BANDY Isak Björnsson, väpnare, häradshövding, levde ännu 1388. Anders Isaksson, väpnare, medlem av riksrådet, levde ännu 1438. ____b\______ B. 2) B. 3) l Axel Nilsson, riksråd (d. 1554). __________i__________ B. 4) B. 5) B. 6) B. 7) Svante Svantesson, riksråd, lagman (1624—74) B. 15) B. 8) B. 9) l B. 11) Claes Persson, riksjägmästare (1670—75) B. 10) l B. 12) B. 13) B. 14) stamfader för den nu levande ättegrenen. Släktöversikt och vapen för släkten Banér. en vanlig vävstol. — Maskinbandvävstolen är så inrättad, att ett stort antal (intill 40 stycken) band kunna vävas samtidigt i bredd och alla bandvävarna drivas från samma axel, men alla banden behöva ej vara lika. Band med vävt mönster vävas på b. med en jacquardmaskin (se d. o.). Som varje band skall ha stad, får det även ha sitt eget skyttelsystem. — De enklare b. i industrialismens barndom drevos för hand med en vev, men även här kunde upp till 25 band vävas på en gång i bredd, »när allenast ett litet barn drog veven», meddelar Linné 1747. Bilder, se pl. vid art. Band. — Litt.: M. Collin, »Gammalskånska band» (i »Fataburen», 1915). I. H. I. Bandy, bollspel på is med rundböjda klubbor och en liten, massiv, hård boll (av pressat läder) med en diameter av 5,5—6,5 cm. Spelplanen är rektangulär med en längd av 90— 110 m. och en bredd av 45—60 m. Lagsammansättning och spelregler äro i princip de samma som vid fotboll (se d. o.). Bollen får dock endast spelas med klubborna. Närbesläktat med b. är ishockey (se d. o.), där dock bollen ersatts med en trissa. O. K-gh. Banelement, astr., de konstanter, som bestämma en himlakropps bana. Två av dessa b. bestämma banplanets läge och kallas banans inklination och nodlongitud (se d. o.); tre b. bestämma banans form och kallas halva storaxeln, excentriciteten och perihelii-longituden (se d. o.); det sjätte b. kallas epoklongituden (se d. o.) och angiver himlakroppens läge vid en bestämd tid. C. V. L. C. Bane'r, samlingstecken för trupp el. dyl., bestående av en stång med vid dennas övre del fäst märke, vanl. en fyrkantig duk; standar, fana. B. fördes såväl av konungen som av enskilda adelsmän. De svenska kungl. huvudbaneren ha förtecknats och beskrivits av R. Cederström i »Meddelanden från Lifrustkam-maren», 2 (1900). Jfr Fana och Standar G. Cqt. Banér, gammal svensk adelssläkt, vars äldste, från 1300-talets senaste årtionden kände medlem var häradshövdingen i Olands hd, Uppland, Isak Björnsson. Ett förmodat samband mellan denna släkt och den danska släkten Banner har icke kunnat bestyrkas; vapnen förete väsentliga olikheter. Sonson till Isak Bjömsson var ne-dannämnde B. 1), som definitivt höjde släkten upp ur provinsadelns krets och själv liksom sina båda söner, B. 2) och B. 3), spelade en bemärkt roll under 1400-talets senare hälft. Den sistnämndes sonsöner voro nedannämnda B. 4), B. 5) och B. 6), av vilka den yngste förde släkten vidare (jfr släkttabellen). Släkten blev fri-herrlig 1651; en medl., nedannämnde B. 12), blev på gr. av faderns förtjänster greve 1651, men den grevliga ätten utgick 1698 med hans son. G. Cqt. 1) Eskil Isaksson B. (död o. 1488). Genom gifte befryndad med den mäktige stormannen Magnus Gren (se denne), Karl Knutssons farlige motståndare, stod han länge på dennes sida mot konungen. Från 1460-talets mitt intog han dock en mera politiskt neutral ställning. I. A. 2) Nils Eskilsson B., den föregåendes son (d. 1520), en trogen anhängare av Sturepartiet, stod vid Kristina Gyllenstiernas sida efter Sten Sture d. y:s död och organiserade motståndet mot Kristian II i Närke och Västmanland 1520. — 1263 — — 1264 —