DELAKTIGHET I BROTT Byte), och någon allmänt antagen rätt till d. d. f. (6 veckor) medgavs först under Krim-kriget. Sedermera ha bl. a. fredskonferensen i Haag 1907 och folkrättsinst. 1913 föreslagit mellanfolkliga överenskommelser i frågan, men förslaget har icke godtagits av alla stater. Anordnande av d. d. f. är alltså de olika staternas ensak, men en viss d. d. f. plägar gärna medgivas. E. K. Delaktighet i brott, jur., tillräknelig och uppsåtlig medverkan vid förövande av ett brott, utan att -— ss. gärningsman — direkt deltaga i själva den handling, varigenom brottet faktiskt kommer till utförande. D. är alltså osjälvständig och förutsätter ett huvudbrott, vartill den anknyter. Sv. strafflagen, kap. 3, uppställer flera olika slag av d. Förutom den brottet framkallande anstiftaren (se d. o.) skiljes mellan en högre form av d., väsentlig medhjälp »med råd el. dåd» »vid brottets utförande», »så att gärningen därigenom sker», vilket medför gärningsmanna-ansvar, samt en lindrigare medhjälp, främjande med råd el. dåd av brott före utförandet el., i mindre mån, vid detta. Särskilda former av d. äro vidare s. k. negativ d., d. v. s. underlåtenhet att i vissa fall hindra el. upptäcka planlagt brott, varom man erhållit kunskap, samt efterföljande d., till-handagående av brottslingen efter brottet. En svårartad form av d. är komplott el. stämpling: 2 el. flera personer besluta i samråd begå ett brott. Var och en som deltagit i stämplingen och närvarit vid dådet el. vare sig före, vid el. efter detta främjat detsamma, straffas ss. gärningsman. Medan i gällande sv. rätt i regel endast uppsåtlig d. bestraffas, har strafflagsförslaget 1923 belagt även oaktsam d. med straff. Modern straffrättslig åskådning uppdrager icke någon grundläggande åtskillnad mellan d. och gärnings-mannaskapet, utan de betraktas endast som olika sätt att föröva ett brott, låt vara att d. ofta bedömes mildare. E. K. Delaktighetsbevis, handling med bevis om delägarskap i ekonomiskt företag, t. ex. pensionsinrättning, handelsbolag, lotteri (s. k. promess), premieobligation. E. K. De la Mare [-[de'la-mäa],-] {+[de'la- mäa],+} Walter John, engelsk förf. (f. 1873), en av sin generations mest framstående ly riska poeter, debute rade 1902 med »Songs of childhood», varpå följde diktsamlingarna »The listeners and other poems» (1912), »Peacock pie» (1913), »Mot-ley» (1918), »The veil» (1921); dessutom noveller, essayer och romaner, bl. a. »The re-turn» (1910), en mästerlig fantasi i Poes maner. Som poet behärskar han virtuost sitt instrument och har ofta i korta, visliknande dikter åstadkommit mästerstycken av koncentration och associationsrikedom. Romantiker allt igenom, besjunger han med förkärlek barnets värld. F. G. B. Delambre [dalä'bra], Jean Baptiste Jose p h, fransk astronom (1749—1822), prof, vid College de France 1807. D. deltog genom såväl observationer som teoretiska undersökningar i metersystemets grundande och utgav häröver »Base du système métrique décimal» (3 bd, 1806—10). Han utgav 1817—27 »Histoire de Fastronomie» i 6 bd; det sista bandet, »Astro-nomie au 18:e siècle», utgavs efter hans död. Detta verk, baserat på omfattande insikter i såväl språk som matematik och astronomi, kompletterar i viss mån Baillys (se denne) historiska verk, men kan, oaktat sin utförlighet, endast betraktas ss. ett förberedande utkast. Ch. Delamination [-Jo'n], den process, då det inre groddbladet, ss. t. ex. hos hydroiderna, uppkommer av celler, som lösgjort sig och invandrat från det yttre groddbladet (se E m-b o 1 i, E p i b o 1 i och E m b r y o 1 o g i). H. W. De la Motraye [da la måträ'], A., fransk reseskildrare, se La Motraye. Deland [dalä'], till Sverige inflyttad, från Luxemburg stammande släkt, bland vars medl. flera varit av betydelse för sv. teater. 1) Louis Joseph Marie D., skådespelare och balettmästare (1772—1823), tidigt anställd vid Kungl. teaterns balett, där han 1803 blev 2:e och 1809 l:e balettmästare. D. framträdde även i sångroller men gjorde sin egentliga insats vid den kungliga talscenen, där han blev en ytterst populär framställare av dumma betjänter o. d. G. K-g. 2) Pierre Joseph D., den föregåendes brorson, skådespelare och teaterledare (1805—62), från 1822 anställd vid Svanbergska sällskapet, som han 1833 övertog och i eget namn ledde till 1861, 1835—37 med O. U. Torsslow som kompanjon. De spelade dessa somrar på — 23 — — 24 —