BAND sammansatta el. ornerade b. Under medeltiden användes även mönstrade b. Jfr Band-flätning, Bandslinga och Ornaments-band. E. Wrgl. Enkelt band. Sammansatt band. B. är även benämning å vissa sammanhållande led i en träkonstruktion. Se Hammarband och Korsvirke. G. W. W. 3) Gruvtekn. Till stöd i gruva kvarlämnade upprättstående partier av fast berg, helst ofyndigt el. fattigt. K. A. G. 4) Textil. B. kunna alla smalare vävnader av upp till m:s bredd kallas, såväl i enklare som dyrbarare material. Enklaste tunna sidenband tillverkas även så, att styvat siden skäres i remsor, men annars vävas b. på särskilda apparater (se Bandvävstol). B. äro av två väsentligt skilda slag, maskinvävda och handvävda. De maskinvävda skilja sig föga från tyger av samma slag och förekomma i ofantligt många varianter i siden, halvsiden, sammet, ylle, linne, bomull, jute o. s. v. B. för vissa särskilda ändamål ss. möbelband o. d. vävas ej, utan tillverkas på särskilda maskiner, snörmakeriapparater o. s. v. Maskinvävda b. ha funnits lika länge som maskinvävnad över huvud, och tekniken har delvis gått hand i hand med vävnadskonsten i allm. Även i Sverige ha vävts maskinband ända sedan manufakturerna började blomstra upp, och mer el. mindre mekaniska anordningar för bandvävnad i stor skala funnos t. ex. i Alingsås, vars verkstäder och vävstolar beskrivas av Linné i »Wäst-göta resa» (1747). Den ursprungliga formen för tillverkning av b. är naturligtvis handvävnad. B. har funnits Flätat band, påbörjat (t. v.) och nästan färdigt (t. h.). Skematiska bilder. lika länge som vanlig vävnad och tillverkats dels efter ung. liknande metoder, dels efter specialmetoder, vilka oftast äro urgamla och numera blott förekomma hos primitivare folk, kulturfolk med ännu mycket utbredd handa-slöjd (Kina, Japan) samt hos allmogen i vissa europeiska länder. — Flätade b. göras efter samma metod som sprängning (se d. o.), vilket även användes till bredare föremål. De förekomma ännu i allmogekonsten i t. ex. Spanien, nästan hela s. ö. Europa, Kaukasien, Nordafrika, Japan, Amerika, och i Sverige bl. a. i Skåne (»spedeband»), Uppland, Norrland (»pinnade b.»). Inslagstråd saknas, och arbetet sker så, att varptrådarna parvis och växelvis hopsnos enl. visst system, varvid skäl fås genom inträdandet av en sticka. B. flätas enl. denna teknik lika från varpens båda ändar, så att två färdiga b. mötas på dess mitt. — Ett annat slags flätade b. med ett sick-sack-mönster, s. k. saxband, skackband etc. (Skåne), flambånd, klauvebånd (klövband, Norge), finnas också i stora delar av Sverige och utföras så, att varpen, som brukar vara två- el. flerfärgad, fästes, varpå flätningen vidtar från dess mittråd utåt kanten och därpå inåt mitten igen, o. s. v. Banden bli elastiska som trikåband och brukas Brickband i arbete. mycket till strumpeband. — Brickade b. tillverkas så, att den uppspända varpens trådar trädas genom hål, borrade, vanl. i hörnen, på ett antal små, tunna, vanl. fyrkantiga »brickor» Brickband: en bricka, visande trådarnas trädning] och brickans vridning (i pilarnas riktning). av trä, ben, horn, papp el. spelkort. Brickorna läggas intill varandra med flatsidoma. Väv-skäl bildas genom att vrida dem i varpriktningen. Vart fjärdedels varv ger skäl, varvid fyra och fyra trådar (vid användandet av fyrkantiga brickor) snos ihop liksom ett snöre. Hela bandet kommer att likna tätt lagda snören. Inslagstråden, som döljes av varpen, slås igenom skälet, varpå brickorna på nytt vridas. Metoden är enkel, och vackra resultat kunna ernås genom att variera färgerna på varptrå- — 1251 — — 1252 —