DEVIS education» (1929). D. har emellertid talrika goda pedagogiska detaljsynpunkter. Dessa, den demokratiska tendensen, självverksamhetspeda-gogiken och pro/ecf-metoden ha allmänt anammats av det växande amerikanska skolsystemet, och därmed har följt en allmän inknapp-ning av nyckelämnena (särsk. främmande språk) på högre stadier. Ehuru D. teoretiskt närmast är kosmopolit, är hans undervisningssystem starkt nationellt, möjligen även i sak nationalistiskt, och dessutom präglat av en nästan blind tro på demokratin. G. A. J. Devi, myt., se D u r g a. Deviaskop [-å'p], magnetkompass med tillhörande uppställningsanordning (nakterhus), som användes för att i undervisningssyfte åskådliggöra järnföremåls inverkan på kompassen, krängningsdeviations uppkomst och hur kom-pensering av kompassens deviation verkställes. H. S-k. Deviation [-fo'n] (till lat. de, från, och via, väg). 1) Avvikningsvinkeln mellan den magnetiska meridianen och n.—s.-linjen hos en magnetkompass. D. förorsakas av att i ett fartygs järndelar befintlig magnetism påverkar kompassens magnetnålar och sålunda stör jordmagnetismens strävan att inställa kompassen i den magnetiska nordriktningen. D. räknas östlig el. positiv, om kompasskivans nord faller till h. om den magnetiska nordriktningen, västlig el. negativ, om den faller till vänster därom. Största delen av ett järnfartygs magnetism uppstår under fartygets byggnad, då det länge befinner sig i en och samma riktning, stapelkursen, och järndelarna bearbetas. Härunder bildas fasta magnetiska poler i fartyget och bestämmes dettas magnetiska karaktär. De fasta polernas lägen bli alltså beroende av stapelkursen och inklinationen på byggnadsorten. Ett fartygs mjuka järn, ss. skorstenar, master, kranar o. d., är alltid utsatt för jordmagnetismens inducerande verkan, varigenom flyktiga magnetiska poler skapas på olika platser, bestämda av den magnetiska latitud, som fartyget f. t. befinner sig på, fartygets kurs samt det mjuka järnets belägenhet. Den fasta magnetismen framkallar halvcirkulär d., d. v. s. sådan d., vars största, resp, minsta värden ligga 180° från varandra. Ex.: en fast pol rätt för el. akter om kompassen giver 0° d. på kurs n. och s. samt största d. med motsatta tecken på kurs o. och v. Flyktig magnetism i mjukt vertikaljärn skapar även halvcirkulär d., under det att flyktig magnetism i mjukt horisontaljärn åstadkommer kvad-r a n t e 11 d., så kallad enär dess värden återkomma från kvadrant till kvadrant av kompassen med motsatta tecken. Ex.: mjukt lång- skeppsjärn på n. lat. åstadkommer, om det befinner sig i fartygets midskeppslinje, 0° d. på kurs n., o., s. och v. samt största negativa d. på kurs n.o. och s.v. och största positiva d. på kurs s.o. och n.v. Tvärskepps beläget mjukt järn åstadkommer liknande d. men med ombytta tecken i de fyra kvadranterna. När de olika slagen av fartygsmagnetism samtidigt inverka på kompassen, vilket vanl. är fallet, blir tota 1-d. för en kompasskurs algebraiska summan av del-d. Kränger fartyget, ändras de flyktiga polernas läge i förhållande till kompassen, och man måste räkna med k r äng-ni n g s-d. — D:s storlek bestämmes därigenom, att man under långsam rundsvängning av fartyget för var 10 el. 15° på kompassen pejlar ett föremål på land el. en himmels-kropp, till vilken den magnetiska bäringen är bekant. Jämför man de på olika kompasskurser erhållna pejlingarna med den magnetiska bäringen till föremålet, visar skillnaden total-d:s storlek på varje observerad kurs. D. kan även bestämmes med hjälp av särsk. instrument, N a vi s azimut, varvid fartygets lat. samt solens deklination och azimut äro ingående faktorer. För att erhålla d. även för de kurser, å vilka observationer under rundsvängningarna ej verkställts, samt för utjämning av de erhållna värdena upplägges en d.-kurva för kompassen i fråga. Från d.-kurvan uttagas d. för var 10° kompasskurs och uppföras i en d.-t a-b e 11, vilken anbringas i närheten av kompassen för användning vid kursers och pej-lingars rättande. D. ändrar sig vid större läges-förändringar i lat. Den är i regel störst i närheten av magnetiska polen och minst vid magnetiska ekvatorn. Enär stora d. äro till nackdel, söker man borttaga el. nedbringa dem genom kompensering. För detta ändamål anbringas långskepps- och tvärskeppsmagneter under kompassen samt mjuka järnkulor el. cylindrar i jämnhöjd med och på båda sidor om kompassen, vilka motverka fartygsmagne-tismens inflytande. Då magnetkompasserna trots noggrann d.-bestämning och kompensering aldrig kunna bli fullt pålitliga, allra minst å krigsfartyg, har man alltmer börjat övergå till gyrokompasser (se d. o.). H.S-k. 2) Fys. D. kallas den vinkel, som en i ett prismasystem infallande ljusstråle bildar med den stråle, som efter brytningen lämnar systemet. Devie'ra, bestämma kompassdeviationens storlek, se Deviation. Devi's (fra. devise, till deviser, dela), eg. delning; kännemärke, emblem, inskription, tän-kespråk o. d., särsk. herald. D. förekommer inom heraldiken dels som sinnebild (kän — 221 — — 222 —