BLADFÄLLNING i två hälfter uppdelade ryggskölden omsluter! hela djuret med undantag av huvudet. Dennaj' underordning betraktas ofta som en fristående! ordning (se Vattenloppor). H. B-n. Bladfällning, lövfällning, sker hos träd-artade växter vid vegetationsperiodens slut, i regel på hösten, och åstadkommes därigenom att vid bladskaftets bas bildas ett lager tunn-väggiga celler, avlossningsskiktet, vilkas membraner klyvas på längden och isoleras från varandra. Därigenom upphäves bladets fysiologiska förbindelse med stammen. Kontinuiteten bibehålies endast medelst bladskaftets kärlknippen. Vid starkare vindstötar avslitas dessa och bladet faller. På stammen uppstår därvid ett mer el. mindre markerat, av korkvävnad beklätt bladärr. Hos träden i den tropiska urskogen sker ingen regelmässig b. utan bladen avfalla vid skilda tider. — Före b. ske i bladet fysiologiska förändringar, varigenom de mera värdefulla ämnena (äggviteämnen, kalium- och fosforsyreföreningar m. m.) upplösas och vandra in i stammen för att i växtens hushållning vidare användas, och till slut återstår i bladet föga mera än cellulosaväggar, cellsaft och kalciumoxalat jämte en del andra för växten värdelösa föreningar. De karakteristiska, vid b. inträdande färgförändringarna härröra dels därav att klorofyllet upplöses och oljedroppar med däri löst gult xantofyll (se d. o.) bildas, dels av i cellsaften utvecklade röda antocyanfärgämnen (se An-tocyaner). O. Gz. Bladfärgämnen benämnas tre olika i de gröna växternas blad regelbundet förekommande färgämnen: klorofyll el. bladgrönt xantofyll el. bladgult samt k ar o t in. Klorofyllet, som förmedlar växternas kolsyreupptagande (se Assimilation) är en ester av den omättade, ali-fatiska alkoholen fytin och den trebasiska syran klorofyllin, vilken senare komponent är den färgade och sannolikt förekommer i mer än en modifikation. Klorofyllinet påminner i fråga om sin kemiska uppbyggnad om hemo-globinets färgkomponent, hematinet, och ger vid nedbrytning brottstycken gemensamma med detta. Detaljerna i dess molekylers beskaffenhet äro ännu ej fullt kända. Den viktigaste skillnaden är emellertid, att klorofyllinet i centrum av sin molekyl äger en magnesiumatom, under det att hematinet bär en järnatom. På gr. av denna likhet mellan bladgrönt och blodfärgämne har man på sista tiden sökt använda det förra ss. botemedel (fyllosan) mot anemi och vissa andra sjukdomar, dock utan övertygande framgång. Xantofyll och karotin äro gula färgämnen, som alltid åtfölja klorofyllet i bladen men först vid höstgulningen bli direkt synliga. I vissa växt-’delar framträda dock dessa färgämnen utan att bortskymmas av det gröna. Moroten inne-I håller karotin, majskornet xantofyll. De an-’ ses spela en viss roll vid fettets oxidation, och fettarter äro också som regel färgade av dem. Smörets naturliga färgämne utgöres sålunda av karotin, under det att äggulan övervägande färgas av xantofyll. Då djuren uteslutande erhålla dessa färgämnen från växterna, äro dessa födoämnens färgstyrka i första hand beroende på i vad utsträckning djuren erhålla grönfoder, gula rötter el. gul majs. Till sin kemiska natur äro xantofyll och karotin mycket närbesläktade, i det att det förra innehåller två syreatomer mera än det senare och sålunda kan benämnas dioxikarotin. I övrigt är sammansättningen obekant men anses likna sterinernas (se d. o.). Erytrofyll, bladrött, är detsamma som i blad förekommande anto-cyaner (se d. o.). E. M. P. IV. Bladgips, miner., bladigt utbildad gips (se d. o.). Bladgrönt, klorofyll, se Bladfärgämnen och Assimilation (hos växter). Bladguld, se Bladmetaller. Bladgult, xantofyll, se Bladfärgämnen. Bladh, Petter Johan, finländsk affärsman, politiker och vetenskaplig förf. (1746—1816). B. anställdes först i Ostindiska kompaniet, för vars räkning han vistades i Kina 1776—84, men avböjde direktörsbefattningen i nämnda företag och övertog i stället 1784 familjeegen-domen Benvik vid Kaskö. Han drev här en omfattande handels- och rederirörelse. Under Gustav III:s sista riksdagar kritiserade han med skärpa dennes krigspolitik. Åren efter 1800 medförde stora ekonomiska svårigheter för B., och när ryssarna under kriget 1808— 09 brände Benvik, undergrävdes hans ställning svårt. I den finska lantdagen intog B. en bemärkt ställning och var led. i det ekonomiska dep. av konseljen. Han författade uppmärksammade avhandlingar i oceanografi, meteorologi och nationalekonomi. N. H-g. Bladhorningar, Scarabæi'dæ, skalbaggsfamilj med till storlek och kroppsform växlande, men mestadels högvälvda arter, som framför allt utmärkas genom sina antenner, som äro försedda med ett slags klubba, bildad av ensidigt riktade, bladlika utskott. Av de två underfamiljerna C o pr o phagi’næ och Melolonthfnce omfat- Antenner hos en ollonborre, Melolontha vulgaris, hanexemplar, t. v. med samlade, t. h. med utslagna spröt — 51 — — 52 —