BANG Banförvaltning kallas en järnvägs ekonomiska och tekniska ledning och skötsel och är vanl. fördelad å avdelningar: en ban-, en maskin- och en trafikteknisk samt en kameral avd.; b. betecknar stundom enbart järnvägens bantekniska avd. E. R. S. Bang, i bitar uppskuren stjälk med blad och blommor av indisk hampa. Användes ss. narkotiskt berusningsmedel, haschisch (se d. o.). E. M. P. W. Bang, dansk släkt, härstammande från sekreteraren Oluf B., som under vistelse i Ungern 1517 upphöjdes i adligt stånd. Hans ättling i 6:e led, justitierådet, kammaradvokat Oluf Lundt de B. (1731—89),fick danskt adelskap 1777, var bror till B. 1), far till lustspelsförf. Balthasar Nicolai de B. (1779—1856) och far-farsbror till B. 3). Av släkten B. har grenen Hofman Bang bosatt sig i Sverige. — Litt.: F. E. Hundrup, »Stamtavle over Oluf B:s Efterkom-mere på Sværdsiden» (1875). C. V. J. 1) Frederik Ludvig B., läkare (1747— 1820), med. d:r, överläkare på Frederiks Hospital, Köpenhamn, 1775—1800, då han blev professor i medicin. B., som införde klinisk undervisning, var en framstående lärare. Utom fackvetenskapliga arbeten utgav han ortodoxt religiösa skrifter. P. M. S. 2) Oluf Lundt B., den föregåendes son, läkare (1788—1877), med. d:r, lärare i medicin, 1825—41 överläkare vid Frederiks Hospital. B. hade stort anseende som läkare i hemlandet och konsulterades även av utländska furstliga personer men var mindre betydande som vetenskapsman. P. M. S. 3) Peter Georg B., jurist och politiker (1797—1861), 1830 e. o. prof., 1834—45 prof, i romersk rätt vid Köpenhamns univ. Efter 1845 ägnade sig B. åt olika uppdrag i förvaltningen och statsstyrelsen (1849 domändirektör) samt blev en av Danmarks ledande politiker. Han hade 1845 gjort sig känd ss. moderat reformvän men gick senare över till en likaledes mycket moderat konservatism. Han spelade en framstående roll i de underhandlingar (mars 1848) mellan konungen och folkrörelsens ledare, som resulterade i marsministärens tillkomst. Då denna i nov. något förändrades i konservativ riktning, blev B. inrikesminister. I denna egenskap verkade han för reformer i jordfrågorna och vann härigenom ett för hans fortsatta politiska bana betydelsefullt anseende bland bondevännerna; redan 1849 lämnade han dock ministären för att i dec. 1851 åter inträda. I Bluhmes konservativa ministär 1852—53 var han kultus- och inrikesminister. Under denna period, då de konservativa och den bondevänliga vänstern i arbetet för helstatspro-jektets förverkligande gingo samman mot den nationalliberala centern, var B. en av förgrundsfigurerna; han var den viktigaste förbindelselänken mellan de två i mångt och mycket så olika partierna. B. var i ministären Bluhme ledaren för de mera moderat sinnade medlemmarna, vilka önskade ett så stort tillmötesgående som möjligt mot oppositionen, särsk. i den aktuella grundlagsfrågan. När ministärens andra flygel i april 1853 segrade och örsted blev ministärens chef, avgick B. En glänsande revansch bereddes honom, när han vid den ultrakonservativa regimens fall dec. 1854 ställdes i spetsen för den nya ministären. Han genomförde den s. k. helstatsförfattningen av 2/io 1855 men intog icke inom regeringen den ledande ställning, som tillkommer en ministerchef, utan ställdes i skuggan av tre andra ministrar, Scheele, Andrée och Hall. Till följd av brytningen mellan dessa avgick hans ministär sept. 1856, och B. drog sig tillbaka från politiken. — B:s styrka låg i hans duglighet som ämbetsman, hans modera-tion, hans förmåga att kunna samarbeta med politiker av olika riktningar samt främst i hans stora arbetsförmåga, om vilken nästan otroliga historier berättas. — Litt.: N. Neergaard, »Under Junigrundloven» (2 bd, 1892—1916). S. Bin. 4) Bernhardt Lauritz Frederik B., ve-terinärbakteriolog (f. 1848), veterinärexamen 1873, med. d:r 1880; från 1879 lärare vid Den kongelige Veterinær- og Landbohöjskole; ledare av dennas medicinska klinik och chef för Forsögslaboratoriets bakteriologiska avdelning från 1889, 1892 prof, i veterinärmedicin, »Ve-terinærfysicus» och chef för det »veterinære Sundhedsraad», avsked 1914. Bland B:s vetenskapliga arbeten märkas om tuberkulinets användbarhet för fastställande av nötkreaturtuberkulos, påvisandet (tillsammans med Stribolt, se denne) av bacillen vid smittsam kastning hos kor (Brucella necro'seos — 1273 — — 1274 —