DELEGATIONEN Den provision, som uppbäres för ställande av dylik garanti, benämnes delcrederepro-vision. — Delcrederefond, en av vinstmedel bildad fond hos bolag, vilken omedelbart kan tagas i anspråk för täckande av förlust. N. L-é. Deldevez [däldave'], Édouard Marie E r n e s t, fransk tonsättare, dirigent och musikskriftställare (1817—97), 1859 andre kapellmästare vid Parisoperan och vid konservatorie-konserterna, 1872 förste kapellmästare vid dessa och 1873 vid operan, därjämte prof, vid konservatoriets orkesterklass. D., som var en skicklig dirigent och pedagog, har ulg. arbeten om dirigering och modern harmoni samt äldre violinkompositioner. E. A. Delea'tur (lat.), »det må utgå», vid korrektur av tryck anvisning om att något skall borttagas; tecknas vanl. Æ. Deleboe, F., holländsk läkare, se F. Sy 1-v i u s. Delécluse [dalekly'z], Étienne Jean, fransk målare och skriftställare (1781—1863), lärjunge till Gros och David. D. övergav 1816 måleriet för att verka som konstkritiker; även som skönlitterär förf, framträdde han. 1862. publicerade han sina minnen. K. E. S. Dele'dda Madcsa'ni, G r a z i a, italiensk författarinna (f. 1872), f. i Nuoro på Sardinien, bosatt i Rom. D. tillhör den strömning inom italiensk provinsiell diktning, som når sin höjdpunkt med Verga (se denne). Hon har en naturligt flödande berättartalang utan förkonstling. Med förkärlek skildrar hon sin födelseö; det mästerskap, varmed hon tecknar hembygdens landskap och befolkning, är den förnämsta grunden till hennes ryktbarhet. Hennes värld är de avsides liggande småorterna på Sardinien, raskänslan, uråldrig tradition, berättelser om blodshämnd, dunkla och återhållna passioner, fruktan för en hämnande gud (»Il nostro pad-rone», 1910). Sådana känslor få framträda mot bakgrunden av en landskapsskildring, som alltid är en väsentlig del av hennes romaner. D. har även skrivit berättelser från annan miljö, ehuru med mindre framgång; hon har likaledes försökt att lämna denna motivkrets av primitiva känslor, att inlägga i sina romaner intellektuella element, men resultatet härav har blivit sämre. Hennes verk äro numera kända långt utanför Italiens gränser; 1926 fick hon Nobelpriset. — Huvudarbeten: »Elias Portolu» (1903), »Cenere» (1904), »La via del male» (1906), »Colombi e sparvieri» (1912), »Mari-anna Sirca» (1915), »L’incendio nelFoliveto» (1918). På sv. finnas bl. a. »Valda romaner» (1928, däri ingå »Andras synder», »Aska», »Murgrönan», »På onda vägar», »Rö för vinden», »Skuggan av det förflutna»). — Litt.: G. A. Borgese, »La vita e il libro» (1928); E. Piceni, »La bancarella dclle novitå» (s. å.); G. Bergh, »Modern italiensk litteratur» (1930). A. M-o. Deleen [-le'n] (Delén), Carl Erik, boktryckare (1767—1850), e. o. notarie i Svea hovrätt 1788, grundade 1796 en bokhandel i Stockholm, inköpte 1799 jämte J. G. Forsgren J. S. Ekmans-sons boktryckeri och var en tid Sv. akad:s boktryckare. På gr. av sina frisinnade åsikter samt obetänksamma yttranden och åtgärder råkade D. ofla ut för tryckfrihctsåtal. — Litt.: A. Holmberg, »C. D.» (1923). IV. N. Dclcga't (till lat. dclega'tus), ombud, utsedd representant. Delegation [-fo'n]. 1) Civilrätt, överlåtelse av förpliktelse, avtal, varigenom i ett redan beslående obligalionsrältsligt förhållande en annan person inträder ss. gäldenär i st. f. den tidigare. Då värdet av en obligationsrältslig förpliktelse (fordran) städse är beroende av gäldenärens personliga vilja och förmåga, må d. icke ske utan borgenärens samtycke. Först då detta föreligger, befrias den tidigare gälde-nären. Ett ofta förekommande fall av d. är ny ägares till fastighet övertagande av ansvaret för däri intecknad gäld. E. K. 2) Statsrätt, stundom liktydigt med delege-ring (se Delegera); i mera konkret betydelse: en samling delegerade. I Österrike-Ungern ulsågos enl. unionsförfaltningen 1867 årl. av de båda rikenas folkrepresenlationer 2 delegationer (utskott), vilka tillsammans bildade ett slags unionellt parlament. De upphörde i och med omvälvningarna 1918. J. E. N. Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet är ett sedan 1927 verksamt organ för Sveriges deltagande i det internationella samarbetet på det socialpolitiska området. D. består av 7 led., varav 2 representera arbetsgivarna, 2 arbetarna och 2 Socialstyrel — 41 — — 42 —