DETONATION Gata i Detmold. 1907—28, grundad av A. Molin (se denne) och utg. av honom t. o. m. 1926, sedan 1915 tillsammans med i tur och ordning V. Langlet, A. Forssell och G. Olsson. Urspr. avsedd att verka för en nationell samlingspolitik, utvecklades tidskr. snart i högerriktning och var under världskriget närmast ett organ för aktivisterna (se Aktivism), dock icke så markerat som »Svensk lösen» (se d. o.). 1926 förflyttades »D. n. S.», som erhållit kontakt med den nationella ungdomsrörelsen, särsk. ung konservativa studentkretsar i Lund, till nämnda stad; fr. o. m. 1927 var G. Olsson ensam dess red. Tidskr. blev 1928 organ för s. distriktet av Sveriges nationella ungdomsförbund men nedlades s. å. i samband med en omorganisation av dettas publicistiska verksamhet. Under större delen av sin tillvaro var »D. n. S.» organ för en kampglad konservatism; alla mera bemärkta »unghögermän» ha där medverkat. B. Detonation [-fo'n], ett explosiv-(spräng-) ämnes plötsliga förbränning med ofantligt stor hastighet, vanl. framkallande en kraftig knall. Sker förbränningen med mindre hastighet, ss. hos krut (drivmedel), kallas den explosion, de-flagration el. förpuffning. Förr ansågs d. ske ögonblickligt, men senare tiders teknik har möjliggjort noggrann mätning av förbrän-ningstiden och därmed även av de t nna-tionshastigheten. Förbränningshastig-heten hos krut uppgår till 100—400 m. pr sek., detonationshastigheten hos bergssprängämnen (dynamit m. m.) till 2,000—4,500 och hos moderna projektilsprängämnen (trotyl m. m.) till 5,000—7,500 m. pr sek. För fullständig d. fordra de flesta sprängämnen (sekundärsprängämnen) dels ett visst yttre tryck, dels en relativt stor energitillförsel, i n i t i e r i n g. Denna åstadkommes i regel genom d. av ett s. k. initialsprängämne el. primärsprängämne (t. ex. knallkvicksilver el. blyazid), oftast jämte pressad trotyl el. tetryl inneslutet i en spräng-kapsel (se d. o.). Genom initialsprängämnets d. erhåller sekundärsprängämnet en kraftig impuls, så att dess d. omedelbart igångsättes och fortplantas radiellt från initieringspunkten genom hela sprängämnesmassan. Vid sprängladdningar i projektiler användes ofta en med sprängkapseln kombinerad detonator (se d. o.) el. primer (se d. o.). R.Sbg. Detona'tor, en för initiering (se Detonation) av sprängladdningen (t. ex. i en bri-sansgranat) avsedd mindre sprängladdning av relativt lätt initierat ämne (t. ex. pressad tro- PRE5SAD TETRYL ELLER TROTYL KNALLKVICKSILVER ELLER BLYAZID PRE5SAD TETRYL ELLER TROTYL GJUTEN TROTYL E.D. TÄNDRÖR ■SPRÄNGLADDNING SPRÄNGPATRON ELLER SPRANGKAPSEL ■DETONATOR Detonator i en spränggranat. tyl), omgiven av en stålhylsa och i sin tur initierad av en sprängkapsel (se d. o.) el. sprängpatron. B. Sbg. Detone'ra. 1) Se Detonation. 2) Sjunga orent, vanl. i betydelsen för lågt. Benägenheten att d. torde oftast bero på en registermässigt för tjock behandling av rösten (se R e g i s t e r). V. F. Detri'tus (till lat. dete'rere, söndernöta). 1) Biol., mycket fint sönderdelat material av oorganiskt el. organiskt ursprung. Vattnets organiska d., som kan härröra från omgivningarna el. de i vattnet levande organismerna, anses numera vara av väsentlig betydelse för den lägre djurvärldens näringsbiologi. E. N. 2) Geol., d., ur el. t a 1 u s, t a 1 u s k ä g 1 a, avnött bergartsmaterial, betecknar företrädesvis det material, som den mekaniska förvitt-ringen (särsk. temperaturväxlingarna samt sol och frost) lösgör från branta bergväggar och som vid dessas fot samlas ss. käglor. K. A. G. 3) Med., fasta, som regel mikroskopiska partiklar, härstammande från cellers och vävnaders sönderfall. Wk. Detroit [dotråi't], Michigan, U. S. A:s fjärde stad, vid D. river strax v. om dess utlopp ur Lake S:t Clair; 360 kvkm.; 1,564,397 inv — 191 — — 192 —