DELSBOSTINTAN Stora öråsen 458 m., i n. Käringberget 472. Dellensjöarna ligga 42 m. ö. h. Berggrunden utgöres av röd el. grå gnejs, i s. vanl. utbil- Karta över Mississippis delta. dad som ögongnejs. På näset mellan N. och S. Dellen uppträder en ung, vulkanisk bergart, dellenit (se d. o.). De lösa jordlagren bestå övervägande av morän, under marina gränsen även sand och något varvig lera. Längs Svåga älv stryker en betydande rullstensås, Hudiks-vailsåsen. Åkerbruk och skogsbruk äro huvudnäringar. Ett flertal mindre sågverk samt järnbruk (se Strömbacka bruk) finnas. En stor del av jordbruksfastigheterna äges av bolag (Strömbacka bruk, Iggesunds bruk, Hudiksvalls trävaru-a.-b.). Vid slutet av 1500-talet skedde en ej obetydlig invandring av finnar till D. Gamla sedvänjor ha länge bibehållits där. Delsbodräkten har först på sista tiden kommit ur allmänt bruk. D. tillhör N. Hälsinglands domsaga och Hudiksvalls fögderi Julierbäckens delta i sjön Silvaplana, Engadin. samt ingår i Sundhede kontrakt, Ärkestiftet. — Litt. se D. 1;. J.C. Delsbostintan, artistnamn för landsmålsbe-rätterskan Ida Blumenthal (se denna). Delta. 1) Fjärde bokstaven (^, d) i det grekiska alfabetet (se Alfabet). — 2) Geogr., geol., urspr. den över havs-, resp, sjöytan befintliga delen av en flods avlagringar vid mynningen. Det av flodvattnet framtransporterade materialet sjunker till bottnen, då strömmen vid utloppet hastigt hejdas. Härigenom bildas utanför det senare en bank, som under gynnsamma förhållanden växer upp till havsytan. I vinklarna mellan densamma och kusten upp-svämmas snart material av vågorna. På så sätt erhåller bildningen sin A -liknande grundform med triangelns spets vänd utåt och basen förlagd längs den gamla stranden, över denna triangelformiga yta rullar flodvattnet materialet fram till d:s ytterkant, där det faller ned utför deltabranten (den s. k. distalbran-t e n) till havsbottnen. Genom att flodmaterialet (sedimenten, se d. o.) på detta sätt »tippas» utför distalbranten, flyttas denna allt längre ut, med en lut-ningsvinkel, som i huvudsak är beroende på materialets kornstorlek, men vanl. uppgår till 20—30°. Samtidigt avsättes en del material på d:s yta, vilken härigenom höjes. På så sätt kommer flodfåran lätt att förskjutas el. serpen-tinisera (se F 1 o d) över d.-ytan och floden att dela sig i flera armar. Genom att var och en av dessa framför material och avsätter det vid sin mynning, erhåller småningom d:s ytterkant fingerliknande utsprång, och d. blir band- el. stjärnformigt, t. ex. Mississippidel-tat. När d.-planet genom avlagring på dess yta höjes, minskas flodens strömstyrka även i det innanför belägna landet, och därför kommer även här avlagring till stånd. D.-planet växer alltså samtidigt både ut mot havet och in mot land. Det höjer sig blott obetydligt över havsytan och lutar med ringa vinkel mot denna. D.-av-lagringarna uppvisa ofta stor mäktighet: i Rhens d. 60 m., i Rhones mera än 100 m., i Pos 173 m. I Nilens d. har man borrat 105 m. utan att nå bottnen. — D.-bildningen motverkas av vattnets rörelse i havet: av vågorna tidvattnet och kustströmmarna. Hav med svag — 67 — — 68 — Podeltats tillväxt under historisk tid (punkterat område).