BJÖRKLUND konstindustriutställningen i Stockholm och dess pressombud 1909. H. E. Björklund, Johan Gustaf, populärfilosofisk förf. (1846—1903). I skrifterna »Om nationernas samman-växning» (1887), »Om segmenteringens betydelse inom den organiska verlden» (1890? och »Om utvecklings-anarki» (1892) ser B. samhällslivets problem naturvetenskapligt evolutionistiskt: liksom genom differentiering och integrering ur encelliga organismer uppstå flercelliga, högre, har samhället sina celler i de mänskliga individerna, och ingå i högre samhällen de lägre som organiska lemmar med slutmålet att i mänsklighetens totalorganism rättsligt ordna förhållandena mellan alla stater och folk. I skrifterna »Om förhållandet mellan själ och kropp» (1894—98) och »Om döden och uppståndelsen» (1900) vill B. »från cellärans synpunkt» uppvisa livets och själens odödlighet. P. E. L. Björklund, Eugen Oskar Julius, ämbetsman (f. 19/i2 1862), assessor i Svea hovrätt 1897, konstituerad revisionssekreterare 1901, överdirektör och chef för administrativa avd. i Järnvägsstyrelsen 1903—07, expeditionschef i Sjöförsvarsdep. 1908, överdirektör och chef för Patent- och registreringsverket 1909, generaldirektör där 1914. B. var ordf, i patent-lagstiftningskommittén 1908—22, Sveriges delegerad vid rättsskyddskonferensen i Haag 1926 m. m. C. G. Th. Björklund, Carl Gottfrid, kommunalpolitiker (f. 1/j 1876), led. av landssekretariatet 1912 —17, av sociala rådet 1913—21, medarbetare i »Socialdemokraten» 1915, led. av socialdemokratiska partistyrelsen för Stockholms arbetarkommun 1914—20, stadsfullmäktig 1918, led. av stadskollegiet 1920, borgarråd (chef för industriroteln) 1928. C. G. Th. Björkmalar, Eriocra'nia, fjärilsläkte tillhörande fam. Eriocranii'dæ av gruppen käkfjärilar (se d. o.). Arterna ha en vingbredd av 10—16 mm. . Allmännast äro E. sparmane'lla och E. semipurpurella, den förra med guldgula vingar, beströdda med blåaktiga el. pur-purfärgade fjäll, den senare med stålblå vingar med inströdda guldgula fjäll. Larverna leva i stora fläckminor i björkblad. E. W-n. Björkman. 1) Jakob Alf Gustaf B., skol-organisatör (1819—1900), underlöjtnant vid ingenjörskåren 1841, major i armén 1872, lärare och sedermera föreståndare vid Svenska slöjdföreningens söndags- och aftonskola i Stockholm, senare benämnd Slöjdskolan och nu Tekniska skolan 1859—86. B. reorganiserade skolan i praktisk riktning och var den lägre tekniska undervisningens främste målsman i vårt land. I allt, som rörde det svenska hantverket, industrien och yrkesskickligheten, var B. livligt intresserad. N. Lhl. 2) Carl Adolf Theodor B., den föregåendes bror, skogsman, ämbetsman (1831—1908). Efter att bl. a. ha verkat som lärare vid Skogsinstitutet blev B. 1864 t. f. sekreterare i Skogsstyrelsen, där han 1875—82 var t. f. chef (generaldirektör). B. genomförde betydande förbättringar i skogsvården, införde en skogssta-tistik och arbetade med framgång för den statliga skogshushållningens rationaliserande. 1883—99 var han landshövding i Gävleborgs län. B. utgav en mängd skrifter i skogsfrå-gor och var därjämte intresserad av fornforsk-ning. C. G. Th. Björkman, Carl Rudolf, tidningsman (1850 —1916), redaktör för »Smålands allehanda» 1886, för »Sundsvallsposten» 1893, chef för Svenska telegrambyråns redaktionsavd. 1898 —1908. Vid sidan av sin journalistiska gärning ägnade sig B. åt studiet av staden Jönköpings historia, varom han publicerat åtskilliga skrifter. S. Bin. Björkman, Alexis, tidningsman, nykterhets-förkämpe (f. 15/i2 1853). B. var 1873—90 anställd i industri och handel, ägnade sig 1891—95 åt boktryckeri och tidningsutgivning i Sundsvall, utgav i Söderhamn 1895—1903 »Söder-hamnskuriren» och blev, efter att i Norrköping 1903—04 ha utgivit tidn. »östergyl-len», 1904 redaktionssekreterare i »Reformatorn» samt var denna tidnings redaktör 1907—09. Sedan 1910 är B. föreståndare för Svenska nykterhetssäll-skapets upplysningsbyrå och fr. o. m. 1919 års urtima riksdag socialdemokratisk led. av F. k. Ss. föreläsare och föredragshållare i politiska och sociala frågor samt som förf, av flygskrifter har B. särsk. gjort sig känd som ivrig nyk-terhetskämpe. Bland hans skrifter märkas »Rusdrycksförbudet, vårt folks viktigaste försvarsfråga» (1914), »Rusdrycksförbudet i Förenta staterna» (1921). H. E. — 1267 — — 1268 —