CELSUS på gr. av sin ohälsa (lungsot) lyckades utföra. Hans viktigaste astronomiska arbete var hans deltagande i Maupertuis’ gradmätning 1736— 37 längs Torne älv, varigenom för första gången bevisades, låt vara ej definitivt, att jorden i enl. med Newtons gravitationsteori var avplattad vid polerna. En stor del av sitt liv ägnade C. åt studiet av fysiska och meteorologiska problem. Han utgav 1733 en sammanställning av 316 norrsken, observerade på olika ställen i Sverige. Tillsammans med sin svåger O. P. Hjorter konstaterade han jordmagnetismens dagliga variation samt upptäckte norrskenets inverkan på magnetnålen. C:s’ undersökningar över den s. k. vattenminskningen vid Sveriges kuster ha varit av grundläggande betydelse för sedermera utförda undersökningar över denna viktiga fråga, även om C:s’ egen teori för detta fenomen — att detsamma skulle bero på att vattnet på jorden kontinuerligt minskades genom utdunstningen — icke innehåller den riktiga förklaringen. C:s’ namn torde vara mest bekant därigenom, att detsamma blivit knutet till den 100-gradiga termometer, som numera användes inom en stor del av världen. Man har haft olika meningar så väl om denna uppfinnings originalitet som om lämpligheten av att uppkalla detta instrument efter C:s’ namn, det senare därför att C. i sin beskrivning av termometern visserligen använde den 100-gra-diga skalan men satte 0° vid vattnets kokpunkt och 100° vid fryspunkten, i st. f. tvärtom, ss. nu sker. Emellertid är detta förhållande av underordnad betydelse, och det viktigaste är, att dessa fixa punkter på ett vetenskapligt riktigt sätt bestämmas. Jämför man de sätt, på vilka Fahrenheit, Réaumur och C. definierat de efter dem uppkallade skalorna, är det ej fråga om annat än att C. i sin lilla uppsats »Observationer om twänne beständiga grader på en thermometer» (i »Vetenskapsakad. handl.» 1742) givit det vetenskapligt riktigaste och även i praktiskt avseende enklaste sättet att konstruera en tillförlitlig termometer. Ch. 6) Olof C. d. y., son till C. 4), historiker och politiker (1716—94), fil. mag. 1740, docent 1741, prof, vid Uppsala univ. 1747, dessutom v. bibliotekarie där sedan 1744, kyrkoherde i Kungsholmens församling i Stockholm 1753, därjämte i Solna 1755, i Jakobs och Johannes församlingar 1760, pastor primarius och kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen 1774, slutl. biskop i Lunds stift 1777. Under flertalet riksdagar 1755—89 var C. led. av prästeståndet, 1762—65 fullmäktig i Riksens ständers bank, blev 1763 ordf, i psalm-bokskommittén, 1770 i uppfostringskommis-sionen. Han adlades 1756 och blev 1786 medl. av Svenska akad. — C. började sin bana som skönlitterär förf., påverkad av O. v. Dalin. Sorgespelet »Inge borg», trol. tillkommet 1737, är av intresse ss. ett av de tidigaste fransk-klassiska dramerna i Sverige. Hans försök att ge Dalins veckotidskrift » Ar-gus» en fortsättning i »Thet swenska nitet» 1738 misslyckades, men den litteraturkritik, han där utövade, var något nytt för Sverige. C:s’ litterära intressen framträda även i den på uppdrag av Vetenskapssocieteten i Uppsala av honom 1742 utg. »Tidningar om the lärdas arbeten». Också C:s’ historieskrivning bär en skönlitterär prägel med sin medryckande och målande stil och de i framställningen inlagda talen, allt på Livius’ och de humanistiska historieskrivarnas maner. Med »Konung Gustaf den förstes historia» (2 bd, 1746—53), skriven efter fransk förebild, vann C. genast en betydande popularitet, som ytterligare befästes genom »Kung Erik den fjortondes historia» (1774). Intetdera av dessa arbeten vilar dock på mera djupgående forskningar. Detta är däremot fallet med »Svea rikes kyrkohistoria», tillkommen på ständernas uppdrag 1762, varav bd 1 (till år 865) utkom 1767. En omarbetad uppl. (till år 1000) utgavs 1785, varpå 1792 följde forts, (till år 1022). — Som politiker var C. anhängare av ett konstitutionellt statsskick. Från början hatt uppträdde han vid riksdagen 1760/62 som en av mössornas ledare i prästeståndet. Detta partis överdrifter drev honom dock tillbaka till hattpartiet, som han tillhörde vid riksdagen 1769/70. Till hämnd utvoterades han av mössorna ur prästeståndet 1771 ss. övertalig representant för Stockholms konsistorium. Under Gustav III gjorde sig C. på riksdagarna känd ss. moderat oppositionsman. E. Blp. Celsus, Aulus Cornelius, romersk förf, på kejsar Tiberius’ tid, utgav ett encyklopediskt verk, behandlande jordbruk, medicin, krigskonst, retorik, filosofi och juridik, varav endast 8 böcker »Om läkekonsten» (sv. övers, av M. V. Odenius 1906) äro bevarade, ett både — 1095 — — 1096 — Artiklar, som icke återfinnas under C, torde sökas under K.