de nya projektilformer, som framkommit under och efter världskriget. För ett visst vapen gällande ytterballistiska värden sammanställas i en skjuttabell (se d. o.), uppgjord med stöd av utförda skjutningar (se Tabellinskjutning) och ballistiska beräkningar. Den experimentella ballistiken förser de inner- och ytterballistiska beräkningsmetoderna med erforderliga empiriska värden. Sålunda bestämmes krutets egenskaper (arbets-potens, förbränningshastighet m. m.) medelst kalorimeter, försöksbomber o. s. v., gastrycket och dess variation under förbränningstiden och projektilrörelsen medelst tryckmätare och re-kylmätare (se d. o.), projektilhastigheten medelst kronografer (se d. o.), punkter i banan (krevadpunkt, nedslagspunkt o. s. v.) genom avskärning med teodoliter el. dyl. el. genom fotografering o. s. v. De senaste årtiondenas utveckling inom fotografien har givit väsentligt ökade möjligheter till noggrann bestämning av fenomenen vid själva skottlossningen (högfrekvent filmupptagning, blixtfotografering), av projektilens hastighet, pendelrörelsen m. m. (seriefotografering), av punkter i banan (stereofotogrammetri) m. m. Genom moderna apparater för ljudmätning (se d. o.) har man fått ett medel till objektiv mätning av skjuttiden. Teknikens utveckling har sålunda genom att möjliggöra anskaffande av noggranna empiriska värden givit b. en fastare grund för dess med matematikens hjälp utarbetade teoretiska beräkningsmetoder. Bland de många, som bidragit till den ballistiska litteraturen, må nämnas fransmännen Sarrau, Vieille, Charbonnier, Malaval, Sugot, Garnier, Dufrénois, tyskarna Heydenreich, Cranz, Eberhard, Becker, svenskarna Holmberg, Leth, Bergman, Lagerfelt. R. Sbg. BaIIi'stisk pendel, en på 1700-talet uppfunnen apparat för mätning av projektilers hastighet. Den består vanl. av en med sand fylld behållare, medelst ett stativ upphängd på en vågrät egg. Då en projektil intränger och fastnar i sandbehållaren, gör pendeln ett utslag, ur vars storlek projektilhastigheten kan beräknas. Ersättes numera i regel av kronografer (se d. o.). R. Sbg. Ballistit, Nobelkrut (se d. o.), ett av A. Nobel 1888 patenterat kemiskt krut, huvudsaki. sammansatt av nitrocellulosa och nitroglycerin (ncgl-krut). Se Krut. R. Sbg. Ballon [-lå'J, franskt namn för avrundade, kupolformade toppar i Vogeserna, ss. B. de Guebwiller. Balkm-capti'f [-lå'-], en även under användandet vid marken förankrad ballong. Se Luftballong och Ballongfartyg. F. Az. Ballone'tt, luftsäck i bärkroppen hos mjuka och halvstela luftskepp (se d. o.). F. Az. Ballo'ng, bal lon (till den germ. stammen i boll), ett tunt, eventuellt elastiskt hölje, i vilken en gasmassa inneslutits. Enär gasmassans spec. v. är mindre än luftens, förmår ballongen höja sig. B. har vanl. formen av ett klot. Se Aerostat och Luftballong. F. Az. Ballo'ngfartyg, specialfartyg, avsett att medföra en ballon captif (se d. o.) med erforderlig utrustning. Ett b. utan eget framdrivnings-maskineri anskaffades 1903 för svenska marinen. Förekommer numera sällan. H. S-k. BaIIo'nggas, lätt gas för fyllning av luftskepp (se d. o.). Härtill användes t. ex. lysgas, som erhålles vid stenkolsdestillation, el. den ännu lättare vätgasen, vilken ger större bärighet. I Amerika har helt nyligen helium kommit till användning. Vid Montgolfiers (se denne) första försök användes varm luft. F. Az. Ballo'ngklyvare, ett triangulärt försegel av tunn duk, vilket är betydligt större än den vanliga klyvaren och användes vid liten och måttlig vind. Ä segeljakter med endast ett försegel, fock, kallas detta lättvindssegel även ballongfock (se Segling). T. IIm. Ballo'ngprick, sjöv., se Utprickning Ballo'ngring el. lågtrycksring, modern pneumatisk ring (se d. o.) för motorfordon, kännetecknad av betydligt större volym och lägre lufttryck än den förut vanliga hög-trycksringen. På en automobil med ett hjultryck av t. ex. 275 kg. användes en hög-trycksring med en sektionsdiam. av c:a 80 mm. och ett lufttryck av c:a 4 kg. pr kvcm. För samma hjultrych användes en b. med en sektionsdiam. av c:a 130 mm. och ett lufttryck av 1,75 kg. pr kvcm. Den oerhörda skillnad i elasticitet, som dessa båda ringtyper erbjuda, framgår härav och illustreras av fig. Högtrycksringen lyftes upp från marken, då den stöter mot ett hinder, under det att b. helt upptager stöten. Vagnens Ballongring (överst) och högtrycksring (nederst). Jämförelse mellan deras olika elasticitet. — 1219 — — 1220 —