BRAUNSCHWEIGGRÖNT berland sida, förblev ställningen oförändrad. 15/< 1913 gjorde Ernst August, då den ende tron-krävaren, denna avsägelse, förmälde sig med kejsardottern Viktoria Louise och besteg 1/n 1913 B:s tron. Vid revolutionen i nov. 1918 abdikerade han, och ett rent socialdemokratiskt ministerium övertog regeringen. I den nyvalda folkrepresentationen dominerade oavhängiga och flertalssocialister, och B. blev skådeplatsen för socialistiskt-spartakistiska excesser, tills regeringstrupper under general Mærcker i april 1919 återställde ordningen. Nyval till folkrepresentationen 1920 och 1922 bragte de röda åter till makten. I jan. 1922 utfärdades en ny författning. En politisk strömkantring 1924 gav de borgerliga elementen ledningen, och 1925 övertog ett rent borgerligt ministerium under Marquordt regeringen. Efter nyval i dec. 1927 efterträddes det av en socialdemokratisk ministär under H. Jasper. — Litt: W. Havemann, »Geschichte der Lande B. und Lüneburg» (1853 —57); O. v. Heinemann, »Geschichte B:s und Hannovers» (1882—92); V. Loewe, »Bibliogra-phie der hannoverschen Geschichte» (1908). E. Blp. Författning. På gr. av starka politiska motsättningar i B. efter revolutionen 1918 blev den slutgiltiga författningen ej färdig förrän 1922. — Författningsurkunden är daterad 8/i 1922 med ändringar 1923. Den allmänna folkviljan får sitt uttryck i folkinitiativ och referendum men främst i den enl. proportionell metod för 3 år valda och av en kammare bestående lantdagen. Röstberättigade och valbara äro män och kvinnor, som fyllt 20 år. Antalet led. i lantdagen är numera 48. Något särskilt statsöverhuvud finnes ej. Ministären utses av lantdagen, vilken när som helst genom misstroendevotum kan framkalla enstaka el. samtliga ministrars avgång. Vid lagstiftningen har ministären gentemot lantdagen uppskjutande veto. J. E. N. Förvaltning, översta förvaltningsmyndigheten är statsministeriet. Regeringen, som är vald av lantdagen, består av 3 medl. Den inre förvaltningen ombesörjes av 6 kretsstyrelser (Kreis-direktionen) samt polisdirektionen (Polizeidirek-tion) i staden B. För självförvaltningen är landet indelat i sju sockensammanslutningar (Kreisgemeindeverbände). [J. E. N.] 2) Huvudstad i »landet» med samma namn, på båda sidor om floden Oker; 146,725 inv. (1925). B., som är en gammal stad och som redan under medeltiden var ett betydande han-delscentrum, ligger i en flack, bördig trakt, är knutpunkt på järnvägen Magdeburg—Hannover och står genom Oker i förbindelse med Mittel-landkanalen. B. består av en äldre kärna samt de nyare stadsdelarna i v. och ö. Egentliga förstäder saknas. Gatunätet är oregelbundet. Den gamla stadsdelen omgives av Okers två armar och vallar, som nu äro promenader och parkanläggningar. B. har 17 kyrkor, teknisk högsk. och ett stort antal andra högre skolor, flera museer, teatrar, bibi. m. m. B. är även en bekant bokhandelsstad. Industrien är betydande och högt utvecklad, men B. har att uthärda en skarp konkurrens från de närbelägna Hannover och Magdeburg. Betydande maskinindustri (automobiler), livsmedelsindustri (konserver, socker, korv), optisk industri, pianofabriker, jutespinneri, boktryckerier m. m. Handeln är även betydande. — Henrik Lejonet byggde i B. en borg, Dankwarderode, grundläde domkyrkan och lät på platsen mellan dem uppställa en pelare med ett bronslejon (1166). Domkyrkan, som visar det westfaliska systemet med brett och högt västparti, innehåller Henriks och hans gemåls gravmonument samt (i kryptan) andra furstegravar. Flera kyrkor tillkommo under medeltidens senare del. Rådhuset från 1300-talets slut har två något yngre flyglar i praktfull gotik med öppna pelargångar nederst. B. äger också vackra byggnader, både av sten och av korsvirke, från renässansen. Residensslottet är från 1700-talet. Konstmuseet har en mycket betydande samling framför allt av nederländska mästares tavlor, bl. a. av Rembrandt. O. P.; E. Wrgl. Enl. sagan har B. grundats 861 av hertig Ludolfs son Bruno. I urkunderna omnämnes B. första gången 1031. 1137 övergick staden till welferna, som förlänade den stadsprivilegier (Henrik Lejonet och Otto Barnet). Bl. a. som huvudort i ett av hansans 4 distrikt lyckades B. uppnå allt större självständighet gentemot hertigarna. 1528 infördes reformationen av Bugen-hagen. Under de följande stormiga årtiondena värnade B. med framgång sin luterska tro och sin självständighet. 1671 tvingade emellertid en welfisk här B. till underkastelse. Sedan staden 1753 blivit residens för hertigarna av B. Wolfenbüttel, upplevde B. under Karl I och Karl Vilhelm Ferdinand en andlig blomstrings-tid, jämförbar med den samtida i Weimar. 1834 erhöll staden självförvaltning. — Litt: H. Dürre, »Geschichte der Stadt B. im Mittel-alter» (1875); K. Steinacker, »Die Stadt B.» (1924). _ E. Blp. Braunschweiggrönt [brau'nfvaik-], konstgjort berggrönt, se Malakitgrönt. Ä BraunschweigmonogrammLstenlbrau^fvaik-], kallas i den nyare konstforskningen en betydande nederländsk mästare, verksam under 1500-talets andra fjärdedel, sannolikt i Ant-werpen (möjl. identisk med Jan van Amstel, — 1043 — — 1044 —