BLADKUDDAR Päronbladloppa, Psylla perisuga. Bladkuddar, se Bladärr. Bladkål, se Kål. Bladkött, me so fyll, den mjuka vävnaden i bladet under överhuden. Se Blad. Bladlavar, en grupp bland lavarna, som utmärker sig därigenom, att bålen är plattad och bladlik samt utbredd utefter substratet (klippor, trädstammar, jord) men ej sammanväxer med detta utan är fäst antingen endast i mitten el. medelst rothårliknande bildningar (rhiziner) å undersidan. B. ha tydligt avgränsad kontur och tillväxa i kanten, som är mer el. mindre flikad och något uppåtböjd från underlaget. Till denna grupp höra hund-, lung-, vägglav m. fl. O. Gz. Bladloppor, Psylli'dæ, insektfam. tillhörande ordn. skinnbaggar och underordningen Homo'p-tera. B. äro små insekter med trådfina antenner, jämförelsevis stora, i vila tak-lagda vingar, båda paren genomskinliga, de främre dock fastare än de bakre, korta ben med för-tjockade lår, varigenom insekterna kunna hoppa. Larver na äro kort ovala och starkt tillplattade, uppträda ofta kolonivis; i en del fall äro de omgivna av en ullig, vaxartad massa, som de avsöndra. Såväl larver som fullbildade träffas på blad, där de förra genom sin sugning göra skada på växterna. Viktigast är kanske äpple-bladloppan, Psylla mali. På päronträd träffas tvenne arter, Psylla pyri och Psylla pyrisu'ga. Allmänna äro de starkt ulliga larverna av al-bladloppan, Psylla alni. På morötter förorsakar morotbladloppan, Trio'za viri'dula, s. k. krussjuka, varvid bladen bli starkt hopskrynklade. En del arter åstadkomma gallbildningar, t. ex. Li'via junco'rum, som lever på Juncus-arter, vilkas blomställningar därvid omvandlas till kvastlika bildningar. E. W-n. Bladluslejon benämnas stundom larverna av stinksländor (se d. o.). Bladlusätare, Aphidii'næ, underfam. av para-sitstekelfam. Braconidæ. Larverna parasitera i bladlöss, som därigenom bli förvandlade till små hårda, glänsande, bruna kulor. E. W-n. Bladläge, vernation, den ställning ett blads olika delar intaga till varandra i knoppen. Med knoppläge, foliation, åter förstår man de olika bladens inbördes förhållande i knoppen. Se Blad. O. Gz. Bladlöss. Aphidi'dæ, insektfam. tillhörande ordn. skinnbaggar och underordningen Ho- mo'ptera. B. äro små insekter med korta, 3 —6-ledade antenner, vilkas yttersta led är fingerlikt förlängd, långt sugrör och långa ben. Bakkroppen bär baktill på ryggen två rörfor-miga utskott och avslutas med ett svansutskott. Vingarna äro stora, båda paren glasklara, hinnaktiga flygvingar med ett fåtal ribbor; stundom äro djuren vinglösa. Fortplantningen är en generationsväxling, i det att lössen än utvecklas ur befruktade, än ur obefruktade ägg (partenogenes, se d. o.). I senare fallet äger icke äggläggning rum, utan ungarna födas »le- Sädesbladlusen, Macrosiphutn granarium, på korn. vande». Fortplantningsförloppet är i stort sett följande. Från ett övervintrande ägg utvecklas på våren en vinglös hona, som parte-nogenetiskt alstrar en ny generation av likaledes vinglösa honor, vilka på samma sätt föröka sig, och så följer under sommarens lopp en rad generationer av honor. En del av dessa kunna emellertid vara bevingade och därigenom sprida sig till andra växter av samma art, där de fortfarande partenogenetiskt föröka sig. Framemot hösten alstras i sista årsgenerationen vingade hannar och äggläggande honor. De senare lägga befruktade ägg, som efter övervintring ge upphov till nya stammödrar. Utvecklingsförloppet kan bli — 55 — — 56 —