DELICATO kan S:t Jean et S:t Fran^ois i Paris och ackompanjatör vid Théåtre lyrique; sedan 1865 körledare vid stora operan och 1881 kompositionslä-rare vid konservalo-riet. Två av hans operor ha vandrat världen runt, »Le roi Fa dit» (1873) och »Lakmé» (1883); detsamma gäller balet terna »Coppelia» (1870) och »Sylvia» (1876). »Le roi Fa dit» är något bland det bästa, som frambragls inom fransk opéra-coinique. — Litt.: E. Guiraud, »L. D.» (1892). Pre. Delica'to, delicatame'nte el. con delicate'zza (ital.), musikalisk föredragsbeteckning: »delikat», med utsökt finess. Délice [-li's] (fra.), njutning, numera oftast i fråga om smaksinnet. — D e 1 i c i ö s, utsökt, delikat. Deli'ciæ (lat.), nöjen o. d.; förr ofta i boktitlar, t. ex. på antologier. Deli'ctum, se D e 1 i k t. DeTier, invånare på ön Delos; i bestämd form namn på Apollon, som var född där. Deligatu'r, med., förband, underbindning av blodkärl. Deligeorgis [öili jeå'r jis], Epameinondas, grekisk politiker (1829—79), tillhörde under konung Otto oppositionspartiet, blev snart ledare för partiet, som strävade efter fredlig politik gentemot Turkiet och frihetsvänlig lagstiftning och förvaltning, var ministerpresident 1865, 1870 och 1872—74 och bragte Laurion-bergverken i statens ägo. [C. F.] Deligiannis [3ilija'nis] (Delyannis), Theo-doros, grekisk politiker (1826—1905), ogillade som understatssekreterare angreppen på konung Otto, var 1867 sändebud i Paris och sedan upprepade gånger utrikes-, ecklesiastik- och finansminister, röstade 1877 för krig och var som ministerpresident (1885—86, 1890 —92 och 1895—97) företrädare för en lättsinnig storgrekisk krigspolitik, som tillfogade landet svåra skador och förödmjukelser och 1897 ledde till det svåra nederlaget i Thessalien mot Turkiet. Trots sina misslyckanden blev han ännu två gånger ministerpresident (1902—03 och 1904—05); D. föll för mördarehand. [C. F.] Delika't (av lat. delica'tus, ej säkert besläktat med fra. délice, lat. deli'cice o. s. v.), mycket välsmakande, läcker; ömtålig, grannlaga; fin, smakfull; förr ofta: granntyckt, kräsen. — D e 1 i k a t e's s (fra. délicatesse), läckerbit, läckerhet; grannlagenhet; finess. E. H. Deli'kt (av lat. deli'ctum), rättsstridig, förbjuden handling, rättskränkning, förbrytelse. Delikvescera [-fe'-], sönderflyta. Då ett kemiskt preparat med så stor begärlighet upplager luftens fuktighet, att det helt el. delvis löses i det upptagna vattnet, säges det d. Sådana ämnen måste förvaras i burkar med tätt-slutande glaspropp el. med korkpropp, som efter varje öppnande tillsmältes med paraf-fin. Wk. Deli'Ia, D a 1 i 1 a, en filisteisk kvinna från Sorekdalen, Simsons älskarinna, spelar en avgörande roll i Simsonsagorna (Dom. 16:4—20). Lejd av filistéerna att avlocka Simson hemligheten med hans styrka, får hon slutl. veta, att hans kraft sitter i håret; under hans sömn avklipper hon hans lockar, och filistéerna övervinna honom. Jfr Simson. G. Bsm. Delille (D e 1 i s 1 e) [dali'1], Jacques, abbé, fransk skald och översättare (1738— 1813), prof, i latinsk litteratur vid Collège deFrance, 1774 medl. av Franska akad. D. är framför allt bekant för sin övers, av Vergilius’ »Geor-gica» (1769). Bland hans övriga arbeten märkas lärodikterna »Les jardins ou Fart d’embellir les paysages» (1782) och »L’hommedeschamps ou les géorgiques fran^aises» (1802). »Oeuvres complètes» utgåvos 1824 i 16 bd av Amar. [W.N.] Deli'n, Carl, jurist (f. 15/« 1865), fil. d:r i Lund 1893, docent i matematik s. å., i romersk rätt 1905, prof, vid Stockholms högsk. i rättshistoria och romersk rätt 1909. Bland D:s skrifter kunna framhållas »Om det romerska skiljemannainst:s utveckling» (avh. 1905), »Om äkta och oäkta börd» (1907), »Om oäkta börd» (1909), »Om blodshämnden» (1926). E. K. Delinea'vit, förkortat del. (till lat. deli-nea're, teckna), »har tecknat», sättes vid upphovsmannens namn å teckning, kopparstick el. träsnitt (å kopparstick oftast till v., under det — 51 — — 52 —