DELFINBLÅTT Delfinornerat italienskt renässanskapitäl. Florens. Delfi'nblått, ett oxazinfärgämne. Olivbrunt pulver, som färgar krombetsat bomull och ylle indigoblått. Är ljusäkta. Lj. Delfi'ndjur, Delphi'nidæ, en till tandvalarna (se d. o.) hörande fam., som räknar o. 14 skilda släkten och är den artrikaste bland valarna. D. äro i regel smärre el. medelstora former med ett jämförelsevis litet huvud, en smal, spetsig el. mera trubbig nos och avrundad hjärnskål. I över- och underkäken finnas vanl. talrika koniska, likformigt utbildade tänder. De främre halskotorna äro inbördes sammanväxta. D. ha en vidsträckt utbredning och förekomma i jordens alla hav, företaga ofta långa vandringar och uppträda vanl. i större el. mindre flockar. Fam. brukar uppdelas i två underfam.: delfiner och vitvalar (se d. o.). Till den förra räknas följande viktiga former: delfinen, tumlaren, vitnossläktet, späckhuggaren, havspäckhuggaren och grindvalen (se d. o.). Vitvalarna omfatta endast två former, vitvalen och nosvalen (se d. o.). H. IV. Delfi'nen, Delphi'nus, en av de »Ptole-maiska» stjärnbilderna på n. himlen. Den innehåller 18 stjärnor starkare än 6:e storleken, av vilka 3 äro ljusare än 4:e storleken. Se karta vid art. A q u i 1 a. Ch. DelfinidFn, rött till blått färgämne, se A n-t o c y a n e r. Delfini'n, Delfinoidi'n, Delfisi'n, se Del-phiniumalkaloider. Delfoi [-fol'], grekiska namnet på Delfi. Delfrukt kallas den enskilda, enfröiga, nötlika »småfrukt», som uppstår, när en klyvfrukt delar sig. Se Frukt. Delft, stad i prov. Zuid-Holland, Nederländerna, vid floden Schie, 9 km. s. ö. om Haag; 49,734 inv. (1929). D. är en ålderdomlig stad, genomdragen av kanaler; dess glansperiod inföll under 1600- och 1700-talen tack vare handeln på Ostindien och lergodsindustrien, som nu ånyo blomstrar. Tillverkning av maskiner, Delftvas från 1600-talet. läder m. m., sprit-, olje- och jästfabriker. Teknisk högsk. D:s 2 medeltida kyrkor, Gamla kyrkan och Nya kyrkan, ha gotisk prägel och innehålla praktfulla monument, den förra över sjöhjälten Tromp, den senare över Vilhelm av Oranien (av H. de Keyser) och Hugo Grotius, f. i D.; även furstefamiljen Nassau-Oranien har här sitt gravkor. I Prinzenhof, nu stadsmuseum, urspr. ett kloster, hade Vilhelm av Oranien sin bostad. Ständerhuset från 1500-lalet visar sengotisk stil; stadshuset ombyggdes i senrenässans av H. de Keyser. Stadens tavelgalleri, med bilder av D.-mästare o. a., är inrymt i ett ståtligt patricierhus. En betydande målarskola florerade i D. under 1600-talets förra del; dess förnämsta medl. voro porträttmålarna Mierevelt och Delff, genremålarna J. Vermeer van Delft samt E. de Witte o. a. vardagslivs- och interiörmålare. Se vidare Delftfajans. /. M-g; E. IV. Delft, V. van, holländsk målare, se Vermeer van Delft. Delftfajans [-a'rjs] kallas glaserat och målat lergods, tillverkat i Delft från 1500-talets slut ss. kärl, golv- och väggplattor samt prydnadsföremål av olika slag. Bränningen är dubbel, före och efter målningen, men kan variera. Målningen är dels i blått, dels i flera färger. Jämte östasiatiska motiv upptogos även inhemska landskap, figurscener m. m. D. stod på sin höjdpunkt o. 1680—1740 och har i våra dagar återupptagits med framgång (av Thooft och Labouchere). Monografi av F. W. Hudig (1929). E. IV. De'lfzijl [-zäil], befäst hamnstad vid Dol-lartbukten, n. Nederländerna; 9,519 inv. (1929). Ulhamn till staden Groningen, med vilken D. förbindes genom Emskanalen. Stor export av kol, import av trävaror från Skandinavien. O. Hj. Delga'do, Kap, udde på Afrikas ostkust i portugisiska kolonien Mozambique, s. om Ro-vuma. Delgivning, kommunikation, jur., åtgärd, varigenom till någons kännedom bringas innehållet i ett muntligt beslut el. i en skriftlig handling. D. av stämningar, lagsökningar, — 47 — — 48 —