DEUTEROPLASMA namnet för 5 Mos., uppkommet genom Septua-gintas felaktiga översättning av 5 Mos. 17: 18 »denna återupprepning av lagen» i st. f. hebreiska textens »avskrift av denna lag». D. består av en lagcorpus, kap. 12—26, jämte parenetiska inlednings- och avslutningstal. Urspr. torde D. endast ha omfattat en del av de nuv. lagarna, möjl. med en kortare inledning och avslutning. Materialet i D. går tillbaka på urgammal sakral och borgerlig sedvanerätt, men i sin nuv. form är D. ett uttryck för prästerliga reformsträvanden från den senare konungatiden. Karakteristiskt för D. är kravet på centralisering av kulten till Jerusalem (Jahve är en, och hans helgedom är en), reaktionen mot alla kana-neiska och utländska element, vidare en rationaliserande omtydning av gamla seder och bruk i human, social och etisk anda och i sht ett omisskännligt intresse för det lägre prästproletariatet. 18: 1—8 fastslår med all önskvärd tydlighet leviternas rätt till prästmonopol, och de hierarkiska maktkraven hävdas med skärpa. Bakom de flesta lagbestämmelserna skönjes ett kultiskt-nationellt motiv, och det torde därför vara i prästerliga kretsar bland de lägre tempelfunktionärerna, man har att söka uppkomsten av D. — Samma ideal, som behärska D., ha tydligen varit de ledande för Josias (se denne) reformation, och den i 2. Kon. 22: 8 ff. omnämnda lagboken torde därför vara identisk med kärnan i D. Såväl radikala som konservativa forskare ha dock de senaste åren vänt sig emot denna sammanställning. D. bildar övergången till judendomen, gudsfruktan består i iakttagandet av en helig lag med mer el. mindre kasuistiska bestämmelser, den betecknar begynnande nomism och ritualism. — Deuteronomistisk kallas den bearbetning av äldre historie- och profetlitteratur, som företogs av anhängare till D. D e u t e r o-n o mi s t e r na sökte visa, att avfall från D:s kultiska ideal i den gångna historien alltid lett till olycka, i vilket syfte den äldre litteraturen omredigerades och försågs med typiska tillägg i D:s anda. Terminologien i dessa tillsatser är densamma som i D. och därför lätt igenkännlig. — Litt.: Ä. Bentzen, »Die Jo-sianische Reform» (1926). G. Bsm. Deuteropla'sma, deutoplasma, sammanfattande benämning på de i äggets protoplasma för fostrets utveckling lagrade näringsämnena. Se Ägg. Deuterosto'mia kallas den ena stora gruppen av cælomater, som omfattar Cælomo'pora, pilmaskar och chordater (se d. o.). Urmunnen bildar hos d. analöppningen, under det att munnen sekundärt uppstår på buksidan nära kroppens främre ända. O. C-n. Deutopla'sma, se Deuteroplasma. Deutsch [dåitj], Nikolaus Manuel, kallad D., schweizisk målare (o. 1489—1530), verksam i Bern, befordrade i hög grad reformationen i Schweiz bl. a. genom en rad mest latinska dikter (se S. Birket-Smiths uppl. av »Den syge Messe», 1893). Som målare var D. autodidakt men upptog, parallellt med Dürer och Holbein, renässansens formvärld; hans större vägg- och valvmålningar äro nu förstörda; flera mindre tavelmålerier, drastiska folklivsskildringar av honom, med bibliska o. d. ämnen, ävensom porträtt förvaras i museerna i Bern och Basel, i den senare samlingen även teckningar och glasmålningar. Monografi av B. Hændcke 1889. — D:s son Hans Rudolf Manuel D. (1525—71) utförde teckningar till träsnitt m. m. E. W. Deutsch [dåitj], Felix, tysk industriman (1858—1928), anställdes av E. Rathenau (se denne) i det av denne 1883 stiftade Deutsche Edison-Gesellschaft, vilket 1887 antog namnet Allgemeine Elektrizitätsgesellschaft (A. E. G.). Efter Rathenaus död blev D. företagets direktör. Tack vare D. skapades A. E. G:s stora försäljningsorganisation. Efter kriget ivrade D. för återupptagandet av handelsförbindelserna med Ryssland. D. har jämte ett flertal tidningsuppsatser i näringspolitiska frågor utg. »Was haben die Angestellten von der Sozia-lisierung zu erwarten?» (1919). T. E-r. Deutsch [dåitj], Julius, österrikisk socialdemokratisk politiker (f. 1884), organiserade ss. statssekreterare för härväsendet 1917—20 de s. k. folkvärnen, som tidigast bestodo nästan uteslutande av socialdemokratiska arbetare. När arbetarna förlorade kontakten med folkvärnen, skapade D. de »republikanska skyddsvärnen». D. tillhörde den konstituerande nationalförsamlingen 1919 och tillhör national-rådet från 1920. Bland hans skrifter märkas »Geschichte der deutsch-österreichischen Arbei-*erbewegung» (1919. 2 Aufl. 1922), »Aus öster-reichs Revolution» (1922), »Antifaschismus» (1926), »Wehrmacht und Sozialdemokratie» (1927) och »Geschichte der österreichischen Gewerkschaftsbewegung», 1 (1929). T. E-r. Deutsch-A'ltenburg [dåitj-], österrikisk badort vid Donau c:a 10 km. v. om Marchs sam-manflöde med Donau; 1,231 inv. (1920). Redan under romartiden var D.-A. bekant för sina svavelkällor. I närheten ligga ruiner av Car-nuntum (se d. o.). D.-A. har Österrikes största radiostation, byggd under världskriget. H. Bin. Deutsch-Brod [dåitj-], Némecky Brod, stad i s. ö. Böhmen vid Sazawa, en biflod till Moldau; 8,986 inv. (1921). Under 30-åriga — 199 — — 200 —