DEPRESSION vis vidtagen förflyttning av personer från deras hemort el. hemland, ant. ss. straffpåföljd efter dom el. i förvaltningsväg av politiska skäl; åtgärden kallas att deportera. I forntidens orientaliska riken förekom ej sällan d. av hela stammar, t. ex. judarnas till Babylon. Romarna använde sedan kejsartiden d.av misshagliga individer till avlägsna trakter, öar, ökenoaser o. d., t. ex. av Ovidius, av Julia d. y., Agrippina d. y. Ss. straffpåföljd har d. i nyare tid kommit till användning i England, Frankrike och Ryssland på gr. av bristfälliga fängelseanordningar, i Spanien och Italien av politiska skäl. Under 1600—1700-taIen deporterade England, trots nybyggarnas protester, mängder av förbrytare till Nordamerika och Australien. 1853—64 avskaffades d.-straffet i England. Ryssland sände från 1600—1917 massvis i d. till Sibirien, under 1800-talet över 500,000, dels i hårt tvångsarbete, dels som tvångsnybyggare, dels för avlägsnande i administrativ väg av politiskt farliga el. misstänkta. I Frankrike förekom under revolutionen d. av misshagliga personer till Cayenne. Strafflagen (»Code pénal») 1810 upptager också d. Den skiljer mellan egentlig d. för politiska och transplantation för allmänna förbrytelser. D. sker till Guayana el. (till 1896) Nya Kale-donien. En tredje form är relegation, med avsikt att befria Frankrike från yrkestjuvar, vaga-bonder, alfonser, men syftet har ej nåtts, och tillståndet på d.-platserna är fasaväckande. Se Dreyfusaffären. F. n. hålla d.-platserna på att nedläggas el. höjas i sanitärt hänseende. I Italien använder den nu härskande fascistiska regeringen flitigt d. av politiska motståndare till ensamliggande öar i Medelhavet. E. K. Déposé (fra., eg. nedlagd), inregistrerad, lagligen skyddad. Marque d., inregistrerat varumärke. Deposition [-Jo'n] (lat. deposi'tio, till depo'-nere, se Deponera), nedsättande el. nedläggande (i förvar). — Den vid univ.fordom brukade urgamla studentceremonien d. avsåg att symboliskt visa, hur hos den unge studenten råhet och okunnighet borde vika för hyfsning och bildning. Den som skulle upptagas som akad. medborgare (deponenten) utkläddes, svärtades i ansiktet, på hans huvud fästades horn och åsneöron, i hans mun instuckos svinbetar, och han utsattes för allehanda narraktiga upptåg av de övriga studenterna, avrycktes slutl. hornen etc. (»deponera cornua»), övergöts med vatten och ansågs nu värdig att upptagas ss. akad. medborgare. Ceremonien, som leddes av en särsk. för detta ändamål vid univ. anställd person, depositor, förekom även vid sv. univ., ehuru den (t. ex. enl. konstitutionerna för Lunds univ. 1666) skulle inskränka sig till vissa skämt samma frågor, varefter de nyblivna studenterna infördes i ett av auditorierna, där de ss. tecken på sin nya värdighet erhöllo vatten och salt. D. upphävdes enl. k. br. 1691. I Tyskland förekom den till långt in på 1800-talet. W. N. Depositionsbevis, bevis över på viss tids uppsägning, vanl." 4 el. 6 mån., hos bank insatta medel. Beviset skall vara ställt till viss man och kan endast till sådan överlåtas. D. är i motsats till vanligt insättningskvitto en värdehandling och kan som sådan pantförskrivas el. belånas. N. L-é. Depositionsräkning, se Bank, sp. 8. Depo'situm, jur., se Inlag. Depot [-på'], se Depå. Deppe, L u d w i g, tysk musikpedagog (1828 —90), den förste som bröt med den mekanistiska handleds- och fingertekniken i pianospelet och tillämpade en fysiologisk-psykologisk metodik. D:s principer ha sedan vidare utvecklats i olika riktningar, spec. av Elisabeth Caland, Tony Bandman och F. H. Clark-Stei-niger. — Litt.: H. Klose, »Die Deppe’sche Leh-re des Klavierspiels» (1886); E. Caland, »Die Deppe’sche Lehre des Klavierspiels» (1897), »Die Ausnützung der Kraftquellen beim Kla-vierspiel» (1905). Lff. Depravation [-fo'n] (lat. depraua'tio), verbal-subst. till depravera (lat. deprava're, till de-, i grund, och pravus, förvänd, ond), fördärva, förskämma, i sht om smak o. d. E. H. Deprecie'ring, depreciation, värdeminskning, särsk. å pappersmynt i förhållande till guld el. silver. Ett vanligt fall av d. är, att i ett land med guldmyntfot centralbankens skyldighet att inlösa sedlarna med guld upp-häves, samtidigt som sedelstocken göres större, än vad näringslivets behov kräver vid oförändrat prisläge. Sedlarnas reella värde blir då lägre än det nominella. T. E-r. Deprés, J., nederländsk tonsättare, se D e s-p r é s. Depression [-Jo'n] (lat. depre'ssio, verbal-subst. till depri'mere, nedtrycka). 1) Astr. Horisontens d., se D a 1 n i n g. 2) Geogr., sänka i fastlandet, belägen under havsytans nivå. I regel finnas dylika blott i torra klimat, där vattenavdunstningen är större än regnmängden och där därför endast sänkornas djupaste delar äro vattenfyllda. De äro avloppslösa, och det i dem stagnerande vattnet bildar saltsjöar (se d. o.). Jordens största d. är det Kaspiska bäckenet (med en areal av mer än 700,000 kvkm.), vars djupaste del upp till en nivå av 26 m. under Svarta havets yta är fylld av jordens största insjö Kaspiska havet (se d. o.). Den djupaste d. är Jordandalen, — 121 — — 122 —