DESSERT och till 8 andra operor, ss. »Gustaf Adolf och Ebba Brahe», »Drottning Kristina», »Orpheus och Eurydice» m. fl. D. kvarstannade i Sverige, där även flera arkitektoniska uppdrag lämnades honom. Sålunda uppgjorde han ritningarna till det Haga slott, som konungen beslutat bygga, men vars fullbordande avbröts genom konungens död. D. utnämndes 1788 till »konungens förste arkitekt», närmast med anledning av det stora slottsbyggnadsföretaget och uppförandet under ledning av D. av den botaniska inst:s byggnad i Uppsala (1787— 1807). D. var även akvarellist och historiemålare. Han utförde bl. a. tavlorna »Gustav III bevistar julottan i S:t Peterskyrkan i Rom 1783» och »Slaget vid Högland». D. undervisade i måleri och arkitektur och kom sålunda genom flera av sina lärjungar, ss. Gjör-well och Estenberg, att öva stort inflytande på den sv. konstens uppodling. E. R. S. Dess, ital. re bemolle, fra. ré bémol, eng. d flat, mus., den med en halvton sänkta tonen d; betecknas med ett [> framför noten för denna ton. F. S-l. Dessalines [desali'n], Jean Jacques, kejsare av Haiti under namnet Jakob I (1758— 1806). Urspr. negerslav, deltog D. i öns frihetskamp ss. adjutant åt Toussaint 1’Ouverture. Efter freden 1802 i fransk tjänst, gjorde han 1803 uppror mot general Rochambeau och proklamerade öns oavhängighet. Sedan jan. 1804 genom officerarnas beslut generalguvernör på livstid över ön med rätt att bestämma sin efterträdare, lät han i dec. s. å. kröna sig till kejsare. Mot hans godtyckliga styrelse utbröt under ledning av Christophe och Pétion (se dessa) ett uppror, varunder D. mördades. [B.] De'ssau, huvudstad i tyska delstaten Anhalt, s. v. om Berlin på v. stranden av Mulde nära dess förening med Elbe; 71,272 inv. (1925). D., som är centrum i ett bördigt jordbruksdistrikt, är välbyggt med ståtliga offentliga byggnader, breda gator och stora parkområden. I n. och n. v. nyare stadsdelar med bostadskvarter, i v. industriföretag: fabriker för tillverkning av flygmaskiner (Junker-Werke med flygfält), sockerraffinaderier, vagn- och pappersfabriker m. fl. Livlig spannmålshandel. Hamn vid Elbe, Wallwitzhafen. —• Bland D:s äldre byggnader är Mariakyrkan märkligast, med målningar och gravmonument. Kring Grosser Markt märkas åtskilliga renässanshus. Slottet, i vilket tavlor samt historiska minnen bevaras, samt prins Friedrich-palatset äro från 1700-talet. I Landesmuseum finnes en tavelsamling samt förhistoriska och konstindustriella samlingar. På sista åren har D. blivit ryktbart genom det 1925 grundade Staatliches Bauhaus, lett av Slottet i Dessau. W. Gropius, en funktionalismens högborg, med skola för konsthantverk. I D. finnes nu en stadsdel med moderna »radhus». — D. (urspr. Dissouve) grundades efter 1150 under Albrekt Björnen (se denne) av invandrade flamländare. Det nämnes ss. stad fr. o. m. 1213 och blev 1603 residens för furstarna av huset Anhalt-D. 1534 vanns det för reformationen. I. M-g; E. W.; [B.] De'ssau, H e r m a n n, tysk filolog (f. 1856), tjänsteman vid Akademie der Wissenschaften i Berlin 1900—22, prof, vid univ. där, har särsk. sysslat med latinska inskrifter, medverkat i »Corpus inscriptionum latinarum» och »Prosopographia imperii romani» samt utg. »Inscriptiones latinæ selectæ» (3 bd, 1892— 1916), »Geschichte der römischen Kaiserzeit» (2 bd, 1924—30) m. m. [W. N.] De'ssau, Paul, tysk dirigent och tonsättare (f. 1894), urspr. violinist, 1919—23 repeti-tör, sedan kapellmästare vid Kölnoperan, 1923 —24 kapellmästare i Mainz, 1925 vid statsope-ran i Berlin. D. har komponerat scenmusik till »Lanzelot und Sanderein», concertino för violin med flöjt, klarinett och horn, sånger med piano och orkester m. m. F. S-l. De'ssauer, Leopold, tysk skådespelare, se Ludwig D e s s o i r. Dess dur, ital. re bemolle maggiore, fra. ré bémol majeur, eng. d flat major, mus., tonart med treklangen dess-f-ass som centralklang. Förtecken: 5 fr (b, ess, ass, dess, gess). Parallelltonart är b moll. Se To n a r t, Tona-litet, Tonika och Treklang. F. S-l. Dessein [desa'] (fra.), se D e s s ä n g. Dessert [desä'r] (fra. dessert, till desservir, duka av; d. framsattes fordom först sedan bordsservisen borttagits), anrättning av frukt, konfekt o. d., som serveras sist under måltiden (efter den s. k. efterrätten); i sv. dock ofta liktydigt med efterrätt. E. H. — 173 — — 174 —