BROUNCKER (1778—1868). Efter att först ha ägnat sig åt studier i fysik övergick B. till juridiken och slog sig ned i London. Samtidigt sökte han vinna berömmelse som litteratör genom bidrag till den nygrundade tidskr. »Edinburgh review». Hans skarpa och ofta eleganta penna öppnade vägen för honom till de ledande whigkretsarna, vilka vid denna tid även behärskade det engelska societetslivet. Som skyddsling till herti gen av Bedford in trädde han 1810 i det engelska underhusel och vann myckel snart en inflytelserik ställning inom whigpartiet. 1812—15 nödgades han stanna utanför parlamentet, säkerligen delvis på gr. av vissa whigpolitikers misstro till den ambitiöse, vältalige, men opålitlige advokaten. 1815 inträdde han på nytt i underhuset och blev en ytterst uppmärksammad och framgångsrik opponent mot de konservativa ministärerna. Slaveriets avskaffande, sparsamhet och folkundervisning hade hittills varit de främsta punkterna på hans reformprogram. Ss. drottning Carolines advokat i hennes ryktbara skilsmässo-mål inför överhuset (1820) vann B. en utomordentlig popularitet och berömmelse. 1828 framlade han ett omfattande program för reformering av Englands rätt, ett program, som visade sig fruktbart för framtiden. I rösträttsfrågan framträdde han mindre; först 1831 engagerade han sig för en reform även på detta område. När lord Grey bildade sin stora reformministär, vägrade han inträda i densamma som attorney general men mottog uppdraget att bli Englands lordkansler (nov. 1831) och flyttade därmed till överhuset som baron B. and V. Med oerhörd energi avverkade han balansen av oavgjorda mål i överhuset och fortsatte samtidigt sin verksamhet att reformera engelsk rätt och rättegångsordning. Vid det slutliga genomdrivandet av den stora rösträttsreformen spelade han en betydande roll. Hans makt och maktkänsla växte på ett sätt, som var anstötligt för många och i hög grad besvärande för hans kolleger. Grey lämnade kabinettet och efterträddes av Melbourne. Under dennes svaga ledning hade B. väl hoppats att ännu mer än förut kunna utveckla sin makt. Den av inre söndring och av en försämrad parlamentarisk ställning försvagade ministären avskedades av konungen 1834, sedan Melbourne alternativt föreslagit denna åtgärd. B. utslungade då en ogrun dad beskyllning mot drottningen, vilket irriterade hovet och besvärade kollegerna. B:s intri-ganta, egocentriska och imperatoriska sätt mot dessa senare skulle för alltid ställa honom utanför framtida ministärer. När Melbourne 1835 bildade en ny whigministär utan B., ansåg han tydligen, att B. var farligare som medl. av kabinettet än som opponent mot detsamma. Hellre än att utnämna någon annan till lordkansler höll Melbourne dock ämbetet obesatt under ministärens första år, tydligen av hänsyn till B. Under de följande åren trädde B. ofta i öppen opposition mot sitt partis ledare och ministärer. Ett energiskt arbete nedlade han även nu för slaveriets avskaffande och vetenskapens popu-larisering, strävanden, som han torde ha omfattat med verkligt allvar. Hans samtid var ofta fascinerad av hans stora vältalighet och hans omfattande lärdom, som dock sällan var grundlig. Hans karaktär ingav emellertid en växande misstro, och B., som börjat sin politiska bana under lyckliga auspicier, såg sig redan tidigt isolerad och maktlös. Hans ärelystnad blev genom sin måttlöshet ett hinder för hans karriär. B. dog i Frankrike 1868. Bland hans många skrifter märkes hans självbiografi: »Life and times of Henry, Lord B.» (3 bd, 1871). De tillförlitligaste levnadsteckningarna över B. äro J. B. Atlays i »The Victorian chancellors» (1906) samt A. Aspinall, »Lord B. and the whig party» (1927). Gg A. Broughton [brå'ton], John Cam Hobhouse, Lord B., engelsk litteratör och politiker (1786— 1869). B. var under många år en av Byrons intimaste vänner och skrev bl. a. kommentarer till »Child Harold» (1818). Han hade tagit intryck av Byrons filhellenism och romantiska liberalism och kämpade vältaligt för sina idéer, sedan han 1828 invalts i parlamentet. B. besatt även praktisk begåvning, beklädde bl. a. posten som minister för Irland (1833) och var sedan 1835 president för The board of control i Melbournes och Russells ministärer. Fr. o. m. 1852 drog han sig tillbaka från det offentliga livet och ägnade sig åt litterär verksamhet (resebeskrivningar). B:s »Recollections of a long life» äro utg. 1909. N. H-g. Brouillera [broje'ra] (fra. brouiller), nu eg. blott i perfektum particip som adj.: osams o. d., samt reflexivt: göra sig osams. Broumov [bråumåf], geogr., se Braunau. Brouncker [brau'nka], Lord William, engelsk matematiker (1620—84), var den förste, som närmare undersökte och använde de av italienaren Cataldi införda kedjebråken; han angav i denna form cirkelytan, d. v. s. talet zr. Anmärkningsvärt är, att B. vid beräkningen av — 45 — — 46 —