DEVISE nemärke), som utgöres av figurer med bestämd betydelse, dels som valspråk (motto), som vanl. anbringas på ett band över el. under vapenskölden. D. förekom icke i den äldre sv. heraldiken men började användas på 1700-talet efter utländskt mönster, företrädesvis franskt och engelskt. G. W. F. Devi'se, i Tyskland förekommande benämning på check el. växel, dragen på utlandet. De vises sten, se A 1 k e m i. De Wit, Pieter, flamländsk-italiensk målare, se Pietro C a n d i d o. De Witt, holländska militärer och statsmän, se Witt. De Witte, Emanuel, holländsk målare, se W i 11 e. De'witz. 1) Frantz Joachim von D., dansk militär (1666—1719). Ehuru f. i Mecklenburg tillbragte D. nästan hela sitt liv i dansk tjänst, en stor del därav dock vid de till sjömakterna uthyrda danska trupperna, överste 1701, generalmajor 1709, hemkallades han 1709 och blev en av Danmarks dugligaste generaler under stora nordiska kriget. Under fälttåget i Skåne 1709—10 var han Reventlows högra hand, förde vid Hälsingborg med stor duglighet och tapperhet v. flygelns första linje och ledde därefter skickligt stadens utrymning. Vid Gadebusch (1712) förde D. som generallöjtnant h. flygeln och drog sig med denna i god ordning tillbaka. Han utnämndes 1713 till general och geheimeråd. Vid Stresow (1715) förde D. de danska trupperna och blev efter Stralsunds fall generalguvernör över den av danskarna besatta delen av Pommern med Rügen. Även som diplomat var D. verksam och ivrade för en anslutning till England, under det att han som mecklenburgare visade avog-het och misstänksamhet mot Ryssland, känslor som tillfullo återgäldades av tsar Peter, vilket trol. bidrog till uppgivande av planerna på landstigning i Skåne 1716. P. S. 2) Ulrich Otto von D., den föregåendes bror, militär (1671—1723), kom tidigt i dansk tjänst och tjänstgjorde länge vid de danska trupperna i sjömakternas sold. 1708 överste, tog han liksom brodern berömlig del i stora nordiska kriget, särsk. i slagen vid Gadebusch 1712 och vid Stresow 1715, och blev 1714 generalmajor. 1717 drog sig D. tillbaka till Mecklenburg, fick 1719 generallöjtnants avsked. P.S. Devolutionskriget [-Jo'ns-], det krig, som Ludvig XIV av Frankrike började 1667 för att efter Filip IV:s af Spanien död (1665) ss. gemål till dennes äldsta dotter Maria Teresia bemäktiga sig Spanska Nederländerna på grundval av den i Brabant gällande devolutions-rätten (se d. o.). Ludvig nöjde sig till följd av det mot honom bildade förbundet (Holland, England, Sverige) i freden i Aachen (2/s 1668) med 12 belgiska gränsfästningar, däribland Lille. [P. S.] Devolutionsrätt [-Jo'ns-], en rättslig befogenhets övergång från en utövare till annan. Uttrycket användes: 1) om en i kanonisk kyrkorätt sedan 1100-talet utbildad regel, innebärande rätt för överordnad kyrklig myndighet att i vissa fall utnämna ny innehavare av ett kyrkligt ämbete; påven äger i dylika fall tillsätta biskopsämbeten; 2) om en i vissa delar av det forna frankiska riket gällande arvslag, enl. vilken vid en makes död efterlevande maken endast erhöll nyttjanderätt till boets fastigheter, vilka med äganderätt tillföllo makarnas gemensamma barn och icke utan dessas samtycke fingo avyttras. D. gällde bl. a. i vissa delar av nuv. n. Frankrike och Belgien (Brabant m. m.). E.K. Devon [dä'van], geogr., se Devonshire. Devonboskap [dä'van-], benämning på krea-tursraser i grevskapet Devonshire, näml, nöt-kreatursraserna Devon och South Devon samt fårraserna Devon long-wool och South Devon. Nötkreatur tillhörande Devon, från n. delen av landskapet, äro härdiga och till färgen helröda; South Devon ljusare i färgen samt större och grövre. Fårraserna äro båda helvita och sakna horn. D. hålles huvudsaki. för köttets skull. H. Fqt. Devonformationen [dä'van-, sv. uttal devå'n-], se Devonsystemet. Devonperioden [dä'van-, sv. uttal devå'n-], geol., den period, under vilken devonsystemet (se d. o.) avlagrades. Devonport [dä'vanpät], hamnstad i grevskapet Devonshire, s. v. England, strax v. om Plymouth; 70,497 inv. (1921). Garnisonsstad och stor flottstation med varvsanläggningar. D. kallades intill 1824 Plymouth dock och inkorporerades 1914 med Plymouth. O. Ts. Devonshire [dä'vanjia], Devon, grevskap i s. v. England mellan Bristolkanalen och Engelska kanalen, gränsande i ö. till grevskapen Somerset och Dorset, i v. till Cornwall; 6,746 kvkm.; 709,614 inv. (1921). Kusten är hög och rik på vikar och goda hamnar, av vilka Plymouth sound är den viktigaste. D. är uppfyllt av backar och berg; i v. ligger Dartmoor forest, i n. o. ligger Exmoor, en höjdsträckning täckt av hedar och mossar. Större de len av arealen är uppodlad; mejerihanteringen och fruktodlingen är betydande. Även fisket (sill och sardiner) är viktigt. Huvudstad Exe-ter. H. Bm. Devonshire [dä'vanjia], earl och hertig av, engelska adelstitlar. Förste innehavare av titeln — 223 — — 224 —