BANANÄTAREFÅGLAR Bananätare, Musophaga violacea. synnerligen praktfull fjäderdräkt och förekommer inom vissa trakter av Guinea. H. W-n. Bana'nätarefåglar, fam. Musophagi'dæ, tillhörande ordn. gökfåglar, omfattar 39 över s. och mellersta Afrikas skogsområden utbredda arter. Näbben är kort, bred och starkt böjd och fjäderdräkten prunkande i starka färger av metallgrönt och purpur. Födan utgöres av bär och frukter. De viktigaste släktena äro hjälmfåglarna, bananätarna och larmfåglarna (se -d. o.). H. B-n. Bana'tet, Temesvårbanatet, området mellan Maros, Theiss, Donau och Transsylvanska alperna. Den större, ö. delen tillhör Rumänien och indelas i de båda departementen Caras-Severin och Timis-Torontal med 18,393 kvkm. och o. 950,000 inv.; återstoden tillhör Jugoslavien och omfattar 9,776 kvkm. med 583,000 inv. V. delen ligger på ungerska slätten och är utomordentligt bördig; här odlas vete, majs och något ris. ö. delen upptages av de skogklädda, på malm och stenkol rika Banatbergen, utlöpare av Transsylvanska alperna. Befolkningen är mycket blandad och består av magyarer, tyskar, serber och rumäner. M. P. Historia. B:s historia börjar år 1718, då Temesvårområdet, som sedan 1552 utgjort ett turkiskt sandjak, genom freden i Pozarevac erhöll benämningen B., ehuru det aldrig styrts av en ban (se d. o.). Den kraftfulle greve Clau-dius Mercy var 1720—34 landets styresman; han bidrog kraftigt till det under turktiden nästan avfolkade landets uppblomstring och tog initiativet till den betydelsefulla tyska kolonisationen i landet. 1779 förenades B. med Ungern, skildes därifrån vid revolutionen 1848—49 och gjordes till ett österrikiskt kronland men återförenades med Ungern 1860; dess historia sammanfaller därefter med Ungerns till 1920, då det genom Trianonfreden delades mellan Rumänien -och Jugoslavien. Jfr Ban. C. F. Banavdelning, underavdelning av en järnvägs förvaltning; handlägger ärenden rörande banans bevakning, skötsel och underhåll av järnvägen och dess fasta inventarier m. m. samt utförandet av nya byggnader och anläggningar vid järnvägen. E. R. S. Banbury [bä'nbari], stad i grevskapet Oxford-shire, England, 131 km. n. v. om London vid Cherwell; 13,710 inv. (1927); B. är centrum i en fruktbar jordbruksbygd och har stora industrianläggningar. H. T-e. Banca commerciale italia'na [kåmerca'le], italiensk storbank, grundad 1894 på initiativ av en tysk storbank, Discontogesellschaft (se d. o.), under medverkan av flera tyska, schweiziska och österrikiska banker och bankirfirmor. B. har huvudkontor i Milano och är direkt representerad genom filialer i London, New York, Konstantinopel och Smyrna samt på ett hundratal platser i Italien; dessutom företrädd genom dotterbanker i ett flertal stater i Europa, Nordafrika och Sydamerika. Egna fonder 1,2* milliarder lire, inlåning 7,3 milliarder lire (1928). B. L-th. Banca dTtalia, Italiens (sedan 1926) enda sedelutgivande bank, grundad 1893; huvudkontor i Rom och ett stort antal filialer i Italien och dess kolonier. Inbetalt aktiekapital: 180 mill. lire, reservfond 60 mill. lire, sedelcirkulation 18 milliarder lire (S1/i2 1927). B. L-th. Banchieri [-kie'-], A dr ian o, italiensk tonsättare och musikteoretiker (o. 1565—1634), lärjunge till Guami i Lucca, organist i Imola och senare i Bosco vid Bologna. B. är en av de mest betydande musikerna under övergångstiden från 1500- till 1600-talet, då den homofona (se d. o.) stilen i hög grad gjorde sig gällande jämte den under medeltiden och renässansen härskande polyfona (se d. o.) stilen. B:s kompositioner, som präglas dels av äldre åskådningssätt, dels av stilövergången, omfatta kyrkliga verk, varibland »Concerti ecclesiastici» (1595) äro särsk. framstående; dessutom dramatiska verk i madri-galstil (»La barca di Venezia», 1605; »La pru-denza giovenile», 1607; »Trattenimenti in villa», 1630; m. fl.), vilka äro karakteristiska för dramatisk-musikalisk framställning i operans allra äldsta historia. Utom en rad trestämmiga kan-sonetter föreligger av hans hand en del instrumentalmusik, betydelsefull för studiet av den äldre abstrakta instrumentalmusikens historia (»Canzoni alla francese», för 4 instrument, 1596, »Moderna armonia», satser för orgel, 1612). Även som teoretiker intar B. en framskjuten ställning under denna övergångstid. Av hans teoretiska arbeten är i sht hans »L’organo suo-narino» (1605) historiskt märklig. — Nytryck av B:s kompositioner i Torchi, »L’arte musi- — 1247 — — 1248 —