BLOMMOR kallas den honblomma. — Blomaxeln (blombottnen) är olika utvecklad ib. I somliga är den kägelformig, varvid fruktämnet kommer att sitta fäst ovanför de övriga blomdelarna (hypo-gyn krona; översittande fruktämne); i andra är den hylle- och ståndarblad bärande delen av blomaxeln mer el. mindre utbredd och med fruktämnet sittande i en skålformig fördjupning el. på en upphöjd del av blomaxelns mitt (perigyn krona; kringsittande fruktämne); i andra åter är pistillens fruktämne nedsänkt i och sammanväxt med blomaxeln, varvid de övriga blomdelarna komma att sitta ovanför fruktämnet (epigyn krona; undersittande fruktämne). Inträder en abnorm ökning av kronbladslik-nande bildningar i b., vare sig på bekostnad av ståndar- el. fruktblad el. oberoende av dem, kallas blommorna »fyllda», ss. hos odlade former av rosor, nejlikor, tulpaner m. fl. (se Fyllda blommor). A. V-e. Blomman för dagen, populär beteckning för olika arter av släktena Convo'lvulus och Ipo-mæ'a, syftande på blommornas korta varaktighet. Se Vinda och Ipomæa. C. G. D. Blommedal, gods i Östergötland, 1 mil n. om Motala, V. Ny s:n. Aska hd, utgör med underlydande 1 V2 mtl, 500 har, varav 150 åker. Taxeringsvärde o. 150,000 kr. B. har dels en från 1640-talet kvarstående huvudbyggnad, dels den nuv. från 1870-talet. B. ägdes från mitten av 1600-talet till 1788 av släkten Rothkirch, senare av växlande ägare; nuv. ägare är Enoch Schenholm. C. V. J. Blommér, Nils Jakob Olsson, målare (1816 —53), åtnjöt undervisning av M. Körner i Lund och sedan vid Konstakad. i Stockholm, där han erhöll en mängd pris och stipendier; reste 1847 utomlands och återsåg aldrig hembygden. B. tog det djupaste intryck av den nordiska romantiken i vår litteratur och ville grunda en nationell konst vilande på folkets föreställningsvärld, sådan denna framträder i saga och sång. Av den tyska romantiska rörelsen i konsten, framför allt M. v. Schwind, tog han också intryck. B. studerade i Paris på L. Cogniets ateljé och for sedan till Rom, där efter en kort tids verksamhet hans lovande konstnärsbana avbröts av döden. Hans förnämsta arbeten äro »Sjönymfen» (i enskild ägo, Göteborg), »Näcken och Ägirs döttrar», N.J. Blommér: Betlehemitiska barnamordet. Oljemålning 1851, privat ägo, Helsingfors. »Ålvdansen» och »Freja sökande sin make» (alla tre i Nationalmuseum, Stockholm) samt »Loke och Sigyn» (Nordiska museet). B:s uppslag var i flera avseenden värdefullt och fick en viss betydelse för konstutvecklingen i Sverige. — Litt.: G. Thomæus, »N. J. B.» (1922); Signe Stjerncreutz, »Ur N. B:s fästmansbrev» (i »Ord och bild», 1927). E. Wrgl. Blommor, Konstgjorda, ha ända sedan det gamla Egyptens tid och även i antikens Grekland och Rom begagnats för olika ändamål, framför allt som kvinnoprydnader. De ha under tidernas lopp tillverkats av de mest olika material. Nu för tiden göras b., särsk. mera naturalistiska sådana, mest av tyg, framför allt siden, chiffon, filt, sammet och metalltyger men även av ullgarn, silke, fjäder, plym, läder, päls, kork, musslor, pärlemor, vax, metall o. s. v. B. har under gångna modeepoker använts nästan obligatoriskt till prydandet av festdräkten, håret, hårklädseln och hatten. — Enklare b., särsk. för tillfälliga dekorationer, göras av papper. Som bordsdekorering ha tidvis, bl. a. just nu, ganska mycket använts b. och frukter av glas. Rokokotiden tillverkade dekorativa b. av porslin. Blomsteruppsatser av allehanda material brukades under 1800-talet, ofta satta under glaskupor. — Till begravningskransar användes, mera förr är nu, b. av pärlor och tyg, vax o. s. v. I — 221 — — 222 —