DELIBES domstols beslut el. myndighets delgivningsbe-slut å besvär el. ansökan sker genom handlingens överlämnande i huvudskrift el. besannad avskrift till den, som skall delgivas. Bevis om riktigt verkställd d., delgivning s-bevis, skall vara styrkt av 2 ojäviga stäm-ningsmän el. av vfts tjänsteman. Skriftligt erkännande av d., vilket styrkes av en ojävig stämningsman, är ock giltigt. D. av stämningar och lagsökningar kan i vissa fall ske genom anslag å rättens dörr, uppläsande i kyrka el. kungörelse i »Post- och inrikes tidningar». E. K. Delhi [deli], sedan 1912 huvudstad i Brittiska Indien, ligger 215 m. ö. h. på h. stranden av floden Jumna på en slätt vid foten av Aravallibergens utlöpare; 304,420 inv. (därav 114,704 muhammedaner, 1921). Genom sitt centrala läge c:a 150 mil från Karachi, Calcutta och Bombay har D. blivit en viktig järnvägsknut. — S. v. delen av D., som bebos av infödingar, består av trånga, smutsiga gator och låga trähus; n. delen, bebodd av européer, är regelbundet och vackert byggd. Utmed floden, skilt från de övriga genom stora alléer och öppna platser, ligger ett tredje kvarter, som rymmer några av Indiens praktfullaste byggnader. — D. äger många skolor och sedan 1922 ett univ. samt 28 tidn. Det har livlig bomulls-, kvarn-, socker- och järnindustri samt är berömt för sina guld- och silverarbelen, elfenbens- och träsniderier, musliner och schalar. Handeln med indigo, bomull, siden och socker är betydande. — D:s omgivningar äro rika på ståtliga minnesmärken, bland vilka främst märkas minareten Kutab Minar. — S. om D. uppväxer en ny stadsdel, Nya D., dit sätet för regeringen förlädes i febr. 1931. — D. med omgivning bildar egen prov.; 1,536 kvkm.; 488,188 inv. (1921). II. Bin. D. har många intressanta ruiner och monument från äldre buddistiska och bramanska perioder, bland dem en berömd 7 m. hög järnpelare; dess förnämsta ännu bestående byggnadsverk härstamma från stormogul-tiden, särsk. 1600-talets mitt. Den inre staden omgives av en 8 km. lång mur av röd sandsten med gavlar och torn; innanför höjer sig den präktiga borgen, omgiven av 16 m. höga murar och innefattande storslagna, i fantastisk ornamentik prunkande, pelarburna hallar samt den s. k. Pärlmoskén. Stora moskén, som anses som världens största, i ö. delen av staden, är uppförd med nästan klassisk symmetri kring en huvudbyggnad med mitt- och sido-kupoler. Från äldre muhammedansk tid resa sig i D. ståtliga gravbyggnader m. m. Museet i D. är bl. a. rikt på Gandharaskulpturer (se G a n d h a r a). E. W. D:s historia, i den mån den kan dokumen tariskt ådagaläggas, sträcker sig tillbaka till början av 1000-talet e. Kr., då furstar av D. omnämnas. Dessa furstar synas först ha tillhört den rajpuliska Tomara-dynastien och därefter Chauhan-dynastien från Ajmer. Sedan D. 1193—1205 tillhört ghoriderna (se d. o.), gjorde sig ståthållaren Qulb ed-Din 1205 självständig och grundade den s. k. »slav»-dyna-slien, som efterträddes av Childji-ätten; dess andre regerande medl., Ala ud-Din Childji (1296—1316), byggde en ny huvudstad, Siri, något n. om den tidigare; bägge städerna sam-manbundos genom murar och ingå numera i D. Childji-dynastien avlöstes 1320 av Toghluq-dynastien, under vars tid två nya, med det urspr. D. senare sammansmälta huvudstäder, Toghluqabad och Firuzabad grundades. Detta väldiga stadskomplex förstördes till stor del genom Timurs erövring 1398, som följdes av en nedgång i D:s maktställning. Det miste med några kortare avbrott, det viktigaste o. 1550, sin ställning ss. residensstad, tills Schahdjahan gjorde det till huvudstad i stormogulväldet och 1638 lät grunda den sista av de stadsan-läggningar, varur det nuv. D. uppstått, Schah-djahanabad. Med stormogulväldets tillbakagång inträdde också en förnedringsperiod för D. 1739 erövrades det av Nadir schah av Persien, 1756 och 1760 av Ahmed schah av Afga-nistan och 1803 av engelsmännen. Först genom upphöjandet till kejsarriket Indiens huvudstad 1911 har D. återvunnit sin dominerande plats bland Indiens städer. — Litt.: D. Sharp, »D.» (1923). C.F. Deli, vasallstat på ö. kusten av Sumatra, omkring en flod med samma namn. D. styres av en av holländska regeringen beroende sultan med säte i Medan. Stora planlager, tillhörande européer, finnas; i sht frambringas tobak, som vunnit världsrykte. P. Ln. Deli (turk., galning, våghals), benämning för vissa enastående våghalsar i den äldre turkiska arméns kav., vilka, berusade av opium, i striden blint kastade sig mot fienden. Deras befälhavare kallades deliba'schi. Storvesirerna höllo tidigare 4—500 och de båda Köpruli ända till 2,000 sådana d. som livvakt. [G. Bqt.] De'lia, binamn på Artemis efter hennes födelseort Delos. Deliberati'v (fra. délibératif, lat. delibera-ti'uus, till lat. delibera're, eg. avväga), språkv., särsk. förr, i sht i fråga om latin och grekiska, om frågesatser, som uttrycka tvekan, villrådighet o. d. — Även, numera sällsynt: rådplä-gande, överläggande. E. H. Delibes [dali'b], L é o, fransk tonsättare (1836—91), var sedan 1853 organist vid kyr- — 49 — — 50 —