DELEGERA sen. Dessutom finnas 6 suppleanter. Ordf, i D. är chefen för Socialstyrelsen. D., som är en fortsättning på den likartade delegation, som arbetade 1920—22, har till uppgift att avgiva yttranden över frågor, som skola behandlas på Internationella arbetskonferensens sammanträden, och att i Sverige sprida kännedom om arbetsorganisationens verksamhet. D. har utg. »Internationella arbetsorganisationen» (1928). T. E-r. Delege'ra (lat. delega're), överlämna åt underordnad myndighet rätten att handlägga vissa ärenden i högre myndighets ställe. Delegerade regeringsärenden äro t. ex. sådana, som ett lands regering överlämnat åt vederbörande minister att på egen hand avgöra. Särsk. rätten att utfärda vissa allmänna föreskrifter erhålles ofta genom delegering. När i vårt land konungen överlämnar åt riksdagen att med honom lagstifta på den s. k. ekonomiska lagstiftningens område, där han eljest enl. grundlagen har egen beslutanderätt, talar man ävenledes om delegering (delegerade lagar), ehuru det här är fråga om sidoordnade myndigheter. —• Ordet d. användes dessutom i betydelsen avsända ss. ombud. J. E. N. Delémont [dolemå'], stad vid Sorne, kantonen Bern, Schweiz; 6,619 inv. (1920); knutpunkt på järnvägen Parrentruy.—Basel. Järngruvor samt tillverkning av ur, cement och cigarrer. O. Ts. Dele'nda est Cartha'go (lat.), Kartago måste förstöras, se Ceterum censeo. Delescluze [daläkly'z], Louis Charles, fransk politiker (1809—71). Efter juridiska studier i Paris ägnade sig D. åt revolutionär propaganda under hela sitt liv. Han deltog i julirevolutionen 1830 och måste för sin kampanj mot konungadömet 1836 fly till Belgien men återvände vid revolutionen 1848. S. å. flydde han till England. Då han 1853 i hemlighet besökte Paris, häktades han och ådöm-des fängelsestraff. 1859 års amnesti möjliggjorde för D. att i Paris utgiva tidn. »Réveil». D. deltog i kommunupproret 1871 och blev kommunens krigsminister. Han dödades vid en barrikadstrid i Paris 1871. D. utgav »De Paris å Cayenne» (1869). T. E-r. Delesse [dalä's], Achille Ernest, fransk geolog (1817—81), prof, i geologi vid Sorbonne 1850, vid École des mines 1864, generalinspektör för de franska bergverken 1878, har särsk. ägnat sig åt studiet av petrografien, såväl av eruptiva och metamorfa bergarter som av recen-ta sediment (»Lithologie des mers de France», 1872). K. A. G. Delesse'ria, ett släkte rödalger (se d. o.) med stjälkformig, upptill grenad el. ogrenad, blad- artad, med nerver och sidonerver och talrika grenar (prolifikationer) från medelnerven försedd thallus. Förökningsorganen utvecklas från medelnerven; toppcellstillväxt. D. sangui'nea förekommer i n. och s. delen av Atlantiska oceanen; även vid sv. västkusten. Bild se pl vid art. Alger. L. G. S. Delessi't, miner., en art klorit (se d. o.), vanl. svart, förekommande i hålrum i mandelstenar, bildande trådiga, glänsande aggregat el. jordaktiga massor. K. A. G. Delet, det relativt öppna farvatten i Ålands skärgård, vilket är beläget v. om öarna Enk-linge, Kumlinge och Seglinge. E. Hg. Delff, W i 11 e m Jacobsz, holländsk koppar-stickare (1580—1638), mest känd för sina ståtliga porträttstick efter van Dyck, Jan Mytens och särsk. efter svärfaderns, M. Mierevelts, porträtt av 30-åriga krigets män, bl. a. av Gustav Adolf och Axel Oxenstierna. D:s teknik utmärker sig för smidig anpassning efter förebildens tekniska särdrag. G. V. Delfi, grek. Delfoi', urgammal stad och tempelort i Fokis på Parnassos’ s. v. sluttning, 573 m. över havet, nära den genaste vägen från Mellangrekland till Peloponnesos, i klassisk tid Greklands förnämsta Apollontempel och orakelort, ansedd för jordens medelpunkt. D. har rester ända från neolitisk tid Redan under den mykenska perioden fanns där en stad och en helgedom, som hade förbindelser med Kreta och dess minoiska kultur (se d. o.). Detta samhälle fortbestod genom alla antikens perioder. Redan traktens storartade, vilda natur kan ha inbjudit till att söka en kult- och orakelort mellan klippväggarna i ö., de s. k. Faidriader-na, på terrasserna över Pleistos-floden, vilken skiljer dessa från Kirpisbergen i v. Efter varandra ha Gaia (jorden), Poseidon och Themis (rättens gudinna) där haft ett orakel. Men först Apollon skapade D:s ryktbarhet. Myten berättade, att han tillkämpat sig det i strid med draken Pytho (D. hette först Pytho) och att han därpå i delfingestalt fört kretensiska sjömän dit. Namnet D. torde dock ej härleda sig av delfi's (delfin) utan snarare av delfy's (moderliv). D:s betydelse ökades, sedan det blivit medelpunkt i den förnämsta amfiktyo-nien (se d. o.), den pyleisk-delfiska, och de pythiska festspelen (se d. o.) inrättats. I det s. k. första heliga kriget befriades det från grannstaden Krissas politiska överhöghet. Under den grekiska kolonisationen spelade D:s orakel en stor roll som rådgivare. Redan Homeros’ sånger tala om ett tempel, byggt av Trofonios och Agamedes. Det första historiskt säkra brann ned 548 f. Kr. och er- — 43 — — 44 —