BANANÄTARE liknande blomsamlingen utgår i verkligheten från rotstocken. Blommor i allm. talrika från vinklarna av slidformade, läderartade, ofta rödfärgade högblad, vilka efter blomningen avfalla. Endast de i blomsamlingens nedre del sittande blommorna sätta frukt. Frukten är gröngul, gurkliknande, 3—6-kantig, 3-rum-mig och mångfröig. Hos kulturformerna sak- Banan. Blomställning. nas oftast frön, och frukten är då fylld med en mer el. mindre saftig, märgliknande, aromatisk, välsmakande massa bildad av fröfästena. B:s kulturbetydelse är urgammal, och dess odling har i nuv. tid en kolossal omfattning. Den kräver ett omsorgsfullt utvalt odlingsom-råde, helst någon röjd plats i urskogen, skyddad för vinden och lätt att bevattna. Plantorna, som utgöras av skott från rotstockarna, sättas med lämpliga mellanrum, växa hastigt upp, gallras och blomma efter 8—9 mån. Efter ytterligare 3 mån. är frukten färdig att skörda. Fruktställningen el. »stocken» bär i medeltal 9 s. k. »händer» med vardera o. 16 »fingrar», vilket utgör o. 144 bananer pr stock. Stocken väger 20 kg. Skörden tillgår så, att en spetsig stång stickes in i plantans mjuka stam, varvid fruktställningen böjes ned mot marken och avskäres. De fullvuxna, men ännu gröna, omogna frukterna föras till uppsamlingsplat ser, där särskilda anordningar vidtagits för lagringen, något som också måste iakttagas vid den ytterligare transporten på järnvägar och ångbåtar, emedan frukten är mycket ömtålig (temperaturen bör sålunda hållas mellan + 10° och 4-27° C.). Bananfrukten är mycket näringsrik. Halten av organiska ämnen är nästan lika stor som hos potatis. Den innehåller o. 25,5 % socker, 5 % äggvita, 67 % vatten samt är rik på vitaminer (se d. o.). Den i handeln vanliga bananfrukten, den s. k. Jamaicabananen, som erhålles av M. sa-pie'ntum, vilken sannolikt endast är en varie-tet av M. paradisi'aca, pisangen el. mjölbananen, har fått den största användningen. Infödingarna leva till stor del av densamma och äro på sina håll rent av beroende därav. Frukten ätes i sitt naturliga mognadstillstånd, men tillredes dessutom på olika sätt. Torkad och sönderkrossad lämnar den ett näringsrikt mjöl (se Bananmjöl). Den användes även till framställning av olika slags drycker. Andra delar av bananväxterna utnyttjas också. Unga skott och knoppar anrättas ss. grönsaker; bladen tjäna som taktäckningsmaterial m. m.; av stammens fibrer, särsk. av M. tex-tilis å Filippinerna, framställes manillahampa (se d. o.). — Bananfrukten exporteras i stor mängd till Europa. I Sverige har man på senare tid alltmera lärt sig uppskatta den. A. V-e. Banana, hamnstad i Belgiska Kongo, vid Kongoflodens utlopp. B. är eg. endast en samling faktorier och konsulatbyggnader. W. P-n. Bana'nfibrer, se Manillahampa. Bana'nfluga, se Ärftlighetslära. Bana'nmjöl erhålles vid torkning och pulvri-sering av omogna bananer, innehåller o. 78 % stärkelse och 5—6 % socker. B. har en behaglig lukt och smak samt utgör ett viktigt näringsmedel i tropikerna. Se Banan. H. W-n. Bana'nrätter. Bananen ätes mest rå men användes även i en mångfald rätter. Oftast användes den i efterrätter ss. stekt och frityrkokt, inbakad i mördeg el. i mandelmassa — i det senare fallet glaserad med choklad — blandad med ris och vispad grädde; i vingelé, fruktsallad, glacer m. m. Användes dessutom som ingrediens i sallader, serverade som ensam rätt el. som birätt till kött el. fisk. Skrapade bananer användas i spädbamsdieten. I. N-y. Bana'nätare, Musophdga, ett släkte tillhörande fam. bananätarefåglar (se d. o.). B. utmärkas därigenom, att övernäbben fortsätter upp över pannan och där bildar en hornplatta. Ett par arter finnas, av vilka bör nämnas den vanliga bananätaren, M. violdcea, som har en — 1245 — — 1246 -